Om korviga strumpor!
Lokaltidningen
Nr 42, 1994
Kyrkan ska profilera sig
Det är alldeles för få som söker sig till kyrkan när livet kör ihop sig. För att få reda på varför och vad som kan göras åt saken, gjorde Vallentuna pastorat en enkätundersökning bland 400 statistiskt utvalda Vallentunabor mellan 30 och 50 år.
- Det är en superaktiv ålder, säger Gunnevi Styrström som är präst i Vallentuna. Folk rusar genom livet. Livsfrågorna finns där men man förväntar sig inte att kyrkan har något att ge.
- Det är en superaktiv ålder, säger Gunnevi Styrström som är präst i Vallentuna. Folk rusar genom livet. Livsfrågorna finns där men man förväntar sig inte att kyrkan har något att ge.
Pastoratet har genomfört enkätundersökningen tillsammans med fyra församlingar på annat håll. Resultatet är samstämmigt. Kyrkan hör av tradition till vissa initiala skeden i människors liv såsom dop, konfirmation, vigsel och begravning. Folk väljer dock inte kyrkan som forum för att prata livsfrågor eller för att få hjälp och tröst i svåra situationer. Vanföreställningar
- Många tror att Gud är något som bara har med söndagslivet att göra, säger Gunnevi Styrström. De tänker inte på att kyrkans arbete handlar om hela livet.
Jan Birgersson (m) ordförande i pastoratskyrkorådet, tror att det finns många vanföreställningar om präster. Gamla fördomar sitter i.
- Förr var prästen, överläraren och landsfiskalen personer man skulle passa sig för, säger Jan Birgersson som själv är prästson. Som sådan fick han ofta gå förbi kön i mataffären på Åland där han växte upp. Det fanns husförhör och präster som satte betyg på människors kunskaper.
- Många tror att Gud är något som bara har med söndagslivet att göra, säger Gunnevi Styrström. De tänker inte på att kyrkans arbete handlar om hela livet.
Jan Birgersson (m) ordförande i pastoratskyrkorådet, tror att det finns många vanföreställningar om präster. Gamla fördomar sitter i.
- Förr var prästen, överläraren och landsfiskalen personer man skulle passa sig för, säger Jan Birgersson som själv är prästson. Som sådan fick han ofta gå förbi kön i mataffären på Åland där han växte upp. Det fanns husförhör och präster som satte betyg på människors kunskaper.
Alert församling
- Allt det där är historia. Vallentuna har en alert församling som passar in i dagens samhälle. Här är väldigt öppet och utvecklande.
- Allt det där är historia. Vallentuna har en alert församling som passar in i dagens samhälle. Här är väldigt öppet och utvecklande.
Vad kan då göras åt saken?
Genom enkätundersökningen har pastoratet kartlagt ”vilken efterfrågan som finns på marknaden”.
Resultatet visar att de viktigaste frågorna är barnen och föräldrarollen, partnerrelationen, framtiden för natur och miljö, det egna välbefinnandet, kropp och hälsa samt funderingar om arbetsmarknad, arbetslöshet och utbildning. Frågor om andligt sökande, tro och uppfattning om Gud är minst angelägna.
- Vi ser resultatet som en utmaning och ett argument för förnyelse och förändring, säger Jan Birgersson som tror att själva avståndet till ”kyrkbacken” kan vara ett hinder. Kommer inte folket till kyrkan så får kyrkan komma till folket.
- Vi ser resultatet som en utmaning och ett argument för förnyelse och förändring, säger Jan Birgersson som tror att själva avståndet till ”kyrkbacken” kan vara ett hinder. Kommer inte folket till kyrkan så får kyrkan komma till folket.
Kyrkan söker just nu en bra, centralt placerad lokal i Vallentuna som skulle kunna bli en samlingspunkt. Pastoratskyrkorådet har till och med diskuterat att öppna en pub med sång, musik och ölservering i kyrkans regi.
