Föräldrarna spärrades in och barnen såldes på auktion...

Gustav Andersson

på Nygård vid Räfsta i Angarn

(1903-1992)

Gustav Andersson i Nygård, Angarn
Foto: Kurt Pettersson

Historien om Gustavs liv som han berättade den för mig 1989.

Läs gärna artiklarna här.

Gustav ville berätta om sitt liv. När jag som lokalreporter hade skrivit en artikel om Vallentunas siste gästgivarkusk i Södra Roslagen – den enda tidning Gustav läste – tyckte han att det var dags. Med tidningen under armen gick han genom skogen till sin granne Marianne Telenius i Olhamra kvarn. Han pekade på mitt namn under artikeln och sa:

- Är det den där jäntungen som sprang omkring uppe i Bällsta på 50-talet när jag var där och grävde brunn?

Gustav kände min far. Skytte var hans liv och de var båda medlemmar i skytteföreningen och sågs om söndagarna när det var fältskytte. Gustav var dessutom behjälplig när grunden till mina föräldrars hus grävdes 1956 och alltså också vår brunn.

Marianne visste inte vad hon skulle tro, så hon lyfte helt enkelt luren. Några dagar senare åkte jag och fotografen Kurt Pettersson hem till Gustav för Året Runt och senare också för Södra Roslagen. Gustav ville berätta om sitt liv som dräng i Angarn och om hur bra han hade fått det till sist.

Gustav visste att han som barn hade sålts till lägstbjudande på auktion. Den som krävde lägst ersättning av församlingen fick ett fosterbarn.

- Föräldrarna bara försvann, som han sa.

Inför det här blogginlägget bestämde jag mig för att ta reda på vad som verkligen hände. Föräldrar kan ju inte bara försvinna, tänkte jag. Efteråt kan jag ärligt säga att jag något ångrar det. Det var ingen trevlig historia som kom i dagen. Jag är glad att Gustav inte visste.

Sverige i början av 1900-talet var ett mycket fattigt land. I det har vi alla våra politiska rötter. Bildningsnivån var låg och de som stod allra lägst i rang var statarna. De levde i en värld av ohyra, svält och elände. I vissa stockholmsförorter avslöjar husförhörslängderna att många barn blev fosterbarn då. De biologiska föräldrarna var ofta okända och/eller medellösa. Fosterföräldrarna som möjligen kan kallas änglamakerskor fick betalt och barnen dog som flugor ofta på grund av vanvård.

Statarna tvingades flytta omkring bland gårdarna varje år för sin försörjning. I oktober var flyttlassen en vanlig syn i hela Sverige. De går att följa tack vare de inrikes pass – prästbetygen (flyttnings- och åldersbetyg)

– som alla var tvungna att ha (ett system som används i bland annat Ryssland idag). I prästbetygen stod allt som var värt att veta om personens vandel. Den som gjort sig skyldig till brott eller hade fött ett så kallat oäkta barn fick finna sig i att det fördes in i prästbetyget och följde henne/honom livet ut.   

Gustavs pappa var statdräng. Prästerna noterade att han var odöpt vilket innebar att föräldrarna hade en annan religion och gissningsvis i detta fall var baptister. De dog tidigt. Som elvaåring stod han ensam, omhändertagen på Tacktorps fattiggård i Eskilstuna där han tvingades arbeta i jordbruket innan han några år senare tvingades stå på egna ben som dräng.

Moderns bakgrund måste forskas fram men man kan lätt utgå från att makarna var utan tillgångar. Han försörjde familjen som statdräng men man kan se att de ofta flyttade två gånger om året vilket möjligen ger en fingervisning om hans person. Makarna förde ett minst sagt kringflackande till med sina tre barn tills de båda spärrades in 1907 – han för otuktsbrott med minst en dotter och hon för sinnessjukdom. Kanske blev hon tokig just bara därför.  

Gustav sa att han såldes som ettåring, att föräldrarna kom till Angarn och vips liksom bara försvann för att aldrig komma tillbaka. Men han var fyra år när föräldrarna försvann. Kvar stod han ensam med sina två systrar - ett och sex år gamla. Båda föräldrarna förklarades sinnessjuka. Fadern sattes i fängelse och modern spärrades in på Konradsberg i Marieberg i Stockholm, mentalsjukhuset som i folkmun kallades Dårarnas slott, en efterföljare  till Stockholms Idiothem vid Danvikstull.

