torsdag 4 september 2014

Kristineberg

Gunilla Nilsson berättar:

Kristineberg en lummig vårdag innan Arningeleden drogs fram här 1997.

Det gula huset på Fågelsångsvägen var mitt barndomshem och hette Kristineberg. Idag går Arningeleden fram här. Skogen bakom huset kallas Kristinebergsskogen. Det dagsaktuella kommunpolitiska beslutet lyder att denna unika och välbesökta skog ska exploateras och totalförstöras. Vilket jag anser vara ett mycket märkligt beslut.


Min familj, Henry, Gunnel och Gunilla Hedlund, var de enda året runt boende i skogen och vi tyckte det var konstigt att Arningeleden skulle behöva gå just över vår tomt.

Då sade kommunpolitikerna att den ovanligt vackra skogen med unika hällberg, som fridlysta lav växer på, bakom vårt hus behövde bevaras till varje pris.....

Jag fick rida på farfars lösa och snälla häst Saga på Kristinebergs tomt.

Familjen Hedlund i Kristineberg
Rut (1900-1979) och Elis (1897-1975) Hedlund omgivna av sina barn.


Stora familjen Hedlund:
Elsie, Helfrid, Gullan, Marianne, Margit, Ingegärd, Sture, Rut, Elis och Henry.
I dag är tyvärr endast Elsie kvar i livet.


På bilden syns min farfar Elis Hedlund på Kristinebergs tomt, 
han var en mycket omtyckt åkare i Vallentuna.

Se också Stefan Simanders släktsida
"Simanderska palatset"
Välj Stefan Simanders "Mormors släkt" för att läsa om Ruth Wahlström gift Hedlund
från Solsta i Frösunda.
Välj Stefan Simanders "Morfars släkt" för att läsa om Elis Hedlund.
"Elins son före äktenskapet, Barnhusbarn No.12264 född på Allmänna BB i Stockholm där modern gjorde amtjänst."

Mycket intressant läsning!

5 kommentarer:

  1. Jag är väldigt förtjust i de här bilderna, Gunilla. Dels för att jag hade lyckan att några gånger få åka på farbror Hedlunds flak och dels för att färgbilden så tydligt visar vilken idyll det var.

    SvaraRadera
  2. Är det okej för dig Gunilla, om jag gör bilderna större?

    SvaraRadera
  3. Helfrid. Visst jobbade hon på Bertas konditori på 60-talet åtminstone?

    SvaraRadera
  4. Helfrid jobbade på kondis till och med 90-talet. Därefter tog Hessan hand om kyrkkaffet i många år. Hon var en genomsnäll person och väldigt väldigt barnkär. Helfrid sa alltid att livets rikedom, det är barnen. Vackert och sant tycker jag.

    SvaraRadera