- Det handlar om marknadsföring. Kyrkan ska profilera sig. Folk ska upptäcka att kyrkan inte består av tanter med korviga stumpor och knut i nacken, säger Jan Birgersson som hälsar alla församlingsbor välkomna till kyrkans lokaler.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 43, 1994
Nej, Jan ringaktar inga damer
Men ingen ska ta åt sig av kyrkorådets ordförande Jan Birgerssons (m) liknelse om fördomarna kring det kyrkliga livet.
Tanken var att visa vilken öppen och alert församling som finns i Vallentuna, att välkomna alla dem som tidigare kanske inte vågat sig dit.
- Det handlar om att marknadsföra sig, sa Jan Birgersson. Folk ska upptäcka att kyrkan inte består av tanter med korviga yllestrumpor och knut i nacken.
Det uttrycket har sårat många av kyrkans anställda och frivilliga medarbetare. Vad som inte framgick var att Jan Birgersson faktiskt citerade ärkebiskop Anton Niklas Sundbergs numera smått bevingade ord.
- Biskop Sundberg sa så här: ”Näst efter skenheliga kärringar med korviga strumpor och knut i nacken är för små brännvinsglas det värsta jag vet”, berättar Jan Birgersson som är mycket ledsen för de starka reaktioner som citatet väckt.
- Det ligger ingen som helst ringaktning mot våra hedervärda damer i detta. Damerna i kyrkans syföreningar och andra frivilligarbetare är tvärtom kyrkans ryggrad. Utan dem skulle verksamheten stanna på samma vis som Sverige skulle stanna utan bilar.
Diskussionen om en pub med ölservering i kyrkans regi har också väckt upprörda känslor. Ölserveringen är emellertid inte det viktiga utan samlingsplatsen för gemyt, trevligt umgänge och diskussion av livsfrågor med föreläsare.
Monica Antonsson
________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Nr 46, 1994
– även i fråga om
”korviga strumpor”
När kyrkorådets ordförande, Jan Birgersson (m), för en tid sedan beskrev det kyrkliga livet i Vallentuna, beskrev han också en vanligt förekommande nidbild av densamma genom att citera ärkebiskop Anton Niklas Sundberg.
Vän av ordning har nu hört av sig till Lokaltidningen.
- Citatet är helt felaktigt, säger damen som vill vara anonym.
”Folk ska upptäcka att kyrkan inte består av tanter med korviga yllestrumpor och knut i nacken”, sa Jan Birgersson när han i positiva ordalag ville beskriva det kyrkliga livet i Vallentuna.
Det skulle han aldrig ha gjort.
Många har tagit illa vid sig trots att han försäkrat att han inte syftat på de duktiga damer som arbetar inom kyrkan och att han redovisat sin ståndpunkt om att kvinnor och syföreningar är kyrkans ryggrad.
Bevingade ord
- Jag citerade biskop Sundbergs bevingade ord för att påvisa en nidbild och inget annat, säger Jan Birgersson. ”Näst skenheliga kärringar med korviga strumpor och knut i nacken är för små brännvinsglas det värsta jag vet.”
En läsare, som gjort sig omaket att slå upp biskop Sundbergs uttryck i Pelle Holms ”Bevingade ord” har nu hört av sig till Lokaltidningen.
- Han har fel
- Jan Birgersson har fel. Biskop Sundberg sa: ”Näst religion (läs gudlighet) och sedlighet är för små brännvinsglas det värsta jag vet”.
Yttrandet skulle, enligt Pelle Holm, ha fällts som svar till en salvelsefull renlevnadsman.
Jan Birgersson känner inte igen den versionen av uttrycket. Hans egen version har däremot följt honom genom livet sedan han först hörde den av sin far som var präst.
Nidbildssymbol
- Jag har hört versionen med de korviga strumporna i olika sammanhang, säger Jan Birgersson. Det är en nidbildssymbol för gudlighet. Men det är typiskt för bevingade ord att de förekommer i många olika versioner.
