Jag var så nära att jag hade kunnat peta på presidenten...

Bill Clinton på Lindö 2002
Foto: Monica Antonsson

Det måste ha varit århundradets besök när president Bill Clinton hälsade på i Vallentuna den 7 juli 2002.

Frågan är hur många som märkte det?

Och hur kommunledningen tog tillvara detta unika tillfälle att sätta Vallentuna på världskartan?

Bill Clinton kom till Vallentuna för att spela kändisgolf på Lindö när han nu ändå var i Stockholm för att föreläsa. Tävlingen ingick i avtalet som en extra krydda i tillvaron eller kanske rent av ett nödvändigt ont som arrangören hade hittat på. Det var nämligen välgörenhetsturneringen World Celebrity Golf som skulle avgöras på Björn Borgs gamla sportsclub. Det borde inte ha hindrat kommunledningen att slå på stora trumman. Speciellt som behållningen gick till SOS-Barnbyar och expresidenten såg ut att ha ganska trevligt.

Aftonbladet hade skrivit om kändiseliten som skulle "samlas kring Clintons klubba" här och här - och några danska tidningar skrev om det här och här och här - men annars var det inte många som kände till vad som vara på gång. 

Lions Club stod i händelsernas mitt på Vallentuna Airport för dagen förvandlat till parkeringsplats. 

– Är det Bill Clintons privatplan som står där borta, undrade en dam som kom körandes över åkern. Hon pekade på Åke Janssons gula DC-3:a och Åke, som är medlem i Lions Club och dagen till ära var parkeringsvakt, var inte sen att säga ja.

- Och de andra planen tillhör Secret Service, sa han till den allt mer exalterade damen. Han har humor, den gode Åke.

Bill Clinton lät sig fotograferas och skrev
autografer. Foto: Monica Antonsson

Clintons väg kanske?

Den nya vägen från Väsbyvägen till villorna vid Sormenvägen och golfanläggningen i Lindö skulle öppnas just den här dagen. Många undrade förstås om Clinton skulle klippa något band. En kommun kan trots allt lika gärna ha en "Clintons väg" som en "Ruriks väg" och med en "Clintons väg" skulle Vallentuna hamna på världskartan.

- Back in Vallentuna, kunde Bill Clinton ha sagt till sin Hillary därhemma. Back in Vallentuna I´ve got a street of my own.

Redaktionen för Guinness Rekordbok skulle säkert inte vara sena att hänga på. Vilken annan kommun har en ”Clintons väg” invigd av självaste presidenten? Ja, han kallas så, fast han har avgått. 

– Det var på förslag, erkände dåvarande kommunalrådet Sten-Åke Adlivankin (m). Men tjänstemännen sa nej. Man får inte ge en väg vilket namn som helst, när som helst och hur som helst.

Det luktar dåvarande stadsarkitekten lång väg, tänker jag. Vad har vi för politiker som inte kan slå näven i bordet och tala om var det ska stå? En sax och ett blågult band i Clintons stora nävar och saken hade varit klar! Efteråt kunde vi ha bytt namnet hur lätt som helst.  

Kommunens ambitiösa informationstält (på svenska) stod tämligen öde medan isskulpturerna rann bort i sommarvärmen. Foto: Monica Antonsson

The Runstone Saga

Sten-Åke Adlivankin bjöd president Clinton på lunch i det stora partytältet. Han tackade nej!

Det fick näringslivsutvecklare Norderfält – Bengan kallad – att resa ett reklamtält märkt ”Aladdins uthyrning” vid entrén till golfanläggningen. I det tältet bullades aktuella skärmutställningar på svenska upp, en konstgjord runsten och några vackra isskulpturer så kallad iceart - en häst och en viking - vars enda problem var att de tämligen omgående förvandlades till vatten. Broschyren ”The Runstone Saga” hade dessutom tryckts upp, för att Bill Clinton själv skulle kunna tyda runskriften på den 10 cm höga runsten som kommunen ger prominenta personer som gåva. Sådana gäster strömmade sannerligen till. Till golfbanan alltså. Kommunens tält stod tämligen tomt. Det var Ingemar Stenmark, Joe Labero, J-O Waldner, Tommy Salo, Mika Häkkinen, Franz Klammer, Tom Okker, Jacob Wallenberg och en rad andra idrottsstjärnor. För att inte tala om alla som fått fribiljetter som delades ut till folk som ville vimla med presidenten i partytältet dit han alltså inte kom.