Konradsbergs sinnessjukhus

Om det visste Gustav förstås ingenting. Och det var nog bäst så. Han trodde att föräldrarna helt enkelt hade dött, kanske i spanska sjukan.

Men prästen i Angarn visste så man kan ana att det tisslades och tasslades i församlingen. Ingenting tyder dock på att Gustav fick ovett för vad helst föräldrarna kan ha gjort.

Systrarna försvann ur kommunen men Gustav blev kvar. Han älskade Angarn och blev församlingen trogen i hela sitt liv. Han kunde inte under några förhållanden tänka sig att flytta till en modern lägenhet i Vallentuna. Han var och förblev Angarnbo.

Gustav växte upp som fosterbarn eller dräng i olika fosterhem och blev ofta väldigt illa behandlad. Att vara fosterbarn då betydde att man fick arbeta hårt, ta emot hugg och slag och bo med tjänstefolket i dåliga drängstugor med stampat jordgolv. Levnadsstandarden var obeskrivligt låg.

Kanske Annie men i varje fall Gustav
Ur: Gustav Anderssons album

Han mötte i alla fall kärleken i pigan Annie som han antagligen hade friat till för henne skulle han gifta sig med. Efter en kväll med dans skjutsade han hem henne på spark. Hon var varm och svettig, fick lunginflammation och dog. Gustav glömde henne aldrig. Han förblev henne trogen tills han dog 1992.

Gustav hade alla sina tillhörigheter i en byrå i köket. Där i en låda låg fotografiet på Annie. Det fick jag inte se 1989. Det behöll han för sig själv. Annars var han öppen om det mesta.  

Det var först när Gustav drygt 50 år gammal fick hyra övervåningen på huset i Nygård som han fick bo med riktigt golv. Det var kanske därför han tyckte det var så fint. Men stugan var usel, full av råttor och om vintern iskall. Han fick vara glad om det ens var plusgrader inomhus när han vaknade om morgnarna. Räddningen var den jättelika vedspisen som han eldade i och som gjorde att han helt enkelt inte frös ihjäl. Motvilligt tog han under åren emot en bra säng, transistorradio, en fårskinnsfäll och ett litet elektriskt element av Marianne Telenius. Sedan kunde han åtminstone hålla sovrummet varmt. Än mer motvilligt tog han emot telefonen han fick men införde för säkerhets skull telefontid en timma om dagen.

Gustav hade nära och godkontakt
med sin syster Julia.

Gustav var i hela sitt liv mån om att lyda överheten. Han hade inga förväntningar för egen del. Livet ut avstod han från brännvin och tobak precis som konfirmationsprästen sagt att han skulle göra. Han förblev en renlevnadsman till sin död 1992.

Gustav och systern Julia Viktoria, som bodde i en grannkommun, lyckades återfå och hålla kontakten livet ut. Yngsta systern dog 26 år gammal av hjärn- eller hjärnhinneinflammation. 

Gustav trivdes i huset Nygård och när han fick sin minimala pension kände han sig väldigt rik. Ja, så rik var han att han gav bort allt sitt överskott till välgörenhet.

- Det finns andra som behöver min pension bättre, sa han.
Han hade också lyckats spara ihop ett litet kapital på banken som småningom skulle täcka begravningskostnader och sånt.

När Gustav i mitten av 80-talet blev sjuk, opererades på sjukhus och hamnade på Annedals Vilohem tyckte han att han hade hamnat i paradiset. Då skrev han sina memoarer i en blå liten anteckningsbok (se texten nedan).

Sedan Gustav hade lämnat jordelivet tog Marianne Telenius hand om hans skyttepokaler och det som fanns i byrån. Dessvärre är hon borta nu. Hennes dotter Eva har vänligen låtit mig botanisera i den lilla lådan med handlingar, brev och kort efter Gustav. Sånt som är viktigt. Där ligger motboken som visar att han sparade flitigt i hela sitt liv. Gustav skrev till och med ett testamente sedan systern gått bort och han inte längre hade några arvingar. Han testamenterade alla sina silverskedar som han vunnit på skytte till Marianne Telenius. "Samt andra saker som hon kan vilja ha." Och så förstås betygen som han hade all anledning att vara stolt över.