Monica Antonsson
Vän av ordning har nu hört av sig till Lokaltidningen.
- Citatet är helt felaktigt, säger damen som vill vara anonym.
Det skulle han aldrig ha gjort.
Många har tagit illa vid sig trots att han försäkrat att han inte syftat på de duktiga damer som arbetar inom kyrkan och att han redovisat sin ståndpunkt om att kvinnor och syföreningar är kyrkans ryggrad.
- Jag citerade biskop Sundbergs bevingade ord för att påvisa en nidbild och inget annat, säger Jan Birgersson. ”Näst skenheliga kärringar med korviga strumpor och knut i nacken är för små brännvinsglas det värsta jag vet.”
- Jan Birgersson har fel. Biskop Sundberg sa: ”Näst religion (läs gudlighet) och sedlighet är för små brännvinsglas det värsta jag vet”.
Yttrandet skulle, enligt Pelle Holm, ha fällts som svar till en salvelsefull renlevnadsman.
Jan Birgersson känner inte igen den versionen av uttrycket. Hans egen version har däremot följt honom genom livet sedan han först hörde den av sin far som var präst.
- Jag har hört versionen med de korviga strumporna i olika sammanhang, säger Jan Birgersson. Det är en nidbildssymbol för gudlighet. Men det är typiskt för bevingade ord att de förekommer i många olika versioner.
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________________
Nr 49, 1994
Ännu ett inlägg om ”korviga strumpor”
Jan Birgersson (m), kyrkorådets ordförande i Vallentuna, trodde att han citerade en biskop. Det var fel. Åtminstone till hälften.
I förra veckan fick vi veta var halva uttrycket kom ifrån. Eddy Vidborg i Åkersberga berättar resten.
Jan Birgersson kunde aldrig ana att så många upprörda känslor skulle sättas igång av hans skämtsamma liknelse, när kyrkan skulle marknadsföras. ”Folk ska upptäcka att kyrkan inte består av tanter med korviga yllestrumpor och knut i nacken”, sa han.
Bara ett citat…
Jan Birgersson försvarade sig med att han citerat ärkebiskop Anton Niklas Sundberg som skulle ha sagt: ”Näst skenheliga kärringar med korviga strumpor och knut i nacken är för små brännvinsglas det värsta jag vet”.
- Jag har hört uttrycket då och då i hela mitt liv, försvarade sig Jan Birgersson. Inte minst från min far som var präst.
En läsare som vill vara anonym hörde av sig i förra veckan. Hon hade slagit upp uttrycket i Pelle Holms ”Bevingade ord” och kunde visa att Jan Birgersson citerat fel. ”Näst religion och sedlighet är för små brännvinsglas det värsta jag vet”, sa biskop Sundberg. Tanterna med de korviga strumporna fanns inte med någonstans.
Förväxling
Eddy Vidborg från Åkersberga kan dock ge besked om saken.
- Jan Birgersson har förväxlat två sägner, säger Eddy Vidborg. De små brännvinsglasen kommer mycket riktigt från Biskop Sundberg. Uttrycket med de korviga strumporna har däremot präglats av läkaren Samuel Hübinette (1876-1939).
Samuel Hübinette kom från Norrö i Åkersberga och är begravd i Österåkers kyrka där han fått en fin minnesskylt.
- Han var berömd men finns inte med i uppslagsverken, påpekar Eddy Vidborg.
Svärande professor
Samuel Hübinette var professor och en mycket skicklig lärare vid Karolinska institutet. Han var fallen efter frireligiösa föräldrar men svor, enligt somliga, till överdrift.
- Han arbetade vid ett tillfälle tillsammans med sjuksköterskan Maria Bernadotte som inte tyckte om hans stil. ”Det värsta jag vet är när läkare svär2, sa hon en dag och Hübinette blev henne inte svaret skyldig. ”Det jävligaste jag vet är när sköterskor har korviga strumpor”, sa han.
Knuten i nacken?