Clinton gled förbi

Ex-presidenten kör ut på banan omgiven av Secret Service.
Foto: Monica Antonsson

Strax efter utsatt tid kom karavanen med ex-presidenten i svarta, täckta bilar runt kröken. Det var Amerikanska ambassadens limousiner – inklusive ambassadören - och ett antal kärror med skarpögda - och skarpladdade får man förmoda - Secret Service-män. Alla svischade förbi såväl tält som isskulpturer och den lokala mottagningskommittén i ett nafs.

Så snöpligt för Bengan, Sten-Åke och företagarföreningens Carl-Axel Olsson! President Clinton ville kanske inte veta något om kommunens pågående vägbyggen. I stället hoppade han Dallas-leende ur limousinen hundra meter bort och mottog folkets jubel. Han lät sig fotograferas med några glada damer och blev inte ens irriterad av alla kameraobjektiv som kördes upp i hans ansikte. Själv var jag så nära att jag utan problem skulle ha kunnat peta på honom. För dagen iförd keps som det stod FBI på.

- Du är inte klok, stönade en kompis som jobbar på amerikanska ambassaden. Vad pinsamt!

Men Clinton tycktes road av att vara populär. Hela den församlade svenska pressen var på plats. Till och med Marianne Rolfstadius från Svensk Damtidning och Titti Jahn från Se & Hör. Vilket enastående tillfälle det hade varit för Sten-Åke att slå till med invigning och bandklippning.

Mot första hålet.
Foto: Monica Antonsson

På bild med Clinton

Snabb som en vessla hoppade Bill Clinton in i en golfbil och drog iväg till drivingrangen – som det heter på nysvenska – för att slå några övningsslag. Dit begav sig även Lasse, en lätt utvecklingsstörd kille från Åby Gärde, som samlar på foton av sig själv tillsammans med kändisar. Hans album - som han hade med sig - är minst sagt imponerande. I det fanns bilder på nästan alla - från kungaparet till Björn Borg och Svennis. Lasse ser dessutom alltid till att även kändisarna får en kopia. Han hade med sig ett foto till Svennis som emellertid hade lämnat återbud. Han satt hemma hos sin mamma i Torsby och tjurade för att pressen ertappat honom mellan lakanen hos Ulrika Jonsson som för övrigt inte heller var här. Han är svår på fruntimmer den karln.  

– Kan du ta en bild av mig och Bill Clinton, sa Lasse till en av presidentens livvakter och tryckte sin kamera i näven på honom. Och den kuppen lyckades han med. Clinton ställde upp och livvakten knäppte bilden som gjorde den församlade världspressen gröna av avund.

– Det gick bra, det var jättelyckat, sa Lasse upprymt medan Clinton klev iväg till utslagsplatsen.

– Jag har inte en chans mot alla dessa duktiga idrottsmän, konstaterade han och slog ut sin första boll.

Kasse med sten

Bill Clinton körde sin golfbil själv.
Foto: Monica Antonsson

Bill Clinton tågade leende ut på banan med hela sin uppvaktning och den lokala mottagningskommittén kunde bara se på. En dam i publiken knockades av en förflugen golfboll men det var inte Clintons fel. Hon reste sig och såg glad ut ändå. Det är inte varje dag man nära nog faller för en president. Fråga Monica Lewinsky. 

Bengan, Sten-Åke och Carl-Axel fick vimla i partytältet på egen hand medan isvikingen rann ner i rännstenen. De hade gott om tid att planera nästa drag. Golfbanan tar timmar att avverka.

– Vi satsar på sista hålet, sa de till varandra. Där om inte förr kan vi genskjuta Bill Clinton och överlämna kommunens officiella gåva – en tygkasse med väderkvarn på. I den hade de stoppat den lilla runstenen, broschyrerna om kommunen en prydlig slips med V för Vallentuna på.

En timma före målgång öppnade sig himlens portar för ett varmt och rikligt sommarregn som fick Bengan, Sten-Åke och Carl-Axel att kura under stora paraplyer i närheten av sista hålet. Där stod även fotograferna och trängdes i väntan på dagens bästa bild.

