Kristineberg i våra hjärtan...

Lokaltidningen vecka 28 1997:

 

Rivningen av Kristineberg och byggandet av Arningeleden har varit föremål för diskussioner på en skum facebook-sida nyligen. Jag visste att jag hade varit hemma hos Gunnel och Henry Hedlund i samband med det så jag har letat igenom några årgångar och hittat ovanstående artikel. Dubbelklicka för förstoring så går den nog att läsa.

Dottern Gunilla Maria Nilsson, som nämns i reportaget ovan, var med i diskussionerna på facebook.

-Jag heter Gunilla, född Hedlund. Elis Hedlunds 17:de barnbarn. Flyttade från Vallentuna som 18-årig men min mamma bor kvar. Min farfar hade häst, den snälla farbrorn som lät barnen åka med.

- Min far Henry Hedlund bodde där i nästan hela sitt liv. Det var min farfar Elis som körde häst fram tills han och min farmor flyttade till lägenhet och mina föräldrar och jag övertog Kristineberg 1971.

- Det finns spår kvar av vår stor fina trädgård, lite fruktträd och hallonbuskar. Kristineberg var gult med ett vitkalkat stall, ett rött hönshus/arbetsbod samt ett rött garage.

Min pappa, mamma, jag och hela den stora Hedlunds släkten ville såklart inte ha en motorled över tomten.

Vi blev tvångsutlösta för en löjligt låg summa och mina föräldrar flyttade till en lägenhet. Min far som äskade att bo med skogen intill husknuten, dog rätt så snart därefter. Hans själ fick inte plats i en lägenhet i Norrgården.

- Det fanns också tre sommarstugor runt Kristineberg. De blev också tvingade att sälja när Arnigeleden skulle byggas på den enda plats i den stora skogen där det var bebyggt och folk levde ett gott liv.

Jag berättade för Gunilla att politikerna i kommunfullmäktigemötet dagen därpå, den 25 augusti, slutgiltigt och antagligen oåterkalleligt skulle klubba igenom rivningen av resten av Kristinebergsskogen.

- Imorgon, fy så hemsk!!! Tänk jag tittade in första gången på denna sida för några dagar sen. Skogsflickan i mig kände kanske på sig att slutet var nära för vår älskade skog...... Tack för allt du gjort Monica! Det ända som snart återstår är minnena.

- Mina barn hann inte se Kristineberg men vi har åkt dit varje år till "mammas skog" för att plocka blåbär och adventsmossa. Jag bor i Nacka och kommer ej närvara imorgon, det blir sorgens dag.

- En sak till, Kristinebergsskogen värde som rekreationsområde kan ej underskattas! Vallentuna ligger långt från stan, hur ser framtiden ut för en kommun långt från stadens puls OCH långt från natursköna och lugna områden?


Roligast av allt var att även mamma Gunnel Hedlund var med och diskuterade. Så härligt att hon är kvar i Vallentuna och är så flink med datorn.


Kreative Ante Blomberg delgav oss den här filmen som handlar om Fågelsångsvägen, den väg som en gång ledde hem till familjen Hedlund i Kristineberg.



Ante Blomberg berättar:

"Gitarristen och sångaren är och var ingen mindre än Per Norbäck som på den tiden var den välkända omtalade och aktiva teaterledaren för den då produktiva och aktiva teatergruppen tellus hjältar, där även jag var en högst vital del.

Som rullstolsburen hade jag under hela min uppväxt tillsammans med min mor och famijens bernersennen-tik (ibland hela famijen) älskat att promenera och gå rundan runt fågelsången. När jag sedan blev punkare, startade punkbandet och frågade min vän och teaterledare om han inte kunde hoppa in på gitarr hade Per ett enda krav. Nämligen att få anväda hans låt "Granen" Detta var absolut inget problem och tillsammans med Lars Hammarberg spelades denna låt in.

Bandet startades 1986 i familjen Blombergs garage, där även denna låt är inspelad. Direkt på en kassettbandspelare med mikrofonen inkopplad i gitarrförstärkaren. Det var ju så det var på den tiden.
 
Larsa var "lokalt rikskänd" från bandet Likpipparna och incendenten med speliningen under lucia-firandet i hjämstaskolans aula, som ledde till att bandet inte fick spela någonstans i kommunen.
Hjälmstaskolan hade en liten skara obstinata punkare. Larsa och Ante var två av dessa. Självklart suportade Ante sina vänner och satt och asgarvade åt hela spektaklet.

Den underliggande kopplingen med låten till  Fågelsångsvägen och familjen Hedlund var att Per och Gunilla under barndomen väldigt nära vänner och Per var väldigt mycket hemma hos Hedlunds eller nånstans i ett trad djupt inne i Kristinebergsskogen. Så när låten spelades in var det självklart vad den handlade om och vilken plats, även om Arningeleden ej då ännu byggts.

Vad hände sedan med medlemmarna: Per blev kvar på gymnasiet och körde teatergruppen ett antal åt till. Efter det blev sedemera lärare i drama och filosofi. Han startade även partiet Demo-Ex, som sedan satt i komunfullmäktige. Lars var under en period generalsekreterare i SAC Syndikalisterna och jag har hankat mig fram som spåman och Medium, föreläsare, poet, skribent och konsertarrangör."

Bilder från Ante Blomberg