Så var det med det. Biskop Sundberg pratade om brännvinsglas och doktor Hübinette om korviga strumpor. Är det månne någon som vet var knuten i nacken kommer ifrån?
Frågan är om Jan Birgersson genom sitt citat själv har präglat ett bevingat ord som ska leva vidare i Vallentuna.
Monica Antonsson
I förra veckan fick vi veta var halva uttrycket kom ifrån. Eddy Vidborg i Åkersberga berättar resten.
Jan Birgersson försvarade sig med att han citerat ärkebiskop Anton Niklas Sundberg som skulle ha sagt: ”Näst skenheliga kärringar med korviga strumpor och knut i nacken är för små brännvinsglas det värsta jag vet”.
- Jag har hört uttrycket då och då i hela mitt liv, försvarade sig Jan Birgersson. Inte minst från min far som var präst.
Eddy Vidborg från Åkersberga kan dock ge besked om saken.
- Jan Birgersson har förväxlat två sägner, säger Eddy Vidborg. De små brännvinsglasen kommer mycket riktigt från Biskop Sundberg. Uttrycket med de korviga strumporna har däremot präglats av läkaren Samuel Hübinette (1876-1939).
Samuel Hübinette kom från Norrö i Åkersberga och är begravd i Österåkers kyrka där han fått en fin minnesskylt.
- Han var berömd men finns inte med i uppslagsverken, påpekar Eddy Vidborg.
Samuel Hübinette var professor och en mycket skicklig lärare vid Karolinska institutet. Han var fallen efter frireligiösa föräldrar men svor, enligt somliga, till överdrift.
- Han arbetade vid ett tillfälle tillsammans med sjuksköterskan Maria Bernadotte som inte tyckte om hans stil. ”Det värsta jag vet är när läkare svär2, sa hon en dag och Hübinette blev henne inte svaret skyldig. ”Det jävligaste jag vet är när sköterskor har korviga strumpor”, sa han.
Så var det med det. Biskop Sundberg pratade om brännvinsglas och doktor Hübinette om korviga strumpor. Är det månne någon som vet var knuten i nacken kommer ifrån?
Frågan är om Jan Birgersson genom sitt citat själv har präglat ett bevingat ord som ska leva vidare i Vallentuna.
Monica Antonsson
________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Nr 9, 1995
SKÅL!
Kyrkans pub har öppnat
Den kyrkliga puben i Vallentuna har öppnat. Eller Vallentunadialogens café som arrangörerna föredrar att kalla sammankomsterna på Vallentuna Gästgiveri.
- Det här är toppen, sa kyrkorådets Jan Birgersson (m). Det blev precis som vi tänkte redan från början.
Premiären begicks i månads kväll sedan 750 tonårsföräldrar hade bjudits in till Vallentunadialogens caféföredrag. Ett 40-tal intresserade kom för att höra opinionsbildaren Åke Jansson från Norrköping tala om tonåringarnas krassa verklighet.
Efter varsin giftgrön drink utan alkohol gav han en målande bild av den verklighet den uppväxande generationen lever i.
En annan värld
- Det går inte att jämföra vår ungdomstid med dagens verklighet, sa han. Dagens tonåringar lever i en helt annan värld. Tillvaron är ofta förvirrad. Vilken utbildning ska de välja? Finns det några jobb? Finns det något som är säkert?
Präglas av bilder
Åke Jansson konstaterade att dagens unga ofta saknar en vuxen som har tid och lust att tala om viktiga saker.
- Vi lever i en oerhört teknisk värld. På nästan varje område har vi teknik som gör det lättare för oss att leva. Den unga generationen utsätts för och präglas starkt av bilder. Många ser på TV 30-40 timmar i veckan. Vad händer med dem som växer upp med en sådan koncentration av våldsbilder omkring sig? Satelliterna är över oss. Vad gör de med våra ungdomar? Vilken människosyn får de?