Gustav var flitig och duktig i skolan.
Han fick underkänt i sång men det kunde han säkert leva med.

Dränggossen Gustav Vilhelm... har skötit ladugården...  till min belåtenhet samt varit ärlig, nykter och ordentlig...

drängen Gustav V... är fullt nykter, ärlig och kompitent i de arbeten som till ett jordbruk hörer...

Jordbruksarbetaren Gustav Wilhelm... varit ärlig, höflig, villig, arbetsam och absolut nykter. Andersson besitter stor arbets-
förmåga, och har förrättat alla förekommande arbeten med både insigt och omdöme...

*** 

Gustav trivdes med livet

och skrev sina memoarer i en liten blå bok:

En återblick på mitt långa liv.

Jag började som sexåring vid Alby gård i Angarn hos en familj Karlsson. Hon var riktigt elak mot mig. Därför sitter det i minnet så bra. En morgon väckte hon mig med att slå vatten i huvudet på mig så jag vaknade.

Sedan kom jag till en snäll familj som hette Pettersson och då började jag i skolan. Jag är född i Botkyrka kommun.

Pettersson var både snickare och smed. Då var det ju bara hästar på gårdarna och mycket folk, så vi pojkar var med och åkte ibland. Det var bara järnhjul då så det skakade bra.

Då hade de en lokomobil som de både sågade och tröskade med, så vi pojkar var med och flyttade plank över gärdet. De flyttas för hand, den eldas med ved. Den var stark.



Kanske fru Mällberg
Ur: Gustav Anderssons album

Pettersson dog sedan så jag fick nya föräldrar som hette Mällberg. Men då var jag nio år, så det blev ju tant och farbror, men de var mycket snälla mot mig, så jag besökte henne på ålderdomshemmet i Vallentuna. Hon blev 96 år.

Ja, sedan kom jag till Olsson i Åsta. Jag var då 12 år. Jag började jobba som drängpojke. Jag gick och läste till Vada.

  

1917

Vi var 30 läsbarn då varav 15 från Vada och 15 från Angarn. Vi var tre som åkte skidor, minns jag, rätt över Angarnssjön. Det blev ju närmare så jag har åkt länge. Det är roligt med skidor. Åker än i dag. Är nu över 80 år.



Jag kom sedan till Myran i Östra Ryd för 300 kronor om året. Då var jag 15 år. Han hette Lindersson. Det var han som lärde mig plöja och dika och slå med lie samt stänga gärdesgårdar. Det torpet var bara 20 tunnland så jag hann med mycket ensam, var då 16 år.

Fru Elvira Lindersson stod på Östermalms torg i 17 år och sålde varor, potatis och grönsaker. Sedan köpte de en gård i Täby Skålhamra på 150 tunnland.

Ur: Gustav Anderssons album

Jag börja med att fiska mycket då. Det var skojigt. Var uppe vid tvåtiden på söndagsmorgon och drog upp abborrar. Jag hade båt med sex spön, tre åt varje hållet. Jag hade jämt göra när fisken högg. Hade daggmask som bete som man plockade när det hade regnat.

En annan sport som jag börja med var skytte som jag sedan fortsatte med i 42 år. Det var mycket intressant och fordrade mycket träning. Jag blev kretsmästare 1939 vid Rosersberg och fick guldmedaljen. Och blev sexa söndagen därpå vid Järvabanan. Och i St Riksskyttet har jag fått ihop 197 på 200 möjliga med tre 9-or, sexor i hela Sverige så nog har jag hållit i. Mycket priser.

1928

Kom jag till Ubby i Vallentuna. Var där i 5 år hos Valfrid Öhman. Sedan kom jag igen till Angarn. Jobbade hos Evert Eriksson i 20 och halvt år tills hon höll auktion. Hans fru Astrid var bas då. Då jag grävde graven. Vi var både skol- och läskamrater så vi jobba bra ihop i Räfsta.

1954

Ja så kom jag till Nygårds där jag nu bott i 30 år. Jag började i cementgjuteriet i Lövsättra och slog både grundsten och rör i alla sortiment ifrån 4 tum till 12 tum, så man har provat på.

