Koleran...

Ett stenkast från Gullmarsplan och bredvid Skanstullsbron ligger Kolerakyrkogården.
Här blev många av sjukdomens offer begravda i mitten av 1800-talet.
Foto 1997: Per Skoglund

Koleran kom till Stockholm och Sverige i mitten av augusti 1834, enligt skrönan sedan tullaren Emanuel Malmberg gått ombord på fraktfartyget Mitchell från Hull i England som hade ankrat upp i Tegelviken där Vikingterminalen ligger idag. Han visste då att han skulle ta med sig en farsot i land sedan han kontrollerat lasten av stenkol. Fartyget hade kolerabakterier ombord på grund av dåligt kött som man hade saltat om. Tullaren bjöds på lunch fem dagar senare var han död.

De svenska myndigheterna hade hört talas om smittan - ryktet färdades lika snabbt som smittan - och försökt förbereda sig så gott de kunde. Men eftersom ingen visste hur smittan spreds gick man bet på att skydda landet. När tullare Malmberg väl stigit i land med smittan var det klippt. På grund av trångboddhet och brist på rent vatten spred sig smittan som en löpeld. 

Smittan sprids via luften, genom beröing, med förorenat vatten eller med mat som inte är ordentligt kokt eller stekt. Symtomen är diarré, kräkningar och uttorkning. Men det visste man inte då. I stället för att återställa vätskebalansen hos de sjuka ägnade man sig åt svettning och åderlåtning som bara förvärrade det hela. 

- I stolgången kännes ett brännande, likt av kokhett vatten, häftig och plågsam kramp i ben och armar och i bukmusklerna, ögonen insjunkna, ansiktsdragen bliva skarpa och infallna, huden är kall och betäckt med klibbig fuktighet, knappt någon puls kännas, andedräkten mödosam och avbruten, läpparna blå och kalla. Den sjuke lämnar ingen urin, kraftlösheten tilltager, törsten blir osläcklig” och efter ett tag kännes nu intet mer lidande varpå döden följer.

Skräckhistorierna var många och enligt ett recept från 1834 skulle man stryka het kåda från gran eller tall på ett skinn och lägga skinnet på magen. Där skulle det sedan ligga kvar tills man var frisk. 

Två månader senare, i oktoberg 1834, var epidemin över. Då hade hälften av alla som insjuknat - runt 3500 stockholmare dött. De flesta som drabbades var fattigt folk men även rika och högre ståndspersoner drabbades.  

Eftersom koleran dödade många på kort tid räckte kistor och begravningsplatser inte till. Och då myndigheterna ville begrava offren så snabbt som möjligt för att begränsa smittan kördes liken ut ur staden om nätterna och begravdes i massgravar. Fångar och dagsverkare fick göra jobbet. En sådan kolerakyrkogård ligger mellan Gullmarsplan och Hammarbyhöjden. 

En andra våg

År 1853 eller 1854 (uppgiften varierar) kom koleran tillbaka till Stockholm vilket på bara några veckor kostade 3000 livet. 

Sedan man väl upptäckt att koleran smittade via smutsigt vatten började man bygga avloppsystem, vattenledningar och vattenreningsverk åt invånarna för att undvika flera epidemier. 

Stockholm drabbades av två koleraepidemier, 1834 och 1853, och totalt cirka 6 600 personer dog.

Källor:

Stockholmskällan

Stockholm direkt

Choleran i Vallentuna

Vid den här tiden härjade även rödsoten (dysenteri) i Vallentuna. Det var också en diarrésjukdom men med blod i avföringen. Andra symtom var magkramp, feber och smärta i ändtarmen. Ibland också blodförgiftning och njursvikt. Rödsoten orsakades av infekterad mat. Den spreds från dåligt vatten men även direkt mellan människor. Det kan därför vara svårt att veta om de som dog av "diarré" hade rödsot eller kolera men låt oss ta en titt på diagnoserna i dödboken från 1832 till 1890.

1834 (totalt 25 döda)

16. Gerhard Fredric Karth son t Exped Krono Bef Karth å Haksta död 12/9 (10 år 6 m 4 d) (Rödsot)

17. Eric Janssons i Veda dotter Sofia död 9/9 (19 år) (Rödsot)

19. Stina Andersdotter i Björnboda död 26/10 (71 år) (Rödsot)

20. Mamsell Hedda Maria Bergström i Björkby död 30/10 (19 år 1 mån 16 dag) (Rödsot)

21. Hälftenbrukare P L Borgströms dotter Maria Charlotta död 31/10 (2 år) (Rödsot)

22. Eric Jacobsson i Björnboda död 1/11 (38 år) (Rödsot)

23. Mamsell Dorothea Iserus i Sjöboda död 16/11 (66 år 5 mån) (Diarré)

1838 (totalt 33 döda)

21. Mats Matssons i Mörby dotter Johanna Mathilda död 13/8 (3 år 1 mån 6 dag) (Rödsot)

22. Jan Olssons i Mörby son Eric Arvid död 22/8 (2 år 14 dag) (Rödsot)

23. Rusthållare Mats Matsson i Mörby dotter Greta Stina död 24/8 (12 år) (Rödsot)

26. Drängen Johan Söderlund i Gällsta död 20/9 (17 år 9 mån) (Rödsot)

27. Inhysesman A Asons hustru i Kragsta Dragontorp Maja Pehrsdotter död 4/10 (51 år) (Rödsot) 

28 Anders Abraham Wirström i Kullbacka död 23/9 (37 år 14 dag) (Rödsot)

29. Dess son Anders Abraham död 25/9 (5 år) (Rödsot)

30. Dotter Maria Christina i Kullbacka död 27/9 (1 år 3 dag) (Rödsot)

1839 (totalt 28 döda)

16. Enklingen Jonas Jonsson i fattigstugan död 19/6 (69 år) (Diarré)

1841 (totalt 33 döda)

28. Johanna Sophia i Björkdal död 7/10 (1 år 2 mån 1 dag) (Diarré)

1844 (totalt 33 döda)

11. Emma Catharina dtr till ladugårdsarrendatorn i Molnby död 7/3 (2 mån 13 dag) (Diarré)

17. August, son till torparen Johan Wilhelm Sundström i Näbben död 13/6 (1 mån 2 dag) (Diarré)

18. Enklingen Johan Haglund fd Befallningsman, bonde i Jacobsdahl död 14/6 (65 år) (Rödsot)

1845 (totalt 27 döda)

16. Fattighjonet Anders Jansson i fattigstugan död 19/7 (32 år) (Diarré)

1852 (totalt 23 döda)

17. Otto Vilhelm son till drängen Fröjd vid Lindö död 4/9 (5 år 7 mån) (Diarré)

20. Johan August, oägta son till pigan Sofia Ersdotter ... i Stenhagen död 25/9 (2 år) (Diarré)

1853 (totalt 18 döda)

13. Afskedade båtsmannen Carl Sjöman i Fogelsången död 13/9 (52 år 6 mån) (Cholera)

14. Fattighjonet Johanna Enqvist i Fogelsången död 18/9 (68 år) (Cholera)

15. Enkan Johanna Löfgren i Westerhagen död 20/9 (34 år) (Cholera)

16. Enkan Ulla Schelin i Stenhagen på Prästgårdens ägor död 29/9 (70 år) (Cholera)

1854 (totalt 12 döda)

9.  Zelma Eugenia, dotter till bonden Anders Östervall i Wäsby död 17/7 (1 år 8 mån 3 dag) (Diarré)

1855 (totalt 21 döda)

15. Fru Fredrica Buhrman på Löfsättra död 26/9 (61 år 3 mån 10 dag) (Cholera)

16 Arbetskarlen Eric Andersson i Olhamra Grindstuga död 5/10 (61 år 4 mån) (Cholera)

20. Fattighjonet Maria Elisabth Norrman i fattigstugan död 22/12 (68 år) (Diarré)

1856 (totalt 34 döda)

32. Maja Magnidotter i fattigstugan död 28/12 (68 år) (Diarré)

1857 (totalt 32 döda)

5.  Erik Ersson i Fattigstugan död 31/1 (63 år) (Diarré)

1858 (totalt 28 döda)

19. Skomakaren Lars Lind i fattigstugan död 8/9 (47 år 8 mån 12 dag) (Diarré)

Vallentuna (AB) CI:2 (1792-1854) Bild 364 (genomgången åren 1832-1861, ca 25 utan dödsorsak)

Vallentuna (AB) EI:1 (1843-1859) Bild 450 (samma innehåll som i boken ovan)
Vallentuna (AB) FI:1 (1861-1883) Bild 60 (dödsorsak dåligt angiven 1861-1870)
Vallentuna (AB) FI:2 (1884-1894) Bild 230 (genomgångnen åren 1884-1890)

Ödekyrkogårdar samt Pest- och kolerakyrkogårdar
Det fanns, såvitt jag vet, ingen särskild kolerakyrkogård i Vallentuna. I Riksantikvariets Fornsök
finns en lista över alla ödekyrkogårdare samt pest- och kolerakyrkogårdar i landet. Och de är många. Det finns 454 registrerade ödekyrkogårdar från Pajala i norr till Trelleborg i söder som nu är registrerade som fornminnen.

Kartan över pest- och kolerakyrkogårdar skvallrar

 om var sjukdomarna skördade många liv.