Föräldrarna viktiga
Åke Jansson hade just inga förslag att komma med när det gäller att lösa problemen annat än att föräldrarna är de absolut viktigaste personerna i sammanhanget.
- Undersökningar har visat att ungdomar helst anförtror sig åt morsan. Farsan kommer först på fjärde plats. Det visar ändå att vi föräldrar inte har spelat ut vår roll, att vi inte är helt ute.
Inga korviga strumpor
Efter föredraget bjöd arrangörerna på landgång, kaffe och thé till subventionerat pris. En och annan öl serverades förstås också. Av korviga strumpor syntes dock inte röken. Det var med andra ord precis som Jan Birgersson redan från början tänkte sig den kyrkliga puben som från och med nu kallas café.
Kyrkans pub har öppnat
- Det här är toppen, sa kyrkorådets Jan Birgersson (m). Det blev precis som vi tänkte redan från början.
Efter varsin giftgrön drink utan alkohol gav han en målande bild av den verklighet den uppväxande generationen lever i.
- Det går inte att jämföra vår ungdomstid med dagens verklighet, sa han. Dagens tonåringar lever i en helt annan värld. Tillvaron är ofta förvirrad. Vilken utbildning ska de välja? Finns det några jobb? Finns det något som är säkert?
Åke Jansson konstaterade att dagens unga ofta saknar en vuxen som har tid och lust att tala om viktiga saker.
- Vi lever i en oerhört teknisk värld. På nästan varje område har vi teknik som gör det lättare för oss att leva. Den unga generationen utsätts för och präglas starkt av bilder. Många ser på TV 30-40 timmar i veckan. Vad händer med dem som växer upp med en sådan koncentration av våldsbilder omkring sig? Satelliterna är över oss. Vad gör de med våra ungdomar? Vilken människosyn får de?
Åke Jansson hade just inga förslag att komma med när det gäller att lösa problemen annat än att föräldrarna är de absolut viktigaste personerna i sammanhanget.
- Undersökningar har visat att ungdomar helst anförtror sig åt morsan. Farsan kommer först på fjärde plats. Det visar ändå att vi föräldrar inte har spelat ut vår roll, att vi inte är helt ute.
Efter föredraget bjöd arrangörerna på landgång, kaffe och thé till subventionerat pris. En och annan öl serverades förstås också. Av korviga strumpor syntes dock inte röken. Det var med andra ord precis som Jan Birgersson redan från början tänkte sig den kyrkliga puben som från och med nu kallas café.
Monica Antonsson
PS. Jag undrar vad som fick redigeraren att skriva SKÅL! i rubriken...
/ Monica 2020. DS.
/ Monica 2020. DS.
__________________________________________________________________________________
Och Vallentuna Revyn 1995 hette förstås...
Korviga strumpor
Man kan säga att stämningen på byn blev lite ansträngd.
Tre kyrkliga damer reste sig och gick efter bara några få nummer på premiären.
Man kan säga att stämningen på byn blev lite ansträngd.
Tre kyrkliga damer reste sig och gick efter bara några få nummer på premiären.
Kanske på grund av parodin på Åke Carlestam som han såg med stor förtjusning.
- Jag visste inte att en revy kunde vara så kärleksfull, sa hon.
Sonja Blomkvist såg föreställningen. Veckan därpå kom hon ner till teatern en med en hembakad sockerkaka. Hon var en av dem som verkligen tagit illa vid sig av vad Janne Birgersson sagt och inte blev det bättre av att den världsliga lokalrevyn gjorde narr av alltihop. Men hon såg, som sagt, föreställningen och kom helgen därpå ner med sin kaka. Vi tog förstås emot henne med öppna armar och jag fick göra en intervju som ni hittar här.
Kyrkeherde Gunnevi Styrström såg sista föreställningen.- Jag visste inte att en revy kunde vara så kärleksfull, sa hon.
Fina ord som stannar kvar.
Kyrkan tog betalt för att jordfästa i ”fel” församling
Vi fick strålande recensioner.