Ja, sedan var jag skogshuggare i 10 år. Det var jobbigt i kylan och mycket snö ibland, fick skotta ibland.

 

Ur: Gustav Anderssons album

PS. Jag fick en riktigt smäll i Åstaskogen en dag. Jag hade fällt en timmertall och då följde en granslana med ungefär fem tum grov.

Den var spänd som en pilbåge och inte bruten i roten, så när jag kvistade av grenarna slogs den upp och träffade mig rätt över ögonlocket så det sprack och jag for in i en enbuske tre meter därifrån.

Men jag svimmade inte som tur var. Jag hade ju nerdraget för öronen. Det var 18 grader kallt då, minns jag.

Sedan började det droppa på händerna så jag måste upp, så jag tog snö och fick blodet att sluta och levra sig, men krutgubben var som kvar hela dagen. Man var stark då. Han ska sår... anfos åt alla håll. Sedan fick jag tvätta rent när jag kom hem och lägga på plåster.

När jag var i 20 årsåldern satt jag på höskullen och lura räv i månskenet. Det var intressant. Satt en hel vecka då med hagelbössan i knät för öppen glugg. Och han kom och smög mot betet men stannade tre meter ifrån. Då small det så han duka under. Är van skytt, siktar noga. Jag fick 50 kronor för skinnet. Det var ju bra.

Sedan sköt jag en räv vid Räfsta då genom fönstret i ladugården. Man bara tvättar rent riktigt. Rutan far ju ut av trycket. Så jag har hållit på med lite av varje.

Änder och kråkor var också med då i skottgluggen. Pojkar vill ju gärna skjuta.

Jag har varit med om rörläggning åt Stockholms stad i flera år. Det var mycket pyssel.

Annebergs vilohem

1984. Alldeles före jul fick jag sån värk så jag måste till Danderyd för operation.

Det var bråck så jag låg där i tre veckor. Sedan kom en propp och gick runt i hjärtat och vänster lunga. Det var hemskt vad det var ont.

Så det tar tid att bli bra igen och nu är jag här vid Annebergs Vilohem, Ektorp, för vila.

Här är ju ett paradis att vara på. Och all den goda mat vi får. Det är nu den 17:e idag och ännu en vecka kvar. Lycklig ost brukar man säga. Jag får nu sluta mina urplock av den svunna tiden.



Gustav Anderssons memoarer

Skrivet vid Annebergs Vilohem, Ektorp, 1985, utan glasögon. Snart 82 år.

Gustav Andersson

Februari... Burr

Sex veckor vid Anneberg.
Toppen!
Nu är jag bra igen.
Hurra!

1985

Jag vill nu tacka alla som har pysslat om mig så att jag har blivit bra igen och kan gå ute. Här är den bästa plats att vara på, lugn och ro och mycket god mat har vi fått.

Detta är skrivet utan glasögon. Jag är snart 82 år.

Tack än en gång alla vid Annebergs Vilohem!

Gustav Andersson

Gustav Andersson i Nygård, Angarn, 1989
Foto: Monica Antonsson



 ***

Gustav Anderssons familj i kyrkoböckerna

Vad hände egentligen?



Statdrängen

Karl Wilhelm Andersson född 6/4 1879 i Eskilstuna (f = Gustavs far)

Johanna Maria Pettersson född 16/7 1879 i Katarina församling, Stockholm (m = Gustavs mor)

Dottern Julia Viktoria född 5/11 1901 i Flen

Sonen Gustaf Wilhelm född den 8/8 1903 i Botkyrka.

Dottern Klara Maria född den 18/5 1906 i Botkyrka

1879 6/4     Carl Wilhelm (korrekt stavning) Andersson (f) föds i Eskilstuna Klosters församling. Föräldrarna arbetskarlen och eldaren Eric Andersson (ff) (född 5/10 1837 i Eskilstuna Kloster) och Johanna Augusta Eriksson (fm) (född 21/9(2) 1852 i Vallby, Södermanland) vägrar låta döpa barnet. Det tyder på att de var medlemmar i någon frikyrka. Att döma av andra grannar som vägrade döpa sina barn kan de ha varit baptister (Svenska baptistsamfundet är den äldsta svenska frikyrkan). Gossen fick därför inga faddrar. Han hade däremot en tre år äldre bror, Eric Linus Andersson, och en tre år yngre bror, Axel Gabriel. Ingen av dem var döpt. Deras förnamn skrevs därför inom parentes i kyrkoböckerna.