Dåvarande näringslivsutvecklaren Bengt Norderfält och kommunalrådet Sten-Åke Adlivankin passade på att genskjuta Bill Clinton i hällande regn vid tiondehålet där Sten-Åke delade ut kommunens kassar
(se kassarna i hans vänstra hand) till ex-presidenten och hans livvakter.
Foto: Monica Antonsson

 

Välkommen till Allsång på Skansen!

Dyngsur ex-president
Foto: Monica Antonsson

Bill Clinton var blöt som en dränkt katt när han tio meter från sista hålet stoppades av Bengan, Sten-Åke och Carl-Axel som steg fram och tryckte hans berömda hand. Vad i hela världen är detta såg han ut att tänka. Speciellt som livvakterna också fick varsin kasse. Under tiden tog sig Jacob Wallenberg friheten att snuva Clintons på hans sista boll. Helt enligt regelboken, sägs det. Därmed blev även fotograferna snuvade på sin bild. Vem vill ha ett foto av Jacob Wallenberg? Utan att få fullfölja dagen med en sista putt, klafsade Clinton bort mot omklädningsrummen. Han duschade medan en tapper skara väntade utanför. När han väl kom ut igen för att ta limousinen till sitt privata jetplanet på Arlanda hade Lasse trängt sig längst fram.

– Välkommen tillbaka, hojtade han på svenska. Nästa gång kan du få följa med till Allsång på Skansen!

Det var det sista Bill Clinton såg och hörde av Vallentuna. Det är ytterst tveksamt om han av innehållet i kassen blev så mycket klokare om var han hade varit. Hur han förklarade det för Hillary förtäljer inte historien. Inte heller vad hon tyckte om slipsen.

– Undrar vart jag ska skicka bilden, sa Lasse som fick rådet att pröva adressen ”Bill Clinton, New York, USA”.

– Det kommer nog fram, sa någon av alla som stod kvar vid golfanläggningen såg presidenten och hans följe försvinna runt kröken.

Besöket rapporterades som en golftävling i svenska media. Trollkarlen Joe Labero vann och Clinton kom på åttonde plats. Skvallerpressen hade uteslutande kändisarna på bild och Vallentuna Steget hade sommarstängt. Lokaltidningen Mitt i köpte mina bilder och skrev om besöket utan att ha varit på plats. Det gav Bengan tillfälle att kalla Clintons besök för succé och ”PR för miljoner”. Om ingen annan säger det, får man ju säga det själv.

Text, foto och copyright på samtliga bilder:
Monica Antonsson

Svenska Dagbladet

Sydsvenskan

Bill Clintons besök i Vallentuna

gav förstås upphov till ett revynummer

Melodi: Titta det snöar

(När farmor åkte skridskor upp på Nybrovikens is...)

Text: Monica Antonsson

Monica Antonsson · Clintonkassen

När Clinton kom till Vallentuna för att spela golf

Joe Labero vann kändistävlingen
på Lindö.
Foto: Monica Antonsson

För att spela golf – och möta mycket folk

Kommunen gnugga händerna och skaffa sig en tolk

Nu jädrar ska vi fixa lite PR

När Clinton skulle komma ville alla ha en chans

Att få sig lite glans – det var en yster dans

Kommunens potentater ställde upp sig i en svans

Åtminstone Sten-Åke Adlivankin

Sten-Åke bjöd på lunch men tänk att Clinton tacka nej

Ja Clinton tacka nej – fast det var årets grej

Istället reste dom ett tält med planscher och pastej

Och mitt i alltihop stod Adlivankin

 I tältets mynning ställde dom en viking utav is

Som småningom precis – rann bort på sätt och vis

I form av vatten tills han mera liknade en gris

Sen ställde dom sig alla för att vänta

Dom vänta rätt - rätt

Dom vänta fel – fel

Dom vänta rätt - rätt

Dom vänta fel - fel

Dom vänta hit - hit

Dom vänta dit - dit

Dom vänta så bra, så bra, så 

Å dom tänkte – ack du milde

Nej – du milde

Oj – du milde

Ack – du milde

Nej – du milde

Oj – du milde

Snart är Clinton här

Titta broschyrer - Sonja har fixat - Se vilken runsten - Bengan har trixat - Sten-Åke han väntar - Carl-Axel han trängtar - Titta broschyrer - Allting är nytt, nytt, nytt - Aaaaaa - Så kvidevidevitt - Vilka pinglor, pinglor - pinglor, pinglor - pingelingelingor

