Gustav i Angarn såldes på auktion...

Minns du Gustav? Berätta gärna under kommentarer.

Gustav bodde i Räfsta, Angarn. En dag läste han en artikel om den siste gästgivarekusken i Vallentuna. Mitt namn stod under så Gustav gick till sin granne, Marianne Telenius i Olhamra kvarn.
- Är det den där jäntungen som sprang omkring i Bällsta på 50-talet när jag var där och grävde diken, frågade Gustav.
Marianne ringde mig och jag ryckte ut lokalreporter som jag var.
Mötet - eller rättare sagt mötena - med Gustav är något av det häftigaste jag varit med om. Hans liv är en hjärtknipande berättelse. Men det ska jag berätta någon annan dag.

För först...
Nina Lizell fyller 70 år och det ska firas!

Kristineberg i våra hjärtan...

Lokaltidningen vecka 28 1997:

 

Rivningen av Kristineberg och byggandet av Arningeleden har varit föremål för diskussioner på en skum facebook-sida nyligen. Jag visste att jag hade varit hemma hos Gunnel och Henry Hedlund i samband med det så jag har letat igenom några årgångar och hittat ovanstående artikel. Dubbelklicka för förstoring så går den nog att läsa.

Dottern Gunilla Maria Nilsson, som nämns i reportaget ovan, var med i diskussionerna på facebook.

-Jag heter Gunilla, född Hedlund. Elis Hedlunds 17:de barnbarn. Flyttade från Vallentuna som 18-årig men min mamma bor kvar. Min farfar hade häst, den snälla farbrorn som lät barnen åka med.

- Min far Henry Hedlund bodde där i nästan hela sitt liv. Det var min farfar Elis som körde häst fram tills han och min farmor flyttade till lägenhet och mina föräldrar och jag övertog Kristineberg 1971.

- Det finns spår kvar av vår stor fina trädgård, lite fruktträd och hallonbuskar. Kristineberg var gult med ett vitkalkat stall, ett rött hönshus/arbetsbod samt ett rött garage.

Min pappa, mamma, jag och hela den stora Hedlunds släkten ville såklart inte ha en motorled över tomten.

Vi blev tvångsutlösta för en löjligt låg summa och mina föräldrar flyttade till en lägenhet. Min far som äskade att bo med skogen intill husknuten, dog rätt så snart därefter. Hans själ fick inte plats i en lägenhet i Norrgården.

- Det fanns också tre sommarstugor runt Kristineberg. De blev också tvingade att sälja när Arnigeleden skulle byggas på den enda plats i den stora skogen där det var bebyggt och folk levde ett gott liv.

Jag berättade för Gunilla att politikerna i kommunfullmäktigemötet dagen därpå, den 25 augusti, slutgiltigt och antagligen oåterkalleligt skulle klubba igenom rivningen av resten av Kristinebergsskogen.

- Imorgon, fy så hemsk!!! Tänk jag tittade in första gången på denna sida för några dagar sen. Skogsflickan i mig kände kanske på sig att slutet var nära för vår älskade skog...... Tack för allt du gjort Monica! Det ända som snart återstår är minnena.

- Mina barn hann inte se Kristineberg men vi har åkt dit varje år till "mammas skog" för att plocka blåbär och adventsmossa. Jag bor i Nacka och kommer ej närvara imorgon, det blir sorgens dag.

- En sak till, Kristinebergsskogen värde som rekreationsområde kan ej underskattas! Vallentuna ligger långt från stan, hur ser framtiden ut för en kommun långt från stadens puls OCH långt från natursköna och lugna områden?


Roligast av allt var att även mamma Gunnel Hedlund var med och diskuterade. Så härligt att hon är kvar i Vallentuna och är så flink med datorn.


Kreative Ante Blomberg delgav oss den här filmen som handlar om Fågelsångsvägen, den väg som en gång ledde hem till familjen Hedlund i Kristineberg.



Ante Blomberg berättar:

"Gitarristen och sångaren är och var ingen mindre än Per Norbäck som på den tiden var den välkända omtalade och aktiva teaterledaren för den då produktiva och aktiva teatergruppen tellus hjältar, där även jag var en högst vital del.

Som rullstolsburen hade jag under hela min uppväxt tillsammans med min mor och famijens bernersennen-tik (ibland hela famijen) älskat att promenera och gå rundan runt fågelsången. När jag sedan blev punkare, startade punkbandet och frågade min vän och teaterledare om han inte kunde hoppa in på gitarr hade Per ett enda krav. Nämligen att få anväda hans låt "Granen" Detta var absolut inget problem och tillsammans med Lars Hammarberg spelades denna låt in.

Bandet startades 1986 i familjen Blombergs garage, där även denna låt är inspelad. Direkt på en kassettbandspelare med mikrofonen inkopplad i gitarrförstärkaren. Det var ju så det var på den tiden.
 
Larsa var "lokalt rikskänd" från bandet Likpipparna och incendenten med speliningen under lucia-firandet i hjämstaskolans aula, som ledde till att bandet inte fick spela någonstans i kommunen.
Hjälmstaskolan hade en liten skara obstinata punkare. Larsa och Ante var två av dessa. Självklart suportade Ante sina vänner och satt och asgarvade åt hela spektaklet.

Den underliggande kopplingen med låten till  Fågelsångsvägen och familjen Hedlund var att Per och Gunilla under barndomen väldigt nära vänner och Per var väldigt mycket hemma hos Hedlunds eller nånstans i ett trad djupt inne i Kristinebergsskogen. Så när låten spelades in var det självklart vad den handlade om och vilken plats, även om Arningeleden ej då ännu byggts.

Vad hände sedan med medlemmarna: Per blev kvar på gymnasiet och körde teatergruppen ett antal åt till. Efter det blev sedemera lärare i drama och filosofi. Han startade även partiet Demo-Ex, som sedan satt i komunfullmäktige. Lars var under en period generalsekreterare i SAC Syndikalisterna och jag har hankat mig fram som spåman och Medium, föreläsare, poet, skribent och konsertarrangör."

Bilder från Ante Blomberg

 

Kristinebergsskogen...

Kristinebergsskogen den 24 aug 2014.

Dagen därpå tog kommunfullmäktige beslut om att förstöra skogen. Man ska bygga hus här för att kommunalrådet Örjan Lid ska få kommunalt VA till sitt mångmiljonprojekt i Påtåker. Det ska oerhört mycket till för att opinionen ska få behålla sin skog. Folkviljan är inte mycket värd i våra politikers ögon. Snart är Kristinebergsskogen ett minne blott. Jag har alltid undrat varför skogsstigarna är så breda. Nu har det gått upp ett liljeholmens till sist, det var förstås för att farbror Hedlund och andra vid avverkning skulle kunna komma fram med häst och vagn.

 

 

Detta lade jag ut på den där skumma bloggen härom dagen. Magdalena Cerha undrade vem som äger skogen och jag gissar att kommunen gör det - med tanke på att de löste ut familjen Hedlund för en billig penning. Men jag vet inte riktigt så jag sa:

 

- Egentligen borde väl ingen äga skogen Magdalena. Den är vår gemensamma livskvalitet. De som bara vill riva ner, lägga asfalt och tjäna storkovan genom att bygga miljonvillor har inget hjärta.

 

Snart kan vi bara se skogen på gamla foton. Det är inte riktigt detsamma. Det handlar liksom inte bara om blåbär.

Skogen är våra rötter, vår kultur och vår nödvändiga livsluft. Många viftar bort miljö som ett lättviktigt ämne som inte är så viktigt.

Men jag säger bara det, försök att andas utan luft. Det går liksom inte. Eller åk till Tjernobyl och kolla vad teknologi kan ställa till med. Det har jag gjort. Det är en mardröm.

Gunilla Maria Nilsson skrev:

Tack för fina bilder Monica ! Ja en del stigar och skogsvägar är gamla. Det har också tillkommit en hel del nya stigar vilket har glatt oss som bott i skogen förut. Nya generationer som uppskattat den trolska och säreget vackra Kristinebergsskogen. Vi som uppskattar naturens skönhet vet att olika skogar kan skilja sig mycket åt. Hällmarksskogen ovanför Kristinebergs tomt är unik och delar med sig av sin skönhet och frihet till den som vandrar där. Passa på att njuta av skogen innan den förstörs.

 

Lotta Jedholt Ejmert skrev

En del stigar hjälpte man ju till att trampa upp. Jösses vad vi rände fram o tillbaka i den skogen mellan våra föräldrahem.

Dagen därpå kunde jag meddela att Kristinebergsskogen är körd. Gunilla Maria Nilsson skrev:

- Snart död och förstörd...

 

BrittMarie Johansson skrev:

Man kan säga FY FAN utan att vara politisk eller?

 

Det kunde man inte på den skumma facebook-sidan, visade det sig! De var så otroligt rädda där så det gick inte alls. Stackars...

 

_______________

 

 

Jag kan däremot avslöja att somliga ingalunda har givit upp. En liten fågel har viskat i mitt öra att ett och annat är i görningen för att försöka rädda Kristinebergsskogen...

 

Håll tummarna!



Skjutbanan vid Fågelsångsvägen omkring år 1953

Två medlemmar ur skytteföreningen på väg hem till skyttepaviljongen efter dagens skjutning.
Foto: Arne Antonsson

Min pappa - Arne Antonsson - var med och byggde och är den som har tagit bilden omkring år 1953 med sin lådkamera. Originalet är följaktligen 3 x 3 cm.

Skyttarna står på Fågelsångsvägen. Bakom dem står en svart gammal Volvo PV parkerad och utanför paviljongen står två andra gamla bilar.

Skyttarna brukade ligga på en upphöjd ramp framför paviljongen och skjuta över åkern mot ett skyttevärn (hette det så?) av betong. Efter skjutningen gick man en stig genom skogen till skyttevärnet för att räkna ut hur bra eller dåligt det gått och för att lappa måltavlorna inför nästa skjutning.

Ur: Gustav Anderssons Album

Av pappas skyttekompisar minns jag Tage Karlsson, Stickan Söderström, Bengt Akzen, Gustaf Andersson och Gösta Bornholm.

Tvärs över vägen från skjutbanan sett låg i början av 60-talet resterna av ett ödetorp med en igenvuxen trädgård där man kunde palla både äpplen och plommon. Vilka som en gång bodde där är för mig okänt. Likaså vilka männen på bilden är.


Bilden diskuterades i en facebookgrupp i augusti 2014.
- Kulfånget går fortfarande att skymta mellan träden vid sidan av Arningeleden, skrev exempelvis Stefan Bornholm och menar förmodligen det jag ovan kallar skyttevärn.

Peter Rimbe konstaterade att ingen av männen på bilden var hans morbror Gösta Bornholm och avslöjade därmed ett för mig inte tidigare känt släktskap. Vidare skrev han:

Ur: Gustav Anderssons Album

- Tage och Saga bodde snett över vid Bällstakiosken. Akzen bodde på Mörbyvägen arbetade på Möbelindustrin. Karl Noren (v-tuna motor) var också mycket aktiv och duktig skytt. Gösta Bornholms barnbarn Stefan Bornholm är väl ordförande i Brottby skytteförening och vunnit massor av tävlingar.

Jag har även en tavla föreställande skyttepaviljongen. Det ser ut som en touschteckning och konstnärens namn är H Mayerhöffer. Någon som har hört talas om honom och/eller vet varför han avbildade skyttepaviljongen i Vallentuna?

Bara äppelträden minner om Kristineberg...

 

Med anledning av diskussionen på facebook tog jag  en promenad genom Kristinebergsskogen för att se hur det ser ut i dag i Kristineberg.

Idag finns ingenting kvar av idyllen Kristineberg. Familjen Hedlunds hus låg där buskarna nu reser sig höga.

Ett stort äppelträd fullt med äpplen och det här lilla trädet skvallrar om att platsen en gång var en lummig trädgård.

Trafiken är minst sagt livlig på Arningeleden numera. Familjen Hedlunds Kristineberg låg till höger om bilarna på bilden.

Tankar några dagar senare:
Att återvända till Kristineberg nu när familjen Hedlund inte längre finns kvar där. Huset är borta och likaså Fågelsångsvägen genom den lummiga fina roslagsnaturen. Det var som i Tjernobyl, en plats där livet avstannat och för alltid förstörts.

Utveckling kallar de det, politikerna...