1880 Folkräkningen. Carl Wilhelm, föräldrarna och brodern Erik Linus är skrivna i Eskilstuna stadsförsamling. Axel Gabriel finns inte längre med.

Tillägg 2019.Arkiv Digital (registersökning)
Eskilstuna Kloster och Fors (D) AIb:34 (1884-1888) Bild 318 / sid 1417Här står att familjen flyttade in till Eskilstuna Kloster 11/12 1884 och ut till Fors15/10 1887. Vidare står: "Ha fattidel, bo vid Harsbrickan i Kloster".

1890 Folkräkningen. Carl Wilhelm, 11 år, är ensamstående och skriven på Tarlafors (ska vara Tacktorps) Fattiggård i Eskilstuna. Där står att han är son till aflidne arbetskarlen Erik Andersson från Eskilstuna. Brodern Erik Linus, 14 år, är också ensamstående och skriven i Eskilstuna. Modern? Kanske var även hon avliden.

1900 Folkräkningen

Tillägg 2019.Arkiv Digital (registersökning)
Karl Wilhelm har gift sig med sin Johanna Marie Pettersson 23/4 1901. De bor nu med dottern Julia i Näsby, Botkyrka dit de kom från Flen 4/11 1902.
Familjen flyttar vidare till Salem varifrån de kom till Angarn 22/10 1904. Därifrån flyttar de till Spånga 25/4 1905. Då har också sonen, vår Gustaf Wilhelm, kommit till världen 1903.
Den 4/6 1908 kommer familjen från Munsö tillbaka till Angarn där de flyttar in i fattighuset. Då har dottern Klara Maria också kommit till världen 1908.
Flen (D) AIIa:1 (1900-1905) Bild 390 / sid 25Botkyrka (AB) AIIa:2 (1897-1902) Bild 160 / sid 254Angarn (AB) AIIa:2 (1906-1925) Bild 160 / sid 5Angarn (AB) AIIa:2 (1906-1925) Bild 2690 / sid 258 (fattighuset)

Tidslinje
1901 23/4   Karl Wilhelm och Johanna Maria gifter sig

1901 5/11    Dottern Julia Viktoria kommer till världen.

1902 4/11   Familjen flyttar från Flen till Näsby i Botkyrka församling

1903 8/8     onen Gustaf Wilhelm föds (korrekt stavning) i Botkyrka församling.

1903 28/11 Familjen flyttar från Botkyrka till Viksberg i Salems församling

1904 22/10 Familjen flyttar från Salem till Alby i Angarn där Karl Wilhelm blir statdräng åt

                      rättaren Frans Oskar Vedin i Alby.

1905 25/4   Familjen flyttar från Angarn till Kista i Spånga församling

1905 14/10 Familjen flyttar från Spånga till i Brogård i Bro församling

1906 3/5     Familjen flyttar från Bro till Hammarby i Botkyrka församling

1906 18/5   Dottern Klara Maria föds i Botkyrka församling

1906 26/10 Familjen flyttar från Botkyrka till Norrby i Munsö församling
1907 20/3   Karl Wilhelm dömd till 8 år och 6 mån fängelse för otuktsbrott med sin dotter.
1907 30/7   Johanna Maria intagen på Konradsbergs hospital (för mentalpatienter)
1915 26/9    Karl Wilhelm frisläppt

Så här långt har absolut ingenting i kyrkoböckerna sett konstigt ut. Snarare tvärtom. Men i Munsö husförhörslängd får vi plötsligt veta följande om pappa Karl Wilhelm:

Enligt Upsala läns södra domsagas därstädes utslag den 20 mars 1907 dömd till åtta (8) år sex (6) månaders straffarbete för otuktsbrott.

Lösgifves den 26/9 1915.

Ankom till Härlanda Centralfängelse vid Göteborg den 17/5 1907.

Brottet var otukt med minderårig dotter.

Svagsint.

Det är oklart vilken av döttrarna han förgrep sig på, den vid domslutet drygt femåriga Julia Viktoria eller den blott 10 månader gamla Klara Maria. Anteckningar i två olika husförhörslängder i Munsö, dit yngsta flickan kom, lyder: 

 Inte underligt då att modern blev sinnessjuk om hon nu blev det.

1907 20/3  Fadern döms till 8 års straffarbete för otukt med barn.

1907 17/5  Fadern inställer sig på Härlanda Centralfängelse i Göteborg och sitter därefter inlåst.

1907 30/7  Modern tas omhand för tvångsvård på Konradsbergs hospital på Marieberg vid Kungsholmen i Stockholm.

Församlingsboken AIIa:2 (1906-1925) sid 258 i Angarns församling.

1908 4/6   Familjen flyttar från Munsö till Fattighuset i Angarn. Mannen kallas sinnessjuk och var fängslad men skrivs som boende i församlingen. Såväl mannen som hustrun skrivs in i "Förteckning öfver Sinnessjuka, som tidigare hade egt sitt förstånds fulla bruk" och som alltså tidigare inte hade varit galna. 

I husförhörslängden får vi veta att modern, Johanna Maria Andersson född Pettersson, är sinnessjuk och har tagits in på Konradsbergs Hospital den 30/7 1907 och därefter (Täby 1912) samt Uppsala hospital den 11/4 1915 (osäkert, något svårläst). Det är ju inte så konstigt att Gustafs föräldrar, som han sa, bara försvann. De blev ju inspärrade.

1909        Modern bevistar möjligen husförhöret i Angarns församling.

Barnen som rimligtvis måste ha varit i stort behov av kvalificerat omhändertagande auktionerades nu ut till lägstbjudande.



1910        Alla tre barnen auktioneras ut.

                Julia Viktoria hamnar på sid 80 i församlingsboken, Angarn

                Gustaf Wilhelm hamnar på sid 8 i församlingsboken, Angarn

                Klara Maria flyttar tillbaka till Munsö församling den 14/11 1910.

1915 11/4 Modern möjligen intagen på Uppsala hospital.

1915 26/9 Friges fadern om han överlevt fängelseåren. Jag hittar inga uppgifter om honom i de databaser jag har tillgång till, inte ens dödboken.

1940 25/9 Modern blir änka efter en man vid namn Andersson. Antagligen Gustavs far. Hon uppges felaktigt ha hetat Andersson före äktenskapet.
Numera (2019) finns också en dödsnotis i dödboken på Karl Vilhelm Andersson denna dag. Han var vid sin död 25/9 1940 bokförd som hemmahörande på Fattighuset i Angarn.

1950 19/10 dör modern på ålderdomshemmet i - Angarn! 
(Oklart om hon faktiskt vistades där) 

Barnen:

Julia Viktoria född 5/11 1901 i Flen såldes till lägstbjudande på auktion i Angarn och blev som ett extra tillskott i kassan fosterbarn i en statarfamilj. Den 26/10 1912 flyttade hon till Täby elva år gammal. Hon var vid sin död den 25/3 1983 änka sedan 1977 och bosatt i en grannkommun. Det är för mig okänt om hon hade några barn. Hon blev 82 år 7 månader och 10 dagar gammal.

Gustaf Wilhelm född 8/8 1903 i Botkyrka såldes till lägstbjudande på auktion i Angarn och blev fosterbarn hos statardrängen Karl Peter Mälberg och hans hustru Emma Charlotta Lindblom i Alby, Angarn. Minst från 13 års ålder fick Gustaf försörja sig själv som dräng vilket man kan säga att han förblev hela livet. Han var ogift och barnlös och dog den 23/3 1992. Han blev 89 år 4 månader och 15 dagar gammal.

Klara Maria född 18/5 1906 i Botkyrka såldes till lägstbjudande på auktion i Angarn och återfördes till Munsö den 14/11 1910. Hon blev fosterbarn hos skepparen och torparen Olof Fredrik Vallin och hans hustru Klara Elisabet Carlsson som hade minst fem egna, lite äldre barn när de tog Klara Maria som fosterdotter. Hon bodde kvar i familjen till sin död den 6/12 1932. Orsaken var någon form av hjärn- eller hjärnhinneinflammation. Hon angavs då vara mantalsfri vilket innebar att hon var befriad från viss form av skatt. Klara Maria var ogift och blev bara 26 år 6 månader och 18 dagar gammal.

Kanske finns ändå en liten ljuspunkt...

Det är alltså möjligt att Gustavs mamma kom tillbaka till Angarn. 

När hon dog 1950 var hon åtminstone skriven på det eländigt fattiga ålderdomshemmet, en timmerstuga belägen på andra sidan bergknallen från kyrkan räknat. 

Om hon fanns där så kände Gustav inte till det.

Eller gjorde han det?

Kanske kände de eller åtminstone visste om varandra.

För en dag kom ett brev... 



Kanske kanske...

_________________________________________

12 oktober 2019:

Nu har jag hittat faderns biografi från Härlanda fängelse. 

Nya Varvets centralfängelse (O) DIIIe:18 (1906-1912) Bild 500 / sid 39 (biografi)
Nya Varvets centralfängelse (O) DIIIa:2 (1891-1909) Bild 80 (register till fångrulla)
Nya Varvets centralfängelse (O) DIIIb:19 (1905-1907) Bild 40 (fångrulla, stamrulla, hänvisning till 120)

Härlanda fängelse som då hette Nya Varvets Centralfängelse har bemödat sig med att intervjua sina fångar och skriva deras biografier. Så här står det om Straffången No 31 (senare 33) Karl Wilhelm Andersson född 6/4 1879 i Eskilstuna:

Ådömt straff: Slutdömd af Uppsala läns södra domsagas Häradsrätt

Dömd af: Södra Roslags tingslags Häradsrätt den 20 mars 1907

för: Otukt med sinminderåriga dotter

till straffarbete under: åtta (8) år och sex månader och förlust af medborgerligt förtroende intill dess (ej ifyllt) år förflutit från det han, efter utståndet straff, blifvit frigifven. Strafftiden började den 26 mars 1907 och slutar den 26 sept 1915.

Utdrag ur rättegångsförhandlingarne: Andersson har befunnits lagligen förvunnen att hafva måndagen den 5 November 1906 i sin bostad med sin år 1901 födda dotter Julia Viktoria bedrifvit otukt. 

Fångens själs- och sinnestillstånd vid ankomsten till fängelset: Godt

Fångens kroppliga vigt: 67,5 kg

Slägtförhållanden

Föräldrarna döda. Fadern arrendator, dog 1891. Modern dog 1890. Hemmet var fattigt på grund af faderns sjuklighet. Modern försörjde familjen med att gå omkring hos familjer och skura mm. 2 bröder, båda döda. Den ene, smärglare, uppnådde 21 års ålder. Insjuknade i lungsot och dog. Den andre var blott fyra år då han afled. 

Gift sedan 1900.

De senare åren dåligt på grund af hustruns svartsjuka. God. Hon är nu sinnessjuk och vårdas i Ulfsunda upptagningsanstalt. 3 barn. Det äldsta 6 år. De äro nu omhändertagna av Munsö församlings fattigvård. 

Obekant om någon inom slägten varit tilltalad eller straffad för brott. 

Lefnadsutveckling

Hur lång vistelse i föräldrahemmet? Tills han fyllt 12 år då fadern dog. 

Hurudan vård dersammastädes? Dålig beroende på faderns sjukdom och att modern för uppehället måste vara borta från hemmet för mycket. 2 á 3 år i småskola. Blef på grund af bristande begåfning aldrig uppflyttad i folkskolan.

Lefnadsförhållanden före strafftiden: Efter det han förlorat sina föräldrar togs han omhand af kommunens fattigvård och sändes till en bonde för att tjäna dräng. Olika drängplatser hade A tills han tog värfning vid Svea Ingeniörsbataljon vid 18 års ålder. Här stannade han i 3 år och tjänstgjorde i köket. Därefter gifte han sig och blef statdräng. som sådan har han arbetat tills han blef häktad. I allmänhet har A fört en oförvitlig vandel men under sin tjänstgöring vid Svea ingeniörsbataljon lärde han sig liderlighet och dryckenskap. 

Lärt något yrke eller hantverk? Jordbruksarbete

Fört sysslokös lefnad? Nej

Varit fