Angarnsstaden

Spridda notiser i väntan på fakta:


Jag skulle åka tillbaka till 1960-talet då de började planera för stadsdelen Angarnsstaden med 40 000 invånare! Den stoppades men om den byggts hade den förstört naturen och en av Sveriges viktigaste fågelsjöar, Angarnsjöängen.

När jag läste om det tänkte jag: ”Herregud!” Men jag skulle verkligen vilja veta hur de som planerade tänkte.




Åsta 1:14 är en skogsfastighet och en av de stora landarealer som Stockholm stad köpte 1966 för den planerade Angarnsstadens räkning. Detta projekt realiserades aldrig.

Ladugården vid Rävsta består till delar av begagnat och återanvänt byggnadsmaterial. I dess norra del är nedervåningen timrad. Mellersta delen är uppförd i skiftesverk. Södra delen har en murad och putsad nedervåning. Fasaderna är rödfärgade och taket är belagt med sinuskorrugerad plåt.

Ladugården är förmodligen uppbyggd i olika omgångar under 1800-1900-talet. Den södra, och murade, delen är troligen yngre än den norra. Dagens stora byggnad representerar en verksamhet under 1900-talets början.
Ladugården är i upprustningsbehov, har ej använts på länge.





Angarns socken utgörs i norr av utpräglad dalgångsbygd och i söder av skogsbygd. Socknen har övervägande agrar prägel både avseende landskapet, markanvändningen och bebyggelsen. Täby galopps träningsanläggning i Rörby ligger centralt i socknen och gör att omgivningarna tillhör de hästtätaste i kommunen. Socknen präglas även av att förhållandevis stora vägar genomkorsar området, både i öst-västlig riktning (Angarnsvägen) och i nord-sydlig riktning (gamla Norrtäljevägen och Europaväg 18). Förhållandevis många fastigheter har länge varit i Stockholms stads ägo, vilket haft en konserverande effekt.

Angarnssjöängen i socknens norra del är en av regionens mest välbesökta och attraktiva fågelsjöar. Den utgör det största och ett av få naturreservat i kommunen. Det är även en kulturhistoriskt viktig pusselbit för förståelsen av bebyggelsens tillkomst och placering i området eftersom den under lång tid utgjort en skyddad havsvik med direktkontakt med Långhundraleden. Angarns sockens norra del är ett av kommunens tydligaste exempel på dalgångsbygder.

Det finns förhållandevis många och stora arealer betesmarker med hävdgynnad flora och fauna i anslutning till Angarnssjöängen. Alla byar och ensamgårdar i socknen har under historisk tid varit inriktade på animalieproduktion och boskapsskötsel vilket innebär att det funnits förhållandevis många betesdjur under lång tid i området som har präglat landskapet. Byarna Rävsta och Rörby som ligger centralt i socknen var mindre beroende av boskapsskötsel för sin försörjning. På Rävsta odlades humle tidigt och i början av 1800-talet fanns här fyra posthemman vilket stärker tidsdjupet i Angarn som ett ännu kommunikationspräglat område. Idag finns ingen nötboskap kvar alls i hela socknen.

Bebyggelsen i socknen har i söder utgjorts av ensamgårdar och i norr av små byar. Förhållandevis få torp har funnits. Flera sågar har varit verksamma i socknen och på Rävsta finns tre likadana mangårdsbyggnader, sannolikt uppförda samtidigt (1880-tal) byggda av samme snickare.

Stockholms stad köpte upp stora markområden på 1960-talet inför den planerade ”Angarnsstaden” som av olika skäl inte blev av.

 Om 1960-talets miljonprogramsplaner på ”Angarnsstaden” slagit igenom hade inte heller Angarnssjöängen funnits kvar.

En kommentar om Utopia: Även om det skulle var möjligt att damma av orealiserade förortsprojekt från 60-talet (tex Angarnsstaden och Bogesundsstaden) så tror jag självklart inte att de kommer att byggas. Orsaken är enkel: Ingen kommun med självaktning kommer bygga för låginkomsttagare igen så länge socialbidraget är ett kommunalt ansvar. Dessutom finns det ingen som finansiera det.


I den berömda Skiss 66 till regionplan för Stockholm fanns två nya städer skissade. Angarnsstaden och Grödingestaden. Ingen har blivit byggd, och det var nog bra det. I stället har regionen kunnat utvecklas genom att de befintliga kärnorna förtätats och genom att ny stad har kunnat byggas på mark som blivit fri när näringslivsutvecklingen lett till att skrymmande industri och hamnverksamheter försvunnit.


Någonstans står det även Bogesundsstaden

 Jag har fått berättat från min svärfar att det skulle heta Angarnsstaden och skulle innehålla tunnelbana, men efter protester, inte minst av dom som ville rädda fågellivet, så fl yttade man projektet, och det är nuvarande Hallunda! 

Nytt Vällingby planerades 

På 1960-talet köpte Stockholms stad in större delen av marken kring sjöängen. Man tänkte anlägga ”Angarnsstaden” – ett nytt Vällingby – med tunnelbana. Ändhållplatsen skulle ligga vid gården Kusta. 

En period diskuterades också att fylla ut sjön helt och bygga den nya internationella flygplatsen här. Som tur var valde politikerna att satsa på Halmsjön istället. (Eftersom bokstaven ”ö” finns i namnet fick den nya flygplatsen senare heta Arlanda. Arlanda betyder egentligen ”landet vid ån /åarna/”, och namnet hittades på någon gammal karta. Det var ju en lustig ordlek, som associerade till att flygplanen skulle landa här).

Dessutom fanns det inte något omedelbart behov av att bygga ut Angarnsstaden (ibland kallad Össebystaden).

 

Flera väldiga bostadsområden som planerades vid den här tiden har begravts i dammiga byggarkiv – troligen för att aldrig dyka upp igen. Exempelvis en utbyggnad på Sollentunas del av Järvafältet en ny stad på Bogesundslandet och Angarnsstaden i Vallentuna. Marken som skulle bebyggas är i dag skyddad som naturreservat.