Och här är klippen!
_________________________________________________________________________________
Om att ta betalt...
Lokaltidningen
Nr 46, 1995
Kyrkan tog betalt för att jordfästa i ”fel” församling
(VALLENTUNA)
Irma bodde hela sitt liv i Össeby-Garn. När hon blev gammal och krasslig fick hon äldreomsorg i centralorten.
- Vi fick betala 1500 kronor för att få begrava henne i Össeby-Garn, säger dottern. Hon var inte längre skriven i pastoratet.
Irma hade djupa rötter i Össeby-Garn. Hon kom dit 1925 som ettåring när hon blev fosterbarn hos en släkting. Så småningom gifte hon sig med en man från trakten och flyttade in i en arbetarbostad vid Hakunge gård. Där föddes dottern.
- Vi flyttade till Toftesta gård och bodde där några år tills mina föräldrar skildes, säger hon.
Mamma gifte om sig och familjen flyttade utsocknes till Åkersberga. Längre bort än så kom hon aldrig. Och efter bara fem år flyttade de tillbaka, den här gången till Lidberga gård.
- När jag flyttade hemifrån flyttade mamma och hennes sambo till Ösby gård. Där blev de kvar tills han dog för fem år sedan.
På Korallen
Irma hade lungemfysem så efter sambons död fick hon svårt att klara sig på egen hand. Efter ett halvår hos dottern i Bällsta fick hon ett rum på Väsbygården. Två år senare flyttades hon till sjukhemmet Korallen där hon dog i somras 71 år gammal.
- Då upptäckte vi att hon inte kunde begravas hemma i Össeby-Garn utan vidare. Trots att hon hade en förberedd gravplats reserverad åt sig hos sin fästman. Vi fick betala 1500 kronor för att hon var skriven i fel pastorat!
Inte pengarna
Det är inte pengarna som gör dottern upprörd, det är själva förhållandet att en Vallentunabo inte hör hemma i hela kommunen. Vallentuna är nämligen indelad i två kyrkliga pastorat, Vallentuna och Össeby-Garn. Och mellan dem kvittas inga tjänster. Alla gamla och sjuka i Össeby-Garn, som inte kan bo kvar i sina hem, skrivs automatiskt över till centralorten där äldreomsorg och vårdplatser finns. Hamnar de i Täby eller Åkersberga så skrivs de där.
- Osmakligt
- Jag kan förstå att man tar ut avgifter om man döper sitt barn eller gifter sig i en annan kyrka än den man tillhör, säger dottern. Men gamla och sjuka, som inte kan välja själva, borde få behålla sin tillhörighet i den trakt de har levt. Det är direkt osmakligt att beröva dem den rättigheten.
Kyrkorådets ordförande i Össeby-Garn, Per-Olof Staff, känner väl till Irma. Även han tycker att det som hänt är olyckligt.
- Någon måste ha sett till att hon blev skriven i Vallentuna, säger han. Formellt kunde hon stått kvar som Össebybo och då hade inga kostnader uppstått.
Åt de sina
Problemet är att varje pastorat är skyldigt att hålla begravningsplats åt de sina. När någon flyttar tar nästa pastorat över ansvaret. Och då blir det kostnader när vederbörande vill tillbaka till sin gamla trakt för att begravas – även om grav finns reserverad.
Inte ensam
- Irma är dessvärre inte ensam, säger Per-Olof Staff. Därför har vi tagit upp frågan med Vallentuna pastorat och arbetar fram ett avtal. Det har just passerat kyrkorådet här och ska inom kort tas i centralortens kyrkofullmäktige.
- Problemet är löst, säger kyrkoherde Gunnevi Styrström i Vallentuna. Vi i Vallentuna har alltid gjort så, att om någon flyttar så har de inte behövt betala när de återvänt för sin jordfästning. På annat håll har det varit annorlunda, vilket är väldigt otrevligt. Nu ser det i alla fall ut att ordna sig till det bästa.
Ska inte beröras
Från och med årsskiftet kommer pastoraten i Vallentuna kommun att, om förslaget går igenom, debitera varandra kostnader för såväl bröllop och dop som begravningar. De anhöriga ska hädanefter inte beröras.
Monica Antonsson
__________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Vecka 49, 1995
Efter bröllopet kom räkningen:
- Betala tillbaka pengarna till brudparet, säger Sonja Nisensjö i Kårsta som fick betala 1680 kronor när hennes dotter, som bott i centrala Vallentuna några år, gifte sig i sin hembygds kyrka.
- Då fick vi veta att det skulle kosta pengar eftersom Annette och Roger var bosatta i ett annat pastorat, säger Sonja Nisensjö.
Sonja frågade om inte hon kunde få hyra kyrkan för ungdomarnas bröllop. Men det gick inte. ”Börjar vi göra undantag så blir det flera”, sa kyrkorådets ordförande i Össeby-Garn, Per-Olof Staff. Prästen som skulle viga ungdomarna tyckte dock att det var pinsamt och avstod från sin del av kostanden.
- Några dagar före vigseln träffade jag kyrkvaktmästare Eivy Staff av en slump. Hon frågade hur vi skulle göra med uppvärmningen. Med tanke på att det var över 35 grader varmt ute, så förstod jag inte hennes fråga. Vi såg alla fram mot en sval kyrka för vigseln.
Familjen dekorerade kyrkan men pastoratet bidrog med två stearinljus. Strax efter vigseln genomfördes dessutom ett barndop, så kyrkans folk skulle ändå ha funnits på plats.
- Det var ingen som städade mellan vigseln och dopet, säger Soja Nisensjö. Vi kastade inga risgryn inne i kyrkan, så det behövdes inte. Ändå fick vi städningen på vår faktura.
Den maskinskrivna fakturan som så småningom anlände till brudgummen slutade på 1680 kronor. Kantorn kostade 300, hans resa till Kårsta 150 och kyrkvaktmästaren 300 kronor. Uppvärmning, ljus och städning debiterades med 930 kronor.
- Vi ville inte bråka så vi betalade fakturan, säger Sonja Nisensjö. Men så här efteråt blir man förargad. Jag tycker att kyrkorådet ska skämmas och skänka pengarna till brudparet. Städning och stearinljus kan inte kosta över 900 kronor.
- Det är en olyckligt formulerad faktura, säger Per-Olof Staff. De 930 kronorna utgör hyra för kyrkan. Vi kan inte betala några pengar alls till folk som inte är skrivna i Össeby-Garn. Fram till årsskiftet gäller regeln att de som är bosatta utanför pastoratet måste betala för förrättningar i Kårsta. Efter årsskiftet blir det gratis men bara för Vallentunabor.
- Sonja Nisensjö ska inte springa runt och prata med pressens representanter om det som rör kyrkan. Hon kan ringa direkt till mig om det är något.
- Det hjälper ju inte, säger Sonja Nisensjö. Kyrkorådet bör dessutom tänka sig för hur de formulerar sina fakturor. Jag har papper på hur mycket de tar för städning och stearinljus.
Flera läsare än Soja Nisensjö har hört av sig till Lokaltidningen efter artikeln i Össeby-Garn som kostade 1500 kronor för att den avlidna kvinnan hade vårdats på en institution i centralorten de sista åren av sitt liv.
- Det hade varit okey om kyrkorådet hade annonserat kostnaderna, säger exempelvis Svea Mattsson och berättar om en begravning av en man född och uppväxt i Ekskogen som tillbringade sina sista år på Väsbygården.
- Han var skötsam i hela sitt liv, säger Svea Mattsson. Kostnaden för begravningen slutade på 3 720 kronor innan allt var klart. Kyrkorådet bör absolut betala tillbaka de pengarna. Det är dyrt nog att dö ändå.
Monica Antonsson
________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Nr 50, 1995
Nr 50, 1995
Per-Olof Staff:
- Det var rätt att ta betalt för bröllopet!
Men det tycker inte Jan Birgersson...
(VALLENTUNA)
Den märkliga historien om kyrkorådets avgifter för förrättningar för utsocknes i Össeby-Garn går vidare.
- Det är inte vi som gör fel när vi tar ut avgifter för förrättningar, säger Per-Olof Staff (c) som är kyrkorådets ordförande i Össeby-Garn. Det är Vallentuna pastorat som bryter mot lagen när de inte gör det!
- Det är inte vi som gör fel när vi tar ut avgifter för förrättningar, säger Per-Olof Staff (c) som är kyrkorådets ordförande i Össeby-Garn. Det är Vallentuna pastorat som bryter mot lagen när de inte gör det!
Avgifterna i Össeby-Garn har tagits ut enligt en speciell förhållandevis hög taxa som även gällt bröllop och dop. Folk har börjat reagera och Lokaltidningen har på sistone berättat om såväl begravningar som bröllop till höga kostnader. I förra veckan berättade exempelvis Sonja Nisensjö i Kårsta hur hon fått betala 930 kronor för två stearinljus, städning och uppvärmning av kyrkan i juli månad 1994 när det var 30 grader varmt ute.
Kyrkorådets ordförande, Per-Olof Staff ©, upplever kritiken som ett påhopp och vägrar betala tillbaka pengarna som flera församlingsbor krävt. Folk som är skrivna utanför pastoratet är utsocknes, slår han fast. Någonstans måste gränsen dras. I fallet Sonja Nisensjö rörde det sig dessutom inte om två ljus utan om hyra, påpekar han. Det finns det bildbevis på.
- Jag försvarar mina församlingsbor och följer reglerna. Skattemedel får inte användas till utsocknes förrättningar. Vallentuna pastorat, som inte tar ut några avgifter alls för kommuninvånare begår ett lagbrott!
Per-Olof Staff läser ur protokollen hur han personligen i maj 1990 tog upp frågan med sitt kyrkoråd. Kyrkoherde Tom Wallgren fick då i uppdrag att ordna ett så kallat clearingavtal med Vallentuna pastorat.
- Vi har fått rapporter om läget med jämna mellanrum men Vallentuna har inte velat sluta något avtal. De har rent av varit kallsinniga, säger Per-Olof Staff. Vi har kämpat hårt, min vice ordförande och jag, men utan resultat.
- Det vore konstigt om det står i lagen att man inte får svara generös, säger han. Det är inte kyrkans sak att sitta och räkna kronor. Vill en Kårstabo gifta sig i Vallentuna så är han eller hon välkommen att göra det utan kostnad.
Jan Birgersson menar att människor besöker kyrkan i antingen stor glädje eller stor sorg och det ska inte behöva kosta pengar. Var och en betalar sin kyrkoskatt någonstans i kommunen, det jämnar ut sig på slutet.
Jan Birgersson förnekar bestämt att Össeby-Garns pastorat har hört av sig med förslag om clearingavtal.
- Det svar Åke Carlestam här hos oss som i början av 1995 motionerade om ett sådant avtal. Motionen beviljades och vi tog därefter kontakt med Per-Olof Staff som kom hit på ett möte hos kyrkoherde Gunnevi Styrström. Det resulterade i ett clearingavtal som träder i kraft vid årsskiftet som innebär att pastoraten framöver debiterar varandra för de kostnader som uppstår men att allmänheten går fri.
Per-Olof Staff tillstår att Össeby-Garns ”förhandlingar2 inte har förts med kyrkorådet i Vallentuna utan på, som han säger, kyrkoherdenivå. Själv tvår han, som ytterst ansvarig, sina händer och säger att han varit blåögd.
De som önskar begära återbetalning av erlagda avgifter i Össeby-Garn kan skriva till kyrkorådet om saken. Frågan blir då ett ärende som måste behandlas och besvaras.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar