Lokaltidningen
Nr 51, 1995
måndag 26 oktober 2020
Arningeleden
Lokaltidningen
Nr 39, 1995
Kreativa företagare planerar bondeuppror
(VALLENTUNA)
Det var en påtagligt nöjd Carl-Axel Olsson som samlade Vallentunas företagare omkring sig till månadsmöte härom kvällen.
Kreativiteten blomstrar i kommunen och evenemanget med kommunledningen på Hantverkstorget under Vattenfestivalen blev succé.
- Vi var där allihop, sa Carl-Axel Olsson.
- Hela familjen Vallentuna!
Carl-Axel Olsson började med att presentera Datorteket som med Arbetsförmedlingens hjälp har installerats på Företagarcentrum. Där ska arbetslösa ungdomar lära sig Windows framöver och de vanligaste datorprogrammen.
- Ett 50-tal har redan anmält sig, sa Jonas Erasmie s om ska hålla i trådarna. Lika många tjejer som killar.
Många pensionärer
- Till och med pensionärerna är på hugget, sa Carl-Axel Olsson. De är lediga på dagarna och vill komma igång med datorerna så fort som möjligt.
Företagarcentrum är i färd med att ordna telefonpassning åt företagare i organiserad form. Telefonsvararnas tid är förbi och även Telias telefonpassning med telefonister i Kalix och Göteborg.
- De vet ju inte var Violvägen ligger och har svårt att ta emot längre meddelanden som kanske kräver lokalkännedom. Vi kan berätta vad Anderssons plåt gör och inte gör och se till att en presumtiv kund får en offert. Nu är det personlig service som gäller.
Fortfarande finns vissa tekniska frågor att knäcka men i början av oktober ska det vara klart, trodde Carl-Axel Olsson.
Nya profiler
Vallentuna har fått två nya profiler på sistone, Postchefen Britt-Marie Glad och kommunchefen Eric Sörlin som båda presenterades. Hon är Vallentunabo sedan 28 år men har varit postmästare i Mörby centrum. Han kommer närmast från Gävle där han arbetat som kommundirektör de senaste sex åren.
Carl-Axel Olsson började med att presentera Datorteket som med Arbetsförmedlingens hjälp har installerats på Företagarcentrum. Där ska arbetslösa ungdomar lära sig Windows framöver och de vanligaste datorprogrammen.
- Ett 50-tal har redan anmält sig, sa Jonas Erasmie s om ska hålla i trådarna. Lika många tjejer som killar.
Många pensionärer
- Till och med pensionärerna är på hugget, sa Carl-Axel Olsson. De är lediga på dagarna och vill komma igång med datorerna så fort som möjligt.
Företagarcentrum är i färd med att ordna telefonpassning åt företagare i organiserad form. Telefonsvararnas tid är förbi och även Telias telefonpassning med telefonister i Kalix och Göteborg.
- De vet ju inte var Violvägen ligger och har svårt att ta emot längre meddelanden som kanske kräver lokalkännedom. Vi kan berätta vad Anderssons plåt gör och inte gör och se till att en presumtiv kund får en offert. Nu är det personlig service som gäller.
Fortfarande finns vissa tekniska frågor att knäcka men i början av oktober ska det vara klart, trodde Carl-Axel Olsson.
Nya profiler
Vallentuna har fått två nya profiler på sistone, Postchefen Britt-Marie Glad och kommunchefen Eric Sörlin som båda presenterades. Hon är Vallentunabo sedan 28 år men har varit postmästare i Mörby centrum. Han kommer närmast från Gävle där han arbetat som kommundirektör de senaste sex åren.
Så presenterade Carl-Axel Olsson några nya företag i kommunen. Adastra AB som går lysande, AB Frankering som inom kort behöver anställa tio och snart ytterligare tjugo personer samt Oldsbergs Hydralik som behöver femton.
Kompetensstyrelsen fanns också på plats, ett gäng duktiga äldre arbetslösa som via Trygghetsrådet gått samman och bildat extraresurs åt småföretag. Till en kostnad av 18 000 kronor för ett halvår (!) ställer två personer upp som mentor och bollplank eller kompetenskraft på annat sätt.
Mycket på gång
- Vi arbetar redan åt 20 företag och har 25 till på gång, sa bland andra Marianne Andersson.
Sko-Ejjes Lena Eriksson berättade om företagarnas kvinnliga nätverk som nu har regelbundna och mycket uppskattade träffar.
- Många av oss jobbar ensamma utan andra kontakter med omvärlden än genom telefonen. Därför är det väldigt värdefullt att vi träffas och får kännedom om varandra.
Kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) berättade om ett spännande projekt med ungdomsbostäder i Viggbyholm och antydde att hon har vissa planer även för Vallentunas del. Likaså krävs snart mer okonventionella åtgärder för att få snurr på planerna kring Arningeleden.
- Vi får göra något den fjärde oktober, sa Carl-Axel Olsson. Ett bondeuppror! Jag säger inte vad för då blir det ingen överraskning.
Mycket på gång
- Vi arbetar redan åt 20 företag och har 25 till på gång, sa bland andra Marianne Andersson.
Sko-Ejjes Lena Eriksson berättade om företagarnas kvinnliga nätverk som nu har regelbundna och mycket uppskattade träffar.
- Många av oss jobbar ensamma utan andra kontakter med omvärlden än genom telefonen. Därför är det väldigt värdefullt att vi träffas och får kännedom om varandra.
Kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) berättade om ett spännande projekt med ungdomsbostäder i Viggbyholm och antydde att hon har vissa planer även för Vallentunas del. Likaså krävs snart mer okonventionella åtgärder för att få snurr på planerna kring Arningeleden.
- Vi får göra något den fjärde oktober, sa Carl-Axel Olsson. Ett bondeuppror! Jag säger inte vad för då blir det ingen överraskning.
Monica Antonsson
Arningevägens ovissa framtid
(VALLENTUNA)
Det mesta är fortfarande ovisst när det gäller Arningevägen och Röda korset i centrala Vallentuna.
Politikerna i Stockholms stadshus har skjutit upp beslutet om Arningevägen och vägverket struntar i den besvärliga korsningen.
Det var vid företagarföreningens sammanträde härom kvällen som kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) fick frågan av Carl-Axel Olsson om hon kunde skönja någon ljusning på trafikproblemen i Vallentuna.
- Det har inte hänt något nytt, sa hon. Det är socialdemokraterna i stadshuset, den rödgröna röran, som vägrar ta fram en detaljplan för betalstationerna. Och kommunikationsminister Ines Uusman, som har samma partifärg, har sagt att det inte blir en krona till några vägar förrän det är gjort.
Ingenting över
Arningeleden ingår i länstrafikplanen och, enligt Birgitta Almlöf, medför räntan på det som redan lagts ut på Dennispaketet så stora kostnader att det inte blir något över till betalstationer.
- Det handlar om att den rödgröna röran i stadshuset ska komma överens och för närvarande är frågan uppskjuten till novembermötet. Men jag vet att det pågår förhandlingar i både stora och lilla Dennisgruppen. Enligt senaste budet ska ingen spade sättas i jorden förrän under andra hälften av 1996.
Birgitta Almlöf berättade vidare att företagsledaren Lasse Barkström har varslat om att hans företag Diskteknik vill utvidga verksamheten ytterligare men att Arningeleden är en förutsättning. De kringboende vill inte ha fler lastbilar på Kullabergsvägen.
Flyttar företaget
- Lasse Barkström har sagt till mig, att blir det ingen Arningeled så flyttar han sitt företag ur kommunen. Jag har därför bett honom skriva till mig så att jag kan kontakta Ines Uusmann. Vallentuna kommun, som har störst utpendling i hela länet, har inte råd att förlora en sådan arbetsgivare.
Birgitta Almlöf kom också in på problemet Röda korset, korsningen Väsbyvägen/Stockholmsvägen/järnvägen i centrala Vallentuna.
- Tro inte att jag har glömt den! Jag blir ständigt påmind för jag åker där själv varenda dag. Det kan ta upp emot nio minuter att ta sig över. Det är en mycket besvärlig korsning i en väldigt ömtålig miljö.
Inte ens skyltar
- Där finns inte skyltar ens en gång, så man hittar inte ens till Norrtälje. Och ännu värre är det med centrum. Bilisterna har redan passerat när de upptäcker i backspegeln att de just kört förbi ett köpcentrum.
- Vägverkets Hans Rode kommer hit den tredje oktober och då ska vi prata vägar med honom.
Birgitta Almlöf berättade att kommunen fått över hundra brev sedan översiktsplanen ställdes ut i Vallentunasalen i våras. Både enskilda intressenter, experter, organisationer och företag har yttrat sig om vilken lösning de vill ha.
- De flesta har förordat förslaget om en planskild korsning med rondell samt en genomfartsled norr om Korallen.
Ekonomiskt sett är Röda korset Vägverkets ansvar och inte kommunens. Vallentuna måste förmodligen ändå lätta på penningpungen för att få en ändring till stånd.
- Vi bör nog anlita en konsult som kan rita om korsningen, sa Birgitta Almlöf. Det får vi antagligen kosta på oss. Vi behöver en ritning att sticka under näsan på Vägverket helt enkelt.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 39, 1995
Arningevägens ovissa framtid
(VALLENTUNA)
Det mesta är fortfarande ovisst när det gäller Arningevägen och Röda korset i centrala Vallentuna.
Politikerna i Stockholms stadshus har skjutit upp beslutet om Arningevägen och vägverket struntar i den besvärliga korsningen.
Det var vid företagarföreningens sammanträde härom kvällen som kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) fick frågan av Carl-Axel Olsson om hon kunde skönja någon ljusning på trafikproblemen i Vallentuna.
- Det har inte hänt något nytt, sa hon. Det är socialdemokraterna i stadshuset, den rödgröna röran, som vägrar ta fram en detaljplan för betalstationerna. Och kommunikationsminister Ines Uusman, som har samma partifärg, har sagt att det inte blir en krona till några vägar förrän det är gjort.
Ingenting över
Arningeleden ingår i länstrafikplanen och, enligt Birgitta Almlöf, medför räntan på det som redan lagts ut på Dennispaketet så stora kostnader att det inte blir något över till betalstationer.
- Det handlar om att den rödgröna röran i stadshuset ska komma överens och för närvarande är frågan uppskjuten till novembermötet. Men jag vet att det pågår förhandlingar i både stora och lilla Dennisgruppen. Enligt senaste budet ska ingen spade sättas i jorden förrän under andra hälften av 1996.
Birgitta Almlöf berättade vidare att företagsledaren Lasse Barkström har varslat om att hans företag Diskteknik vill utvidga verksamheten ytterligare men att Arningeleden är en förutsättning. De kringboende vill inte ha fler lastbilar på Kullabergsvägen.
Flyttar företaget
- Lasse Barkström har sagt till mig, att blir det ingen Arningeled så flyttar han sitt företag ur kommunen. Jag har därför bett honom skriva till mig så att jag kan kontakta Ines Uusmann. Vallentuna kommun, som har störst utpendling i hela länet, har inte råd att förlora en sådan arbetsgivare.
Birgitta Almlöf kom också in på problemet Röda korset, korsningen Väsbyvägen/Stockholmsvägen/järnvägen i centrala Vallentuna.
- Tro inte att jag har glömt den! Jag blir ständigt påmind för jag åker där själv varenda dag. Det kan ta upp emot nio minuter att ta sig över. Det är en mycket besvärlig korsning i en väldigt ömtålig miljö.
Inte ens skyltar
- Där finns inte skyltar ens en gång, så man hittar inte ens till Norrtälje. Och ännu värre är det med centrum. Bilisterna har redan passerat när de upptäcker i backspegeln att de just kört förbi ett köpcentrum.
- Vägverkets Hans Rode kommer hit den tredje oktober och då ska vi prata vägar med honom.
Birgitta Almlöf berättade att kommunen fått över hundra brev sedan översiktsplanen ställdes ut i Vallentunasalen i våras. Både enskilda intressenter, experter, organisationer och företag har yttrat sig om vilken lösning de vill ha.
- De flesta har förordat förslaget om en planskild korsning med rondell samt en genomfartsled norr om Korallen.
Ekonomiskt sett är Röda korset Vägverkets ansvar och inte kommunens. Vallentuna måste förmodligen ändå lätta på penningpungen för att få en ändring till stånd.
- Vi bör nog anlita en konsult som kan rita om korsningen, sa Birgitta Almlöf. Det får vi antagligen kosta på oss. Vi behöver en ritning att sticka under näsan på Vägverket helt enkelt.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
Stoppade bondetåg mot stadshuset
(VALLENTUNA)
Oppositionslandstingsrådet Elwe Nilsson (m) stoppade Vallentunaföretagares bondetåg mot Stockholms stadshus den 4 oktober.
- Och jag som hade sett fram emot att gå jämsides med kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) med en påse ruttna tomater, sa företagarföreningens ordförande Carl-Axel Olsson vid ett tidigt frukostmöte på Företagarcentrum.
Det var när Carl-Axel Olsson informerade Elwe Nilsson om vad som var på gång som oppositionslandstingsrådet satte stopp för planerna på ett moderna tiders bondeuppror i kampen för Arningevägen. För det var det saken gällde. Företagarna börjar bli rejält trötta på den väg som hägrar i framtiden men som ständigt skjuts upp.
Två miljarder
- Folk tycks ha glömt att vi lyckades pressa in Arningevägen i länstrafikplanen för några år sedan och påskynda den ännu mer genom att förskottera medel till den. Att den sedan fastnat i Stockholms stadshus beror på en rad olyckliga omständigheter.
Enligt Elwe Nilsson har moderater och folkpartister gått med på att straffbelägga bilisterna genom vägtullar av ett enda skäl, att tullarna ger inkomster på två miljarder kronor per år som kan användas till nya vägbyggen.
- Bilisterna ska känna att de får något för pengarna. Men politikerna i Stockholms stadshus, den så kallade rödgröna röran med socialdemokraterna i spetsen, har gång på gång skickat ärendet på återremiss. Alla tidsplaner har spruckit och nu har regeringen frusit alla pengar till trafiken. Det blir inte en krona till vare sig bussar, tunnelbana eller Arningevägen förrän norra länken är klar och biltullarna har öppnat.
Släpps samma dag
Regeringen har, enligt Elwe Nilsson, garanterat att pengarna släpps samma dag som politikerna i Stockholms stadshus tar beslut om vägtullarna.
- Om tidplanen håller kommer beslut att tas i Stockholms fullmäktige den 27 november. Redan dagen därpå sätter vägverket spaden i jorden och kör igång med Arningevägen. Senast 1 januari 1999 står fina kurer klara vid Stockholms alla infarter. Där ska vi som kör bil betala pengar motsvarande ett halvt paket cigarretter om dagen.
30 miljoner mer
Elwe Nilsson berättade att kostnaden för Arningevägen hr stigit med omkring 30 miljoner kronor. Men det beror på ”normen” som ”några tjänstemän i Borlänge” har hittat på.
- Så här går det till: ”Vi måste ha en norm, grabbar”, säger de. Och så gör de en. ”Då räcker inte pengarna”, invänder kommunerna varpå de svarar: ”Sorry, men det är normen.”
Ränteläget är viktigt för kostnaderna. En procent hit eller dit motsvarar mycket när det gäller lån av miljonbelopp.
Måste ha visioner
- Ändå måste man ha visioner, sa Elwe Nilsson. Sedan får man ändra dem efterhand. Börjar de strula nu så får vi ta i med hårdhandskarna sedan.
Något bondeuppror bland Vallentunaföretagen blev det alltså inte den här gången. Företagarna får se framtiden an och avvakta den 27 november.
Monica Antonsson
________________________________________________________________________________
Nr 44, 1995
Här satsas på ”bra miljöval
(VALLENTUNA)
Lars Barkström började röra ihop diskmedel i en 200-liters tunna med avtappningskran hemma i garaget den första juli 1972.
Idag är Diskteknik kommunens framgångsrikaste företag med omkring 90 anställda och en omsättning på 110 miljoner kronor som inom kort väntas fördubblas.
Företagarföreningens halvårsmöte hölls i Disktekniks lokaler. Många företagare fanns på plats liksom kommunalrådet Birgitta Almlöf, kommunchefen Eric Sörlin och en rad andra makthavare. Lars Barkström tog tillfället i akt att få berätta om sitt livsverk Diskteknik.
Det började när företaget han jobbade i blev förstatligat. Då hoppade han av och startade eget. Så småningom köpte han Hallerfelts gamla svinfabrik på Kullabergsvägen som numera är Disktekniks representativa lokaler. Och konceptet har varit framgångsrik, kurvan har pekat stadigt uppåt genom åren. Inte ens storbranden 1991 har kunnat sätta stopp för framgången.
- Diskteknik är faktiskt marknadsledande i Sverige på maskindiskmedel, berättade Lars Barkström.
För några år sedan började miljötänkandet göra sig gällande på företaget. Det var sonen Henrik Barkström som stod för det mesta av idéerna. Han är genuint intresserad och har belönats med kommunens miljöstipendium för några år sedan. Men även pappa Lars har insett återanvändningens fördelar.
- Det var en högskolerestaurang som först bad mig ta tillbaka de skrymmande diskmedelsdunkarna. Och de gick att fylla på nytt. Vi tog merförtjänsten och de slapp betala sophämtningen.
Miljötänkande
Sedan den dagen har Diskteknik, med miljöchefen Henrik Barkström i spetsen, utvecklat miljötänkandet så mycket det gått. Satsningen på returemballage och bränsleframställningen av raps från Vallentunas jordbruk är unika åtgärder.
- Vi får tillbaka returemballage från kunderna vid varje leveranstillfälle. Polyetendunkarna, som diskas och fylls på nytt, håller för återanvändning i fem år.
Och målsättningen är hög. Innehållet i de kemtekniska produkterna ska till hundra procent inom 1996 vara märkt med ”bra miljöval” och hälften av alla förpackningar ska återanvändas. Företaget ska dessutom satsa stort på en diskskola så att kunderna bättre ska kunna utnyttja produkterna. Mer än hälften av alla transporter ska ske i bilar som körs på biobränsle. Och det är stora miljövinster det handlar om.
25 långtradare
- 140 000 emballage motsvarar 2 024 kubikmeter eller 62 400 kilo polyeten, sa Henrik Barkström. Det motsvarar över 25 långtradare med en bränsleförbrukning på 6 325 liter som inte behöver levereras till Diskteknik. Mängden sopor som minskas hos kunderna är 506 kubikmeter pressat material till en vikt av 62 400 kilo. Det skulle ha gått åt 4 350 liter bränsle för att få det bortkört.
- Det blir nya jobb också, sa Lars Barkström. Vi har en heltidsanställd som är fullt sysselsatt med att ta hand om förpackningar.
Annonsblad
För en tid sedan drog sig Lars Barkström tillbaka som vd för Diskteknik. Han äger fortfarande företaget men har anställt Sten Kollberg i sitt ställe. Efter en förhandling med sig själv tog han med ett kapital som sedan placerades på lämpligt sätt i något av hans många andra bolag.
Vid halvårsmötet presenterade han sju sådana varav ett driver annonsbladet Vallentunasteget. Två företag på listan ville han hålla hemliga. Det ena var troligen nybildade Vallentuna Hockey Förvaltnings AB som ska driva hotellrörelse vid idrottsplatsen.
Monica Antonsson
Annonsblad
För en tid sedan drog sig Lars Barkström tillbaka som vd för Diskteknik. Han äger fortfarande företaget men har anställt Sten Kollberg i sitt ställe. Efter en förhandling med sig själv tog han med ett kapital som sedan placerades på lämpligt sätt i något av hans många andra bolag.
Vid halvårsmötet presenterade han sju sådana varav ett driver annonsbladet Vallentunasteget. Två företag på listan ville han hålla hemliga. Det ena var troligen nybildade Vallentuna Hockey Förvaltnings AB som ska driva hotellrörelse vid idrottsplatsen.
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Nr 50, 1995
_________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Nr 51, 1995
Lokaltidningen
Nr 51, 1995
Lokaltidningen
Nr 52, 1995
"Nu samlar vi våra styrkor till ett bondeuppror och protesterar"
__________________________________________________________________________________
söndag 25 oktober 2020
Solgläntans kattpensionat
Lokaltidningen
Nr 47, 1995
Nr 47, 1995
- Var finns matte?
Det undrar kattungarna Jerry, Lisa och Putte som för
några veckor sedan lämnades in till Solgläntans katt- och smådjurspensionat.
- Om ingen förbarmar sig över katterna så måste de avlivas, säger Lena Larsson som driver pensionatet vid Grävelsta.
- Om ingen förbarmar sig över katterna så måste de avlivas, säger Lena Larsson som driver pensionatet vid Grävelsta.
Det var den 15 september som Lena Larsson blev uppringd
av en kvinna vid namn Maria. Hon skulle flytta och ville lämna in sin katt
Pricken medan hon gjorde sig hemmastadd i sitt nya hem.
Misstänksam
- Vi gjorde upp att hon skulle komma nästa dag klockan ett, säger Lena Larsson. När hon väl anlände med sin vuxna dotter var hon kraftigt försenad och hade tre katter med sig i stället för en. Pricken hade sprungit bort, sa hon.
- Vi gjorde upp att hon skulle komma nästa dag klockan ett, säger Lena Larsson. När hon väl anlände med sin vuxna dotter var hon kraftigt försenad och hade tre katter med sig i stället för en. Pricken hade sprungit bort, sa hon.
Lena Larsson kände sig misstänksam men tog emot katterna. Kvinnan, som gång på gång tog adjö av sinadjur, undertecknade en förbindelse om att betala 45 kronor per katt och dygn.
- Hon skulle hämta dem efter en vecka, säger Lena Larsson. Men tiden gick och kvinnan har inte hörts av. Det är fräckt mot mig men ännu värre mot katterna.
Hemligt nummer
De tre katterna som är halvårsgamla undrar vart matte har tagit vägen. Det gör även Lena Larsson. Särskilt som räkningen uppgår till omkring 7000 kronor vid det här laget.
- Jag fick hennes telefonnummer men hon sa att apparaten var avstängd på grund av flytten. En kontroll med televerket visade att numret var hemligt och att abonnemanget hade upphört sedan televerket stängt av telefonen.
Lena Larsson vände sig till polisen som via folkbokföringen
hittade en person vid namn Maria och det efternamn som kvinnan uppgivit.
Huruvida hon är identisk med den som lämnade kattungarna hos Lena Larsson är
svårt att veta.
- Jag funderar på att åka dit, säger Lena Larsson som
beskriver kattungarna som söta, rara och välskötta. Om inte ägaren ger sig till
känna är hon beredd att överlåta dem till någon djurvän för en symbolisk
hundralapp. Kvinna kommer, oavsett hur det går med katterna, ovillkorligen att
krävas på pensionatskostnaden.
Vill du ha dem?
Den som är intresserad av att ta hand om kattungarna – om ägaren inte dyker upp – kan höra av sig till Solgläntans katt- och smådjurspensionat på telefon 510 235 13.
Monica Antonsson
Den som är intresserad av att ta hand om kattungarna – om ägaren inte dyker upp – kan höra av sig till Solgläntans katt- och smådjurspensionat på telefon 510 235 13.
Monica Antonsson
lördag 17 oktober 2020
När Danderyds sjukhus halverades...
Lokaltidningen
Nr 40, 1995
Nr 40, 1995
Hotet mot Danderyds sjukhus
Smygnedläggning eller okunskap?
Hon gav kampen ett ansikte
Lilian Andersson, avdelningsföreståndare på uppvakningsavdelningen på Danderyds sjukhus, har givit kampen för sjukhuset ett ansikte.
Många andra, som Mary Söderqvist, kämpar också för att få behålla sjukhuset och den unika DS-andan som patienterna så gärna talar om.
Överläkare Acke Nilsson, lilla bilden, misstänker att det är frågan om smygnedläggning.
Ekonomisk kris blir vårdkris?
Tisdagen den 3 oktober ska akutsjukvårdsutskottet fatta ett beslut vars konsekvenser kan bli en drastisk minskning av vårdresurserna vid Danderyds sjukhus.
Beslutande i sjukvårdsutskottet är Gunnar Skoglund (s), Elaine Christensson (2), Örjan Hultåker (m) och Folke Schött (m). Beslutet har tidigare skjutits upp. Skälet var då att MBL-förhandlingarna inte var slutförda och akutsjukvårdsutskottet ville granska beslutsunderlaget ytterligare.
Moderaterna i nordöstra sjukvårdsstyrelsen har tidigare uttalat sig om besparingsförslagen inom landstinget.
- Sjukvården är i ekonomisk kris. Inom kort kan denna ekonomiska kris övergå i en vårdmässig sådan. Inför den tilltagande krisen står den socialistiska politiska ledningen handfallen.
- Situationen är kaotisk med olika nedskärningsförslag som kastas fram utan att någon systematik kan ses utom att Danderyds sjukhus ständigt berörs. Det senaste exemplet är ett fullkomligt oacceptabelt förslag att lägga ner barnakuten.
Tisdagen den 3 oktober ska akutsjukvårdsutskottet fatta ett beslut vars konsekvenser kan bli en drastisk minskning av vårdresurserna vid Danderyds sjukhus.
Beslutande i sjukvårdsutskottet är Gunnar Skoglund (s), Elaine Christensson (2), Örjan Hultåker (m) och Folke Schött (m). Beslutet har tidigare skjutits upp. Skälet var då att MBL-förhandlingarna inte var slutförda och akutsjukvårdsutskottet ville granska beslutsunderlaget ytterligare.
Moderaterna i nordöstra sjukvårdsstyrelsen har tidigare uttalat sig om besparingsförslagen inom landstinget.
- Sjukvården är i ekonomisk kris. Inom kort kan denna ekonomiska kris övergå i en vårdmässig sådan. Inför den tilltagande krisen står den socialistiska politiska ledningen handfallen.
- Situationen är kaotisk med olika nedskärningsförslag som kastas fram utan att någon systematik kan ses utom att Danderyds sjukhus ständigt berörs. Det senaste exemplet är ett fullkomligt oacceptabelt förslag att lägga ner barnakuten.
Monica Antonsson
Överläkare kritisk till sparplanen
”Smygnedläggning”
Håller landstingspolitikerna på med en smygnedläggning av Danderyds sjukhus under täckmanteln besparingar? Eller är de helt enkelt okunniga om de ekonomiska analyserna?
Det undrar överläkare Acke Nilsson vid Anestesi- och intensivvårdskliniken.
Sjukvårdsekonomin i Stockholms län befinner sig i kris. Därför ska tre miljarder kronor sparas de närmaste tre åren. Administratörerna vid Karolinska sjukhuset fick därför i uppdrag av hälso- och sjukvårdsnämnden att komma in med besparingsförslag. Om de går igenom blir resultatet kraftiga nedskärningar vid Danderyds sjukhus.
Överläkare kritisk till sparplanen
”Smygnedläggning”
Håller landstingspolitikerna på med en smygnedläggning av Danderyds sjukhus under täckmanteln besparingar? Eller är de helt enkelt okunniga om de ekonomiska analyserna?
Det undrar överläkare Acke Nilsson vid Anestesi- och intensivvårdskliniken.
Sjukvårdsekonomin i Stockholms län befinner sig i kris. Därför ska tre miljarder kronor sparas de närmaste tre åren. Administratörerna vid Karolinska sjukhuset fick därför i uppdrag av hälso- och sjukvårdsnämnden att komma in med besparingsförslag. Om de går igenom blir resultatet kraftiga nedskärningar vid Danderyds sjukhus.
- Vi motsätter oss naturligtvis inte besparingar, säger Acke Nilsson. Men de måste vara baserade på fakta. Här råder totalt kaos i själva beslutsprocessen.
Kan bli ödesdigert
Han menar att det borde finnas en stor generalplan för hela länsdelen. Att politikerna borde söka en helhetslösning i stället för att hasta igenom ett beslut som kan bli ödesdigert.
- Vi försöker hela tiden skapa en effektivare vård men man får inga vinster över en natt.
Acke Nilsson anar att politikerna är dåligt insatta i ärendet och att de har köpt tjänstemännens förslag utan att ta del av de ekonomiska analyserna.
Politikerförakt
- Vi fick det intrycket av Elaine Christensson (s) i ABC-nytt, säger han. Hon visste uppenbarligen inte vad hon pratade om. Och vi når inte fram till politikerna för de lyssnar inte på oss. Det är sådant som skapar politikerförakt.
Acke Nilsson ifrågasätter det forcerade tempo som besluten om nedskärningar drivs igenom. Speciellt som sjukhusledning en har kommit fram till att de inte kommer att medföra några besparingar.
- Vi har skandalen med Medanalys i färskt minne. Där var de ekonomiska kalkylerna undermåliga. Och så stod politikerna där utan att någon vill ta ansvar. Ska det bli samma sak nu? Nedskärningarna här är en likartad parallell.
Spel för gallerierna?
Acke Nilsson tror att politikerna i slutänden vill stänga sjukhuset och att besparingarna bara är ett spel för gallerierna.
- Det pågår en illvillig förtalskampanj inom landstinget som säger att ”minkfarmen där främst golf- och ridsportsolyckor vårdas” hittills inte har sparat någonting. Det är naturligtvis fel. Vi sparar 18 procent av vårdresurserna 1995 vilket motsvarar 150 miljoner kronor.
- De nu aktuella nedskärningarna tycks inte medföra några besparingar alls. Snarare tvärtom. Politikernas agerande måste därför tolkas som början på en smygnedläggning av hela sjukhuset.
Monica Antonsson
Hon har givit kampen ett ansikte
Vi ger oss inte, säger Liljan
Lilian Andersson, avdelningsföreståndare på uppvakningsavdelning 51, har givit kampen för Danderyds sjukhus ett ansikte.
Kan bli ödesdigert
Han menar att det borde finnas en stor generalplan för hela länsdelen. Att politikerna borde söka en helhetslösning i stället för att hasta igenom ett beslut som kan bli ödesdigert.
- Vi försöker hela tiden skapa en effektivare vård men man får inga vinster över en natt.
Acke Nilsson anar att politikerna är dåligt insatta i ärendet och att de har köpt tjänstemännens förslag utan att ta del av de ekonomiska analyserna.
Politikerförakt
- Vi fick det intrycket av Elaine Christensson (s) i ABC-nytt, säger han. Hon visste uppenbarligen inte vad hon pratade om. Och vi når inte fram till politikerna för de lyssnar inte på oss. Det är sådant som skapar politikerförakt.
Acke Nilsson ifrågasätter det forcerade tempo som besluten om nedskärningar drivs igenom. Speciellt som sjukhusledning en har kommit fram till att de inte kommer att medföra några besparingar.
- Vi har skandalen med Medanalys i färskt minne. Där var de ekonomiska kalkylerna undermåliga. Och så stod politikerna där utan att någon vill ta ansvar. Ska det bli samma sak nu? Nedskärningarna här är en likartad parallell.
Spel för gallerierna?
Acke Nilsson tror att politikerna i slutänden vill stänga sjukhuset och att besparingarna bara är ett spel för gallerierna.
- Det pågår en illvillig förtalskampanj inom landstinget som säger att ”minkfarmen där främst golf- och ridsportsolyckor vårdas” hittills inte har sparat någonting. Det är naturligtvis fel. Vi sparar 18 procent av vårdresurserna 1995 vilket motsvarar 150 miljoner kronor.
- De nu aktuella nedskärningarna tycks inte medföra några besparingar alls. Snarare tvärtom. Politikernas agerande måste därför tolkas som början på en smygnedläggning av hela sjukhuset.
Monica Antonsson
Hon har givit kampen ett ansikte
Vi ger oss inte, säger Liljan
Lilian Andersson, avdelningsföreståndare på uppvakningsavdelning 51, har givit kampen för Danderyds sjukhus ett ansikte.
Rasande över besparingskraven försöker hon öppna norrortsbornas ögon för vad som är på gång. - Vi ger oss inte, säger hon bestämt. Politikerna ska inte få förstöra vårt sjukhus.
Hon är uppväxt i Täby, i Ensta närmare bestämt som då var en idyll med egen affär och järnvägsanhalt med stins och uppvärmd väntsal. Mörby lasarett var redan då en del av hennes liv. Föräldrarna var där då och då för struma och galla och själv hamnade hon i en sjukhussäng som fyraåring med ont i magen. I tolvårsåldern bröt hon benet och fick ligga i sträck sex veckor på en vuxenavdelning.
Blandades
- På den tiden blandades patienterna lite hur som helst så jag delade rum med en cancersjuk kvinna på 80 år. Om nätterna låg hon och bad om att få dö. Det var inget skrämmande med det.
Redan när hon tog realen i gamla Viggbyholmskolan hade hon sällskap med Hans, maken som är Täbybo sedan födseln. Det stod inte länge på förrän barnen kom till världen, så gymnasiet fick vackert vänta.
- Jag var 24 när jag kom in vid Komvux. Där läste jag in studenten innan jag blev sjuksköterskeelev i Kevinge. Sedan blev det några år på kirurgen innan jag tog min intensivvårdsutbildning 1978.
Avdelningen trogen
Sedan dess har hon läst in tio poäng här och tio poäng där och pluggar just nu 20 poäng i ledarskap- och organisationsutveckling på Vårdhögskolan. Hon gör det för att klara jobbet bättre och för att inte stagnera och bli ”tant”. Hon har varit uppvakningsavdelningen trogen sedan hon utexaminerades och dess avdelningsföreståndare de senaste sex åren.
- Det är världens roligaste jobb! Här händer saker hela tiden. Man måste ligga steget före och fatta snabba beslut. Patienterna vårdas mellan två och 20 timmar och körs sedan till respektive avdelning. De flesta minns knappt att de har varit här.
Av de 24 000 operationer som utfördes på Danderyds sjukhus förra året passerade 8 500 Lilians avdelning. Det gör 35-50 patienter per dygn på en avdelning dimensionerad för 16.
Ingen sysslolös
- Vi delar personal med avdelning 50 och är ungefär 80 personer kvar nu sedan elva fick gå den första september. Dessbättre är ingen av dem sysslolös. En del har börjat plugga medan andra har omplacerats så någon egentlig besparing blev det väl inte.
Det var när kollegorna skulle avtackas som Lilian kände ett plötsligt raseri över de ständiga hoten om indragningar och nedläggning.
Blev förtvivlad
- Jag blev förtvivlad för att vi norrortsbor håller på att mista vårt sjukhus, säger Lilian som satte sig ner och skrev en insändare som gav eko över hela Storstockholm så att till och med TV kom ut och gjorde reportage.
- Jag ville väcka folk. De flesta har ännu inte förstått vad som håller på att ske. Sjukhuset har redan dragit ner 25 procent av mottagningarnas verksamhet, i år totalt 140 platser på exempelvis kirurgen, kvinnokliniken och BB.
Nu har vi ungefär 600 platser kvar på hela sjukhuset. Men går politikernas förslag igenom på tisdag den tredje oktober så mister vi hälften av dem redan nästa vecka! Då får vi bara behålla 49 procent av hela verksamheten. Och nästa år ska vi spara ännu mer!
Lilian tar barnkliniken som ett exempel.
- Karolinska kan suga upp 5000 av våra 9000 sjukfall per år. Vad händer med de resterande 4000? Som mormor och farmor måste man reagera. Och vad vi förstår medför det inte ens några besparingar.
Lilian kämpar i medvind och känner starkt stöd från både patienter och arbetskamrater. Samtidigt känns det som en kamp mot jätten Goliat.
- Jag stod inte på barrikaderna 1968, då födde jag barn och hade annat för mig. Det tar jag igen nu! Får vi bara med oss norrortsborna så borde vi kunna rädda sjukhuset.
Monica Antonsson
Utan Danderyds sjukhus
hade jag inte varit i arbete idag
- Utan Danderyds sjukhus och den unika DS-andan hade jag inte varit i fullt arbete idag.
- Utan Danderyds sjukhus och den unika DS-andan hade jag inte varit i fullt arbete idag.
Så säger Ture Jonsson, lärare vid Hjälmstaskolan i Vallentuna och svensk mästare i proteser.
Ture Jonsson är stammis på Danderyds sjukhus, patient på såväl ortopeden och infektionskliniken som dialysavdelningen, reumatologen och smärtkliniken. Tack vare bra omvårdnad är han trots sina ovanligt svåra krämpor i fullt arbete samtidigt som han pluggar datatekning för att förkovra sig själv.
Älskar sjukhuset
- När jag kommer till Ragnar och Uffe på ortopeden, Lolo på smärtkliniken, Håkan på reumatologen, Agneta på infektion och Varholm på 71:ans dialysavdelning så är det som att komma till mina kompisar fast de är klinikchefer allihop. Vi pratar om ditt och datt och inte bara om mina krämpor. Det är det som är den unika DS-andan, en fantastisk stämning mellan personal och patienter som är som balsam för själen. Därför älskar jag Danderyds sjukhus och ser det som mitt andra hem.
Svårt skadad
Norrlänningen Ture Jonsson blev skogsarbetare vid 13 års ålder och skadades svårt i en olycka i jobbet vid 25. Hans knä blev klämt av en stock och skadan ville aldrig läka. Till sist fick han även reumatism.
När Ture flyttade till Stockholm med stelopererat knä valde han med omsorg vilken kommun han skulle bosätta sig i. Han ville nämligen tillhöra Danderyds sjukhus som då statistiskt sett hade minst infektioner. I början fick han kryssa mellan stans olika sjukhus för att få sina krämpor omsedda men för några år sedan lyckades han samla allt under ett tak.
Hemsjukhus
- Jag har lyckan att ha ett hemsjukhus som klarar av att ta hand om alla mina svåra krämpor, säger han. Bara därför kan jag fortfarande vara i fullt arbete.
Han vet vad han talar om, har 27 operationer bakom sig och här svensk mästare i antalet proteser sedan han tvingats byta ut sina leder en efter en.
- Jag har två nya höfter, två nya knän, en fotled, en armbåge och en handled. Jag är dessutom njurtransplanterad, säger Ture. Och då har han ändå inte räknat med allt.
Han har en ryggskada också som gör att han hellre åker rullstol än går på grund av smärtorna. Därför väljer han numera hellre färdtjänst än egen bil.
Dyr färdtjänst
- Om klinikerna ska flyttas ut till andra sjukhus så behövs det bara tio som jag för att äta upp alla ”besparingar” vid exempelvis njursektionen. Tänk vad all färdtjänst kostar och om patienter som jag inte kan fortsätta jobba.
Ture omskolade sig tidigt till lärare och i det yrket har han blivit kvar. Idag är han en omtyckt speciallärare i Hjälmstaskolan och kan, tack vare smärtklinikens insatser, leva ett förhållandevis normalt liv utan bedövande droger.
- En annan bra sak med Danderyd är att där finns en fungerande barnklinik, att det sitter familjer i cafeterian, att det är liv och rörelse. Det är viktigt för tillfrisknandet att patienterna trivs och känner sig hemma. Politikerna bör hålla fingrarna borta från Danderyds sjukhus.
Monica Antonsson
Danderyd bassjukhus ända sedan 70-talet
Stockholms läns centrallasarett med 118 platser invigdes 1922. Redan i början av 1930-talet byggdes det ut och fick en rad specialavdelningar. Fjorton läkare, 24 sköterskor, 35 biträden och tre administratörer gav vård åt 259 patienter.
På den tiden tjänade en överläkare 11 000 kronor om året medan en avdelningssköterska fick nöja sig med 1 300 och biträde 600 kronor. Landstingsskatten var en krona och 85 öre.
Under krigsåren blev Mörby beredskapssjukhus med skyddsrum i källaren. Statens livsmedelskommission beordrade potatisodling i trädgården och krigsskadade soldater från Finland fick specialvård.
Kvinnoklinik
Några år senare – 1953 – tvingade polioepidemin fram en utrymning av en medicinavdelning. Samma år öppnades kvinnokliniken och några år senare infektionskliniken och intensivvårdsavdelningen. Sjukhuset hade totalt 400 platser.
Det glada sextiotalet förde med sig stora utbyggnader och då passade lasarettet på att byta namn till Danderyds sjukhus. Den nya anläggningen invigdes 1964. Nya arbetsmetoder och stordriftstankar tog vid liksom datorisering. Så småningom kom även läkarutbildningen igång inom gynekologi, infektion och psykiatri.
Bassjukhus
På 1970-talet var Danderyd ett storsjukhus med 30 kliniker och 1250 vårdplatser. Därför blev det också bassjukhus i Nordöstra förvaltningsområdet.
Så kom 1980-talet med överbeläggningar, personalbrist och budgetåtstramningar. Läkarutbildningen utökades liksom forskningen. Samtidigt minskades vårdtiderna. De första patienterna med Aids diagnostiserades 1983.
Tre år senare fick sjukhuset på grund av ansträngd ekonomi för första gången dra ner på sjukvårdsplatser, en utvecklings om dessvärre har fortsatt.
Resultatenhet
Upptagningsområdena slopades i början av 90-talet och patienterna fick välja vårdgivare själva. 1992 ersattes den traditionella anslagsfinansieringen med patientrelaterade intäkter som innebär att sjukhuset som resultatenhet får betalt efter diagnoser och behandlingar.
Strukturförändringarna fortsatte och 1994 hade sjukhuset totalt 700 dagvårdsplatser för de 250 000 som bor i upptagningsområdet, 4 100 anställda varav 390 läkare och 1 360 sjuksköterskor tog tillsammans hand om 410 000 patientbesök i öppen vård varav 60 000 akuta. Samtidigt behandlades 34 000 i sluten vård, 24 0000 operationer genomfördes varav 8 500 i öppenvård. 435 patienter vårdades för hjärtinfarkt och 300 för aids eller HIV medan 4 800 förlossningar genomfördes. Medelvårdtiden var 5,6 dygn per patient.
En halvering
Neddragningarna 1995 omfattar hittills 25 procent av öppenvården och totalt 140 platser.
Det aktuella nedskärningsförslaget, som politikerna kan ta eller förkasta den 3 oktober, medför en halvering av dagens Danderyds sjukhus.
Monica Antonsson
Ture Jonsson är stammis på Danderyds sjukhus, patient på såväl ortopeden och infektionskliniken som dialysavdelningen, reumatologen och smärtkliniken. Tack vare bra omvårdnad är han trots sina ovanligt svåra krämpor i fullt arbete samtidigt som han pluggar datatekning för att förkovra sig själv.
Älskar sjukhuset
Svårt skadad
Norrlänningen Ture Jonsson blev skogsarbetare vid 13 års ålder och skadades svårt i en olycka i jobbet vid 25. Hans knä blev klämt av en stock och skadan ville aldrig läka. Till sist fick han även reumatism.
När Ture flyttade till Stockholm med stelopererat knä valde han med omsorg vilken kommun han skulle bosätta sig i. Han ville nämligen tillhöra Danderyds sjukhus som då statistiskt sett hade minst infektioner. I början fick han kryssa mellan stans olika sjukhus för att få sina krämpor omsedda men för några år sedan lyckades han samla allt under ett tak.
Hemsjukhus
- Jag har lyckan att ha ett hemsjukhus som klarar av att ta hand om alla mina svåra krämpor, säger han. Bara därför kan jag fortfarande vara i fullt arbete.
Han vet vad han talar om, har 27 operationer bakom sig och här svensk mästare i antalet proteser sedan han tvingats byta ut sina leder en efter en.
- Jag har två nya höfter, två nya knän, en fotled, en armbåge och en handled. Jag är dessutom njurtransplanterad, säger Ture. Och då har han ändå inte räknat med allt.
Han har en ryggskada också som gör att han hellre åker rullstol än går på grund av smärtorna. Därför väljer han numera hellre färdtjänst än egen bil.
Dyr färdtjänst
- Om klinikerna ska flyttas ut till andra sjukhus så behövs det bara tio som jag för att äta upp alla ”besparingar” vid exempelvis njursektionen. Tänk vad all färdtjänst kostar och om patienter som jag inte kan fortsätta jobba.
Ture omskolade sig tidigt till lärare och i det yrket har han blivit kvar. Idag är han en omtyckt speciallärare i Hjälmstaskolan och kan, tack vare smärtklinikens insatser, leva ett förhållandevis normalt liv utan bedövande droger.
- En annan bra sak med Danderyd är att där finns en fungerande barnklinik, att det sitter familjer i cafeterian, att det är liv och rörelse. Det är viktigt för tillfrisknandet att patienterna trivs och känner sig hemma. Politikerna bör hålla fingrarna borta från Danderyds sjukhus.
Monica Antonsson
Danderyd bassjukhus ända sedan 70-talet
Stockholms läns centrallasarett med 118 platser invigdes 1922. Redan i början av 1930-talet byggdes det ut och fick en rad specialavdelningar. Fjorton läkare, 24 sköterskor, 35 biträden och tre administratörer gav vård åt 259 patienter.
På den tiden tjänade en överläkare 11 000 kronor om året medan en avdelningssköterska fick nöja sig med 1 300 och biträde 600 kronor. Landstingsskatten var en krona och 85 öre.
Under krigsåren blev Mörby beredskapssjukhus med skyddsrum i källaren. Statens livsmedelskommission beordrade potatisodling i trädgården och krigsskadade soldater från Finland fick specialvård.
Kvinnoklinik
Några år senare – 1953 – tvingade polioepidemin fram en utrymning av en medicinavdelning. Samma år öppnades kvinnokliniken och några år senare infektionskliniken och intensivvårdsavdelningen. Sjukhuset hade totalt 400 platser.
Det glada sextiotalet förde med sig stora utbyggnader och då passade lasarettet på att byta namn till Danderyds sjukhus. Den nya anläggningen invigdes 1964. Nya arbetsmetoder och stordriftstankar tog vid liksom datorisering. Så småningom kom även läkarutbildningen igång inom gynekologi, infektion och psykiatri.
Bassjukhus
På 1970-talet var Danderyd ett storsjukhus med 30 kliniker och 1250 vårdplatser. Därför blev det också bassjukhus i Nordöstra förvaltningsområdet.
Så kom 1980-talet med överbeläggningar, personalbrist och budgetåtstramningar. Läkarutbildningen utökades liksom forskningen. Samtidigt minskades vårdtiderna. De första patienterna med Aids diagnostiserades 1983.
Tre år senare fick sjukhuset på grund av ansträngd ekonomi för första gången dra ner på sjukvårdsplatser, en utvecklings om dessvärre har fortsatt.
Resultatenhet
Upptagningsområdena slopades i början av 90-talet och patienterna fick välja vårdgivare själva. 1992 ersattes den traditionella anslagsfinansieringen med patientrelaterade intäkter som innebär att sjukhuset som resultatenhet får betalt efter diagnoser och behandlingar.
Strukturförändringarna fortsatte och 1994 hade sjukhuset totalt 700 dagvårdsplatser för de 250 000 som bor i upptagningsområdet, 4 100 anställda varav 390 läkare och 1 360 sjuksköterskor tog tillsammans hand om 410 000 patientbesök i öppen vård varav 60 000 akuta. Samtidigt behandlades 34 000 i sluten vård, 24 0000 operationer genomfördes varav 8 500 i öppenvård. 435 patienter vårdades för hjärtinfarkt och 300 för aids eller HIV medan 4 800 förlossningar genomfördes. Medelvårdtiden var 5,6 dygn per patient.
En halvering
Neddragningarna 1995 omfattar hittills 25 procent av öppenvården och totalt 140 platser.
Det aktuella nedskärningsförslaget, som politikerna kan ta eller förkasta den 3 oktober, medför en halvering av dagens Danderyds sjukhus.
Monica Antonsson
Politikerna manar kollegor att säga nej
- Vi uppmanar ansvariga sjukvårdpolitiker att säga nej till förslagen som innebär nedläggning av viktiga delar av Danderyds sjukhus, skriver kommunalråden Birgitta Almlöf (m) och Leif Pettersson (s) i ett pressmeddelande på uppdrag av politiker i nordostkommunerna.
”I nordostsektorn bor för närvarande 200 000 människor. Av dessa är 30 000 under tio år. Detta befolkningsunderlag är tillräckligt för att driva ett effektivt och väl fungerande sjukhus med ett utbud som tillgodoser merparten av befolkningens behov av akutvård och sjukvård. Danderyds sjukhus är ett modernt sjukhus som idag uppfyller dessa krav.
De förslag om att lägga ner barn- och ungdomsmedicinska kliniken, öron-hörsel och talkliniken, reumatologiska sektionen och njursektionen (inklusive dialysverksamheten) innebär att Danderyds sjukhus inte kommer att tillgodose ovan nämnda krav.
Ifrågasätter
Vi ifrågasätter dessutom starkt om en överflyttning av dessa verksamheter till Karolinska sjukhuset i verkligheten ger de tänkta effektiviserings- och besparingseffekterna. Den utredning som gjorts av sjukhusledningen på Danderyds sjukhus tyder på att vinsterna blir ytterst marginella. Om man i dessa beräkningar också tar med de ökade kostnader som uppstår i form av längre transporter, dålig läkarkontinuitet och så vidare är de samlade samhällsekonomiska effekterna med stor sannolikhet negativa.
Dubbla restider
Vi har också svårt att förstå att det ska vara befolkningen i ”kranskommunerna” som ska drabbas i ekonomisk kärva tider. Upptagningsområdet till Danderyds sjukhus kan med lätthet utökas. Restiden med kollektiva transportmedel från centrala Stockholm till Danderyd är ca 15 minuter, obetydligt längre än motsvarande restid till Karolinska sjukhuset. För invånarna i nordostsektorn förlängs däremot restiderna med minst det dubbla om man ska resa till Karolinska sjukhuset i stället för till Danderyds sjukhus.
Verkliga besparingar
Självklart är vi beredda att stödja effektiviseringar och besparingar inom sjukvården. Förutsättning är dock att dessa leder till verkliga besparingar och inte till drastiska nedskärningar som enbart försämrar vården och skapar oro hos patienter och personal.
Företrädare från olika partier i kommunerna Danderyd, Täby, Vaxholm och Österåker har på ett gemensamt möte givit undertecknade i uppdrag att framför vår samlade uppfattning om de planer som diskuteras angående Danderyds sjukhus och vi uppmanar ansvariga sjukvårdspolitiker att säga nej till förslagen som innebär nedläggning av viktiga delar på Danderyds sjukhus”, avslutar kommunalråden Birgitta Almlöf (m) i Vallentuna och Leif Pettersson (s) i Österåker.
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
Stoppade bondetåg mot stadshuset
(VALLENTUNA)
Oppositionslandstingsrådet Elwe Nilsson (m) stoppade Vallentunaföretagares bondetåg mot Stockholms stadshus den 4 oktober.
- Och jag som hade sett fram emot att gå jämsides med kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) med en påse ruttna tomater, sa företagarföreningens ordförande Carl-Axel Olsson vid ett tidigt frukostmöte på Företagarcentrum.
Det var när Carl-Axel Olsson informerade Elwe Nilsson om vad som var på gång som oppositionslandstingsrådet satte stopp för planerna på ett moderna tiders bondeuppror i kampen för Arningevägen. För det var det saken gällde. Företagarna börjar bli rejält trötta på den väg som hägrar i framtiden men som ständigt skjuts upp.
Två miljarder
- Folk tycks ha glömt att vi lyckades pressa in Arningevägen i länstrafikplanen för några år sedan och påskynda den ännu mer genom att förskottera medel till den. Att den sedan fastnat i Stockholms stadshus beror på en rad olyckliga omständigheter.
Enligt Elwe Nilsson har moderater och folkpartister gått med på att straffbelägga bilisterna genom vägtullar av ett enda skäl, att tullarna ger inkomster på två miljarder kronor per år som kan användas till nya vägbyggen.
- Bilisterna ska känna att de får något för pengarna. Men politikerna i Stockholms stadshus, den så kallade rödgröna röran med socialdemokraterna i spetsen, har gång på gång skickat ärendet på återremiss. Alla tidsplaner har spruckit och nu har regeringen frusit alla pengar till trafiken. Det blir inte en krona till vare sig bussar, tunnelbana eller Arningevägen förrän norra länken är klar och biltullarna har öppnat.
Släpps samma dag
Regeringen har, enligt Elwe Nilsson, garanterat att pengarna släpps samma dag som politikerna i Stockholms stadshus tar beslut om vägtullarna.
- Om tidplanen håller kommer beslut att tas i Stockholms fullmäktige den 27 november. Redan dagen därpå sätter vägverket spaden i jorden och kör igång med Arningevägen. Senast 1 januari 1999 står fina kurer klara vid Stockholms alla infarter. Där ska vi som kör bil betala pengar motsvarande ett halvt paket cigarretter om dagen.
30 miljoner mer
Elwe Nilsson berättade att kostnaden för Arningevägen hr stigit med omkring 30 miljoner kronor. Men det beror på ”normen” som ”några tjänstemän i Borlänge” har hittat på.
- Så här går det till: ”Vi måste ha en norm, grabbar”, säger de. Och så gör de en. ”Då räcker inte pengarna”, invänder kommunerna varpå de svarar: ”Sorry, men det är normen.”
Ränteläget är viktigt för kostnaderna. En procent hit eller dit motsvarar mycket när det gäller lån av miljonbelopp.
Måste ha visioner
- Ändå måste man ha visioner, sa Elwe Nilsson. Sedan får man ändra dem efterhand. Börjar de strula nu så får vi ta i med hårdhandskarna sedan.
Något bondeuppror bland Vallentunaföretagen blev det alltså inte den här gången. Företagarna får se framtiden an och avvakta den 27 november.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
- Varför djävlas sossarna med Danderyds sjukhus?
Det undrar landstingsrådet Elwe Nilsson (m) som menar att socialdemokraterna uppenbarligen har bestämt sig för att lägga ner sjukhuset.
- Alla som följer vad som pågår ser att just nedläggning måste vara fallet, säger han.
- Beslutet betyder att 25 procent av sjukhuset antingen läggs ner eller blir annex till Karolinska sjukhuset. Att det inte blir några besparingar av att bara flytta patienter till Huddinge eller Karolinska kan ju vem som helst räkna ut. Socialdemokraternas gamla tro på besparingar genom stordrift och koncentration av makt ger endast besparingar på pappret.
Det har talats om att det finns en överkapacitet inom sjukvården som motsvarar ett stort sjukhus. Det är troligen sant – och då väljer sossarna att smygnedlägga ett sjukhus i stället för att ta en ärlig och öppen debatt.
- Men varför just Danderyds sjukhus? Det ligger nära till hands att tro att partistrategerna har haft ett finger med i spelet. Upptagningsområdet har en mycket stark borgerlig prägel. Att lägga ner sjukhus är en impopulär åtgärd och man riskerar att förlora röster. Väljer man ett sjukhus där det inte bor så många sossar, så tappar man färre röster vid nästa val.
Det här låter lite väl djävligt men vad finns det för andra skäl? Ingen klagar på sjukhuset. Man får bra vård av trevlig personal till samma kostnad som på annat håll. Lokalerna är bra och inte särskilt dyra i drift. Södersjukhuset har till exempel större behov av upprustning. Varför inte spara pengar och stänga det i stället?
Alltmer förvirrat
- Spelet blir mer och mer förvirrat. Tillsammans med (mp) och (v) fattar sossarna beslut som försämrar vården och låter köerna växa.
Det bästa måste vara att minska kapacitet på alla håll och låta patienterna avgöra på vad. Såväl Danderyd och Karolinska som Södersjukhuset och Huddinge kan fungera som fullvärdiga sjukhus utan att vara så stora som idag. Det är fullkomligt snurrigt att lägga ner hela avdelningar och tvinga patienter från Vallentuna att åka till Huddinge. Det är dålig service!
Gärna aktiebolag
- Ska man lyckas med sådana grepp måste man först göra om organisationen. Sjukhusen måste få en fristående ställning, gärna i aktiebolagsform. Cheferna blir en slags koncernledning under en ny chef utanför hälso- och sjukvårdsnämnden som för övrigt bör läggas ner.
Man ska skapa samförstånd och då sparar man lätt cirka 20 procent på till exempel en fyraårsperiod. Samförståndslösningen ska sedan förankras både uppåt och nedåt i organisationen så att alla drar åt samma håll. Ingen ska inbilla mig att just sjukvården är så kostnadseffektiv att inget mer går att spara utan att ta bort verksamheter i det sista ledet – det som patienterna träffar på.
Mod saknas
- Nu är det dags att kasta gamla socialistiska dogmer om stordrift och politisk toppstyrning i papperskorgen. Det måste skapas en organisation med fristående, fritänkande människor som både har befogenheter och ansvar. Låt professorerna utföra sjukvården och skaffa duktiga ledare, gärna från näringslivet, som kan organisera och administrera en verksamhet som omsätter nästan 18 miljoner kronor.
Det är inte pengar som fattas i sjukvården, avslutar Elwe Nilsson.
Det är nytänkande och mod.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
Protester räddade akuten
Folkopinionen och 33 000 namnunderskrifter räddade barnakuten kvar på Danderyds sjukhus de närmaste åren.
Vänsterblocket i landstingets sjukvårdsutskott lade däremot ner såväl öron-näsa-hals som infektion och reumatologen.
- Vi har fått en liten frist när det gäller barnkliniken, konstaterar avdelningsföreståndare Lilian Andersson. Nu måste vi kämpa vidare!
Barnakuten blir alltså kvar på Danderyds sjukhus i väntan på att Barncentrum Nord ska byggas klart på Karolinska. Den temporära flyttningen till St Görans sjukhus blir alltså inte av. Det har folkopinionen sett till, Eva Norstedt och en handfull andra föräldrar som jobbat hårt i ett halvår för att skapa opinion. Den senaste veckan har varenda bensinmack och restaurang värd namnet i Norrort haft protestlistor tillgängliga och folk har mer än gärna skrivit på.
Hårt tryck
Trycket på politikerna blev till slut så hårt att de gav med sig vad gäller barnakuten. Men bara till en del. Från och med nu kommer den att sortera under en klinikchef på Karolinska.
- Det är bra för patienterna, säger Lilian Andersson. Men vad händer när Karolinska måste spara? Då skär de förstås ner på avdelningarna här hos oss. Politikerna har berövat Danderyds sjukhus sin identitet. Vi har fått en obegriplig organisation i organisationen.
Patienterna vid övriga nedläggningshotade avdelningar hann inte skapa samma opinion i tid. Politikerna drev därför igenom att all slutenvård – operationer och patienter inlagda för vård – på öron-näsa-hals och reumatologen förs över till Karolinska medan infektion flyttas till Huddinge sjukhus. Öppenvården på samma avdelningar blir kvar men under ledning av Karolinska som också tar hand om administrationen.
Njurmedicin klarade sig undan med blotta förskräckelsen och blir följaktligen tills vidare kvar på
Danderyd. Beslutet kan inte överklagas i någon enda instans, enligt Kenneth G Forslund, pressansvarig hos socialdemokraterna.
- Det är hemskt att vi mister vårdavdelningarna, säger Lilian Andersson. Jag är säker på att Danderyds sjukhus behövs i sin nuvarande omfattning. Och varför förstöra ett väl fungerande sjukhus när det inte medför några besparingar? Och värst av allt, det är socialdemokraterna som gör det, partiet som säger att de bryr sig om folket. Nu visar de vad de går för. Det känns som ett enda stort svek.
De fattade beslut
Beslutet om nedskärningarna vid Danderyds sjukhus fattades av Gunnar Skoglund (s), Elaine Christensson (s) och Gunnar Ågren (v) i landstingets sjukvårdsutskott. Moderaterna Folke Schött och Örjan Hultåker röstade emot.
På tisdag, den 10 oktober sammanträder Stockholms läns landstingsfullmäktige i landstingshuset klockan 9.30. Då ska Anna Liliehööks (m) interpellation om majoritetens stegvisa nedläggning av Danderyds sjukhus besvaras. Hela debatten sänds i innerstadssändaren, Radio Sydväst och Ekerösändaren.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
De fattade beslut
Beslutet om nedskärningarna vid Danderyds sjukhus fattades av Gunnar Skoglund (s), Elaine Christensson (s) och Gunnar Ågren (v) i landstingets sjukvårdsutskott. Moderaterna Folke Schött och Örjan Hultåker röstade emot.
På tisdag, den 10 oktober sammanträder Stockholms läns landstingsfullmäktige i landstingshuset klockan 9.30. Då ska Anna Liliehööks (m) interpellation om majoritetens stegvisa nedläggning av Danderyds sjukhus besvaras. Hela debatten sänds i innerstadssändaren, Radio Sydväst och Ekerösändaren.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
”Omöjligt spara med anställningsgaranti”
Nu jäser det i norrortskommunerna mot nedskärningarna vid Danderyds sjukhus. - Det är svårt att befria sig från misstanken att vänstermajoriteten i landstingets sjukvårdsnämnds anställningsgaranti tystade opinionen, säger Stig Nyman (kds) fd sjukvårdslandstingsråd.
Stig Nyman har länge försökt skapa opinion mot nedläggningarna vid Danderyds sjukhus. Han har förvånats över uteblivna reaktioner från såväl sjukhuspersonal som fackliga företrädare.
- De vaknade upp alldeles försent, säger Stig Nyman som dock gläder sig åt att barnakuten får vara kvar i väntan på Barncentrum Nord på Karolinska.
Enligt Stig Nyman nära nog halverades sparkravet inom sjukvården i slutet av juni från drygt 800 miljoner kronor till omkring 500 miljoner kronor. Han påminner om socialdemokraternas vallöfte att inte avskeda en enda person under mandatperioden. Det ledde vidare till en anställningsgaranti för alla tillsvidareanställda som fick sitt jobb tryggade till 1998.
- För att få anställningsgarantin måste de anställda få beteckningen ”övertalig” och för att bli ”övertalig” måste någon bestämma att de inte behövs inom vården. Det betyder att vi i praktiken betalar ut löner till så kallat ”övertaliga” för 400 miljoner om året, det vill säga 80 procent av sjukvårdens hela sparbeting. Varför protesterar inte sjukvårdspersonalen?
Moderaternas gruppledare i nordöstra sjukvårdsstyrelsen, Anna Liliehöök, menar att anställningsgarantin gör det omöjligt för landstinget att spara. Verkliga kostnadsminskningar kan bara göras genom minskning av personal och lokaler. Nu står nyreparerade lokaler kvar liksom den ”övertaliga” personalen som i stället för med vård sysselsätts i så kallade kompetenscenter. Det är bara patienterna som försvinner.
Nu har Bosse Ringholms s-, v- och mp-regering styrt Stockholms landsting i ungefär ett år, säger Stig Nyman. Det går inte längre att skylla problemen på den förra fyrklövermajoriteten. Vi betalar 400 miljoner kronor till folk för att de inte ska jobba med sjukvård. Det vore bra mycket bättre att hålla dem i jobb i de yrken de kan inom vården.
Stig Nyman bjuder på en rad alternativa besparingsförslag. Dels kan alla friska stockholmare som har jobb betala lite mer för månadskortet på SL och del kan kommuner som behöver ekonomiskt stöd helt och hållet ingå i det statliga systemet för kommunal kostnads- och inkomstutjämning.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Vecka 44, 1995
Vården kvar på Danderyds sjukhus
- Vården finns kvar på Danderyds sjukhus – trots att 20 procent av den organisatoriska verksamheten har förts över till Karolinska.
Det säger informationschef K-G Fridman vid Danderyds sjukhus som uppmanar patienterna i nordöstra sjukvårdsområdet att besöka sjukhuset precis som vanligt.
Personalen på Danderyds sjukhus har slagit larm om att patienter inte längre tycks veta vart de ska ta vägen. Nedläggningar och överföringar av kliniker till akutsjukhus förvirrar. Men den dagliga vården finns alltså kvar på Danderyds sjukhus trots att vissa avdelningar organisatoriskt sett förts över till Karolinska och Huddinge.
Mer att göra
- När det gäller ögon, näs- och halssjukdomar flyttas all slutenvård över till Karolinska sjukhuset den första januari, säger K-G Fridman.
Men öppenvården och dagkirurgin stannar kvar på Danderyd som dessutom får ta över Karolinskas patienter. Det innebär att vi får mer att göra på den kliniken framöver. Det är bara de s om måste läggas in och stanna kvar över natten som hamnar på Karolinska.
Samma sak gäller Reumatologens 1500 patienter. Öppenvården är fortfarande kvar på Danderyds sjukhus medan slutenvården hör till Karolinska.
Märker inget
- Barnkliniken slås organisatoriskt ihop med St Göran från och med årsskiftet under ledning av vår klinikchef Peter Herin. Men det kommer patienterna inte att märka något av. Mottagningen blir kvar på Danderyd i åtminstone två år innan Barncentrum Nord står klart på Karolinska. Den enda förändringen som märks är att de har fått nya fina lokaler.
Förändringarna bottnar i sjukvårdspolitikernas tro på att koncentrerad och sammanförd kompetens ska spara pengar.
Märkligt
- Vi tycker det är märkligt, säger K-G Fridman. Verksamheterna är så stora och rationella på både Danderyd och Karolinska att det inte kan bli några besparingar genom den här omorganisationen. Men det är politikerna som bestämmer och de lyssnar inte på oss.
Det viktigaste är därför att nå ut till patienterna med information om vart de ska ta vägen. Vården finns kvar på Danderyds sjukhus och de är som alltid välkomna hit.
Monica Antonsson
Jag vet just ni inte hur det gick. Hoppas jag hittar resultatet bland mina klipp.
Och jag undrar just hur det står till på Danderyds sjukhus idag 25 år senare!
Akuten har ju varit ett veritabelt elände.
Blev den nya akuten bättre och hur många vårdplatser finns det? Någon som orkar ta reda på det?
fredag 9 oktober 2020
Kjell Berglöf förevigade idyllen...
Fyra fantastiska bilder från tider som flytt.
Kjell Berglöfs fotografier är verkligen en kulturell gärning.
- Jag gick en fotokurs när jag gjorde lumpen på Gotland. Sedan dess bär jag kameran med mig för det mesta, säger han. Missa inte hans fotoblogg som du hittar här.
 |
| Prästgårdsbondens höhässjor på gärdet nedanför Vallentuna kyrka 1978. Foto: Kjell Berglöf |
 |
| Centrumbiografen i Vallentuna 1978. Redan då syntes förfallet, säger Kjell Berglöf. Foto: Kjell Berglöf Om du vill, kan du läsa mer och Centrumbiografen här. |
 |
| Brand i prästgårdens ladugård 1980. Foto: Kjell Berglöf |
Kjell
Berglöf - som då var brandman och en av dem som släckte elden - berättar att
prästgårdsbonden just hade tagit in höskörden för året. Det var sommar och
varmt och plötsligt började det brinna.
- Om
hö är fuktigt när det läggs in på höskullen kan det självantända, säger Kjell
Berglöf. Men det kan förstås också ha varit ett el-fel. Man var inte så noga
med att utreda brandsorsaker på den tiden.
Kjell
Berglöf berättar att det fanns en hel del djur i ladugården. Några av dem
som brandkåren fick ut var så skrämda av branden och släckningsarbetet att de
fick panik och sprang in igen. Då blev de fast i lågorna.
 |
| Sme-Kalles verkstad mellan Maskin-Tellus och dåvarande Elverket, ungefär där Vallentuna teater ligger. Bilden är tagen någon gång under andra halvan av 1970-talet. Foto: Kjell Berglöf |
Kjell Berglöf berättar att Sme-Kalles smedja låg med kortsidan mot järnvägen och entrén mot dåvarande Elverkets gula tegelhus som var Kjells Berglöfs arbetsplats.
- Jag var inne hos Kalle då och då. Det var en fantastisk och till stor del gammaldags verkstad med remdrivna maskiner och glödande ässja.
- Sme-Kalle var en vänlig man med stort yrkeskunnande. Han visste det mesta om det gamla genuina hantverket, exempelvis vällning som innebär att smeden fogar ihop metallstycken genom uppvärmning till hög temperatur och därefter smida ihop dem med exempelvis en slägga. Spännande tycker jag att ha fått sett detta i verkligheten.
- Jag för min del hade oftast ärende till honom med mindre verktyg som skulle lagas/fixas exempelvis ett spett som blivit slött och slitet som han då slipade upp och härdade så att det blev som nytt. Han tillverkade också två ispikar till mig som jag har kvar än idag. Han stod för ett verkligt fint hantverk.
torsdag 1 oktober 2020
Mordet på Joakim
Hemmets Veckotidning
Nr 38, 2013
Camillas lillebror föll offer för det meningslösa våldet
- Allt omkring mig påminner om Joakim
En regnig septemberkväll förändrades livet brutalt för Camilla Karlsson. Hennes lillebror Joakim hade bara gått ner en kort runda på stan, men kom aldrig tillbaka. När Camilla sedan hörde ljudet av ambulanshelikoptern förstod hon att något var väldigt fel...
En ensam lykta och några vissna blommor i en glasburk utan vatten utanför ICA i stockholmsförorten Vallentuna minner om natten den 21-22 september förra året när 22-årige Joakim Karlsson knivhöggs och sparkades till döds.
Mordet och misshandeln filmades av övervakningskameror och visades på Efterlyst i jakten på gärningsmännen.
– Vi är väldigt tacksamma för den filmen. Utan den hade vi aldrig fått veta vad som hänt, säger Joakims syster Camilla Karlsson, 28, som bor med sin snart femårige son Liam ett trettiotal meter från mordplatsen.
I porten bredvid bor föräldrarna Zandra och Jan-Erik Karlsson samt hennes bror Patrik, 25. Där bodde även Joakim som alltså nästan var hemma när han föll offer för det meningslösa, oprovocerade gatuvåldet. Storasyster Rose-Marie, 30, bor på Söder i Stockholm med sin tvåårige son Emil.
Familjen Karlsson har djupa rötter i Rosersberg. Jobbet tog dem till Vallentuna där Jan-Erik är bilplåtslagare och åkare. Mamma Zandra kör lastbil och jobbar som städerska.– De senaste 20 åren har de hållit på med dragracing på fritiden, säger Camilla. Vi barn har hängt med i alla år. Joakim älskade det. Det är ju en väldigt speciell värld där alla känner alla och gemenskapen är stor.
Camilla har sett till att Liam är på dagis den här dagen. Allt för att han ska slippa höra talas om det som hänt Joakim.
– Liam blir ledsen när vi pratar om honom, förklarar hon. Han kan inte riktigt förstå varför Joakim aldrig kan komma hem mer. De träffades varje dag och var bästa kompisar.
Camilla tillbringade fredagskvällen den 21 september framför tv:n tillsammans med en kompis. Liam låg och sov och klockan började närma sig midnatt när en helikopter plötsligt hördes cirkulera över hustaken.
– Jag gick ut på balkongen och såg att det var en ambulanshelikopter som landade på parkeringen.
Det regnade lätt och kompisen som just skulle gå hem lovade rekognosera.
– Han ringde och berättade att Tuna torg var avspärrat och att folk pratade om ett knivrån.
Camilla ringde sin mamma som berättade att Joakim just hade varit hemma och vänt. Han skulle bara ner en sväng till Gästgiveriet.
Camilla sökte på nätet och läste att en man hade blivit skjuten i Vallentuna.
– då ringde jag mamma på nytt. Ring igen om en kvart, sa hon. Polisen är här. Då förstod jag att Joakim måste vara inblandad. Annars kommer ju inte polisen.
En stund senare fick Camilla veta att hennes bror låg på Karolinska sjukhuset och att det var ovisst om han skulle överleva.
– Polisen hade snabbt varit på plats och ambulanssjukvårdarna slet för att hålla igång Joakims hjärta. Det visade sig sedan att han hade förlorade allt blod. Personligen tror jag att han var död innan han kom in.
Stängde av respiratorn
I Vallentuna cirkulerade poliser hela natten. Alla som påträffades tvingades legitimera sig. Bland dem tre renrakade gossar på 17, 18 och 21 år från Stockholms södra förorter som stod och väntade på bussen.
En vecka senare greps och häktades 17-åringen efter en misshandel på en helt annan plats. Han bar en morakniv på sig och i fodralet till den fanns Joakims blod. Polisen började därmed kartlägga 17-åringen och hans båda kompisar som ju bevisligen befann sig i Vallentuna vid tiden för mordet.
De tre hade varit i Vallentuna på en fest när de fram på nattkröken gav sig ut på byn för att göra upp med ett annat rövargäng. De drog sig ner mot centrum och där kom Joakim i deras väg. Det hela var över på några minuter.
– Om inte Joakim hade gått förbi så hade de tagit någon annan, säger Camilla.
Gärningsmännen attackerade Joakim med pepparsprej. Det förblindade ögonen även på 18-åringen som därför lämnade platsen. De två andra högg Joakim med kniv åtta gånger varav sex i ryggen och avslutade misshandeln med sparkar och genom att hoppa på hans huvud. Några minuter senare återförenades de tre gärningsmännen som först tog sig tillbaka till festen och därifrån vidare till busshållplatsen där de fick legitimera sig för polisen.
Joakim opererades flera gånger och hölls vid liv av en specialmaskin. Under lördagen fick han hundra påsar blod och under veckan som följde fick han hundra påsar till. Först efter åtta dagar gav läkarna upp.
– De kallade in oss mitt i natten. Vi fick ta farväl av Joakim och min syster Rose-Marie stängde av respiratorn. Det var det sista vi kunde göra för honom. Till Liam sa vi att Joakim hade cyklat omkull på sin mountainbike och att han därför måste bo i himlen nu.
Polisen kartlade gärningsmännen med hjälp av deras telefoner och datorer. När filmen visades i Efterlyst den 10 oktober avslutade 21-åringen sitt mobilabonnemang och tömde sitt bankkonto. Sedan dess är han försvunnen.
18-åringen häktades men friades från misstankar sedan man kunnat visa att han faktiskt blev förblindad av pepparsprej. Den ende som ställdes inför rätta var 17-åringen som småningom dömdes för mord till tre års sluten ungdomsvård.
– Mer än så var Joakim alltså inte värd känns det som. Det känns lite svårt för oss anhöriga.
Camilla berättar om sin bror Patrik som kanske var som stod Joakim allra närmast. De delade trots allt pojkrum i femton år. I tre år pendlade de dessutom till gymnasiet i Norrtälje tillsammans. Patrick examinerades som billackerare och Joakim som målare, ett jobb som han verkligen trivdes med.
Camilla beskriver Joakim som en glädjespridare. Han var den som alltid försökte trösta och liva upp stämningen. Han var älskad och omtyckt.
– Sommaren var hans bästa tid. Han älskade att få vara ute och fiska. Han älskade att cykla på sin mountainbike. Framöver drömde han om att resa och se sig om i världen.
Påminns om mordet
Men så blev det alltså inte. Ett ögonblicks verk av tre för honom okända unga män satte punkt för hans liv. Joakim fick återvända till Rosersberg. Där är han begravd och där känner sig familjen hemma.
– Julen var hemsk, säger Camilla. Vi åt julmat och barnen fick sina julklappar men annars var ingenting som vanligt. Nästa bemärkelsedag var Joakims 23-åriga födelsedag och därefter kom påsken. Joakim var ju yngst och den av oss som var särskilt angelägen om att få påskägg. Allt påminner om honom och så kommer det förstås att bli några år framöver.
I början var det svårt för familjen att ens gå ner och handla. De bor så till att vart de än ska så måste de passera mordplatsen.
– Man blir igenkänd överallt och ständigt påmind om vad som hänt av alla vänliga människor som vill beklaga sorgen. Samtidigt känns det bättre tack vare all kärlek och värme som strömmar mot oss.
För varje dag som går så känns det lite lättare och den här dagen är det Camilla som byter den vissnade buketten i glasburken mot en ny. Men när hon vill köpa den och försäljaren förstår ändamålet får hon den gratis. Så kan mänsklig kärlek också se ut och med kärlek ska hat besegras.
– Man måste ju gå vidare, säger hon. Livet går vidare inte minst för barnens skull. Det är självklart fortfarande jobbigt för familjen men igår pratade vi faktiskt om att ta upp dragracingen igen.
Monica Antonsson
Hemmets Veckotidning nr 38, 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)