Peter "Foppa" Forsberg på Lindö
Foto: Monica Antonsson

Så småningom kom svarta, täckta bilar i en rad

bilar i en rad - från US ambassad

Sten-Åke sträckte upp sig och till gudarna han bad

Ack måtte dom vid lilla tältet stanna

Men Clinton for förbi och han tog Secret Service med

Carl-Axel Olsson kved – att tiden är ur led

När Clinton folkets jubel mottog och till verket skred

Så fick dom vackert sitta kvar och vänta

Bill Clinton lät sig plåtas och han höll ett litet tal

Ifrån en piedestal – han var fenomenal

Och allihop vi tänkte på en amerikansk skandal

Vad hette hon, nog var det väl Lewinsky

Han gav sig ut på åkrarna runt Lindös sporthotell

En tjusig karamell – så internationell

Då himlens portar öppnade sig med en faslig skräll

Ja nån gång ska det faktiskt också regna

Han putta rätt - rätt

Han putta fel – fel

Han putta rätt - rätt

Han putta fel - fel

Han putta hit - hit

Han putta dit - dit

Han putta så bra, så bra, så 

Å vi tänkte – ack du milde

Nej – du milde

Oj – du milde

Ack – du milde

Nej – du milde

Oj – du milde

Nu är Clinton här

Titta på Bille - Åh vilken kille - Se så han svingar - Bollen får vingar - Sten-Åke han väntar - Carl-Axel han trängtar - Kommun står och väntar - Och allt som är nytt, nytt, nytt - Aaaaaa - Så kvidevidevitt - Vilka pinglor, pinglor - Pinglor, pinglor - Pingelingelingor

Ingmar Stenmark på Lindö
Foto: Monica Antonsson

På banan denna dag var även Stenmarks Ingemar

Och någon med katarr – bjöd Clinton på cigarr

Bland andra kändisar kom Tommy Salo på en knarr

Med Foppa Forsberg och så J-O Waldner

Och Mika Häkkinen var inte sen att hänga på

Frans Klammer likaså – Tom Ocker gick på tå

Ja tjugo glada gossar varsin klubba svingade så

Men segern hämta trollkarlen Labero

Ja hela dagen putta Clinton boll i vår spenat

En tjusig diplomat – som inte alls var lat

och kvar vid utslagsplatsen Adlivankin käka mat

han dela rester med Carl-Axel Olsson

Personligen så bad jag om en egen intervju

Om allt hans kuttrasju – Lewinsky minns man ju

Jag sa mitt namn är Monica och plötsligt sa han hu

Det hjälpte tamejsjutton inte heller

Han putta rätt - rätt

Han putta fel – fel

Han putta rätt - rätt

Han putta fel - fel

Han putta hit - hit

Han putta dit - dit

Han putta så bra, så bra, så 

Å vi tänkte – ack du milde

Nej – du milde

Oj – du milde

Ack – du milde

Nej – du milde

Oj – du milde

Nu är Clinton här

Titta på Bille - Åh vilken kille - Se så han svingar - Bollen får vingar - Fru Karlsson blev knockad - Gubben blev chockad - Bollen är plockad - Och allt som är nytt, nytt, nytt - Aaaaaa - Så kvidevidevitt - Vilka pinglor, pinglor - Pinglor, pinglor - Pingelingelingor

Ingmar Stenmark på Lindö
Foto: Monica Antonsson

Till slut kom han i mål och då tog Adlivankin sats

Det var en blöt strapats – och snart var han på plats

Han stövla fram med Olsson och med Norderfält så att 

Bill Clinton kunde inte komma undan

Dom räckte fram sin karda och en kasse full med skräp

Som Clinton ej begrep – säj är det kafferep

Han plocka upp en runsten och en slips med prydligt V

Den kan han väl ha på sig på kongressen

Och Vallentuna Mitt i köpte bilder och dom skrev

Att det var stor succé – i reklamhänseende

Ja det var tur för Norderfält att dom ej ens var med

På så vis gör man lögnerna till sanning

Därhemma i New York Bill Clinton säkert vilar ut

Med kassen som till slut – Sten-Åke dela ut

Han kliar sig i mössan för var sten som trillar ut

Och undrar var i helvete han varit!

Foto och Copyright:
Monica Antonsson