Källa: Riksantivarieämbetet 

Dessutom finns övergivna Pest- och kolerakyrkogårdar på 682 platser i Sverige.
Pestkyrkogårdarna är äldst i och med att digerdöden drabbade Sverige ett 20-tal gånger mellan 1350 och 1713. Sista gången 1710-1713 delvis lamslogs landet medan pesten spred sig i tätbebyggda områden. Kyrkogårdarna räckte inte till vilket gav upphov till särskilda pestkyrkogårdar av vilka många var rena massgravar som i all hast täcktes över när de var fulla.

På Östermalm i Stockholm finns en gammal fattigkyrkogård för uppskattningsvis 10 000 människor som begravts och bland dem offer för pest och kolera.

I Vaxholm, närmare bestämt nära korsningen Hamngatan / Roddaregatan på Vaxön, finns en 25x18 meter stor Pest- och kolerakyrkogård helt övertovad med ett 20-tal låga flacka förhörjningar, som det heter i beskrivningen. En gravsten är försedd med texten: Ek:s älskade maka Christina Charlotte född Sellström den 7 maj 1814 död i choleran den 25 oct 1854.
Bland blommor och buskar finns även en minnessten med texten:
"Till minnet av dem som under sin tjänst i Vaxholms fästning blev kolerans offer åren 1853-1856. Vaxholms kustartelleri Regemente reste stenen 1926."

I Österåker kommun, närmare bestämt på Kyrkogårdsön utanför Siarösundet på Ljusterö, finns en 60x21 meter stor Pest- och kolerakyrkogård.

I Vallentuna finns en 40-50x40 meter stor ödekyrkogård strax intill Össeby-Garns kyrkoruin. Den ligger numera dold under en gräsmatta. Ingen vet längre vilka som vilar därunder och varför.



Kolera en världsomfattande epedemi.
1817 Kolera spreds från Indien till Sydostasien genom truppförflyttningar och pilgrimsresor. 
1820 Koleran spred sig till Kina.
1821 Detta år spred sig koleran till Arabiska halvön varifrån den spreds till Kaukasus och Sibirien.
1830 Moskva drabbades av kolera. Därifrån spreds den vidare av Röda armén till Polen.
1831 England drabbades av kolera varifrån den spred sig till Paris. Samma år fördes den över till 
         Nordamerika. Epidemin höll i sig till 1838 och drabbade bla Norge flera gånger.
1834 Sverige drabbades för första gången av kolera och under varma sensommarnätterna hördes 
         vagnar passera genom staden till i hast grävda massgravar. De fattiga drabbades hårdast.
         Detta år dog omkring 1 550 000 människor i Europa av sjukdomen, hälften av dem i Ryssland. 
1848 En ny våg av kolera drog fram över Europa. Sjukdomen blossade upp varje sommar till 1858.
1850 Utbrott av Kolera i Sverige. 
1852 Utbrott av Kolera i Sverige. 
1853 Utbrott av Kolera i Sverige.
1855 Utbrott av Kolera i Sverige.
1857 Utbrott av Kolera i Sverige.
1859 Utbrott av Kolera i Sverige. Antalet sjukdomsfall minskade sedan emellertid kraftigt i takt med 
         att moderna avloppssystem började byggas och allmänhygienen förbättrades.
1865 I mitten av 1860-talet kom ännu en våg av kolera som denna gång spred sig ända upp till 
         Haparanda.
1866 Utbrott av Kolera i Sverige. Antalet sjukdomsfall minskade sedan emellertid kraftigt i takt med 
         att moderna avloppssystem började byggas och allmänhygienen förbättrades.
1883 Än en gång dök koleran upp i Europa och spred sig den gången till Egypten. Epidemin höll i 
         sig till 1896.
1888 Detta år togs 346 spädbarn emot på barnhuset vid Norrtullsgatan. Läkaren John Takman 
         räknade ut att inte mindre än en fjärdedel av dem avled under vistelsen. Detta trots att barnen i 
         genomsnitt bara vistades där i två månader. Barnkoleran skördade många liv men den höga 
         dödligheten antas också ha berott på att många barn var i dåligt skick redan när de blev 
         omhändertagna.
1917 Ryska revolutionen och inbördeskriget. Det uppskattas att mellan 70 000 och 250 000 judar       
         mördades i det Ryska Imperiet; antalet föräldralösa barn översteg 300 000.
         Kriget fick även koleran att blossa upp igen.
1971 Krig i Bangladesh vilket fick koleran att blossa upp där.
1990 Sedan detta år har tio fall av kolera rapporterats i Sverige varav fyra importerade från utlandet.
2003 Irakkriget 2003-2011 vilket fick kolera att blossa upp där.
2008 Koleraepidemi i Zimbabwe 2008-2009.
2010 Jordbävning i Haiti vilket orsakat utbrott av kolera.

Källa:
Släktforskarbloggen, tidslinjen som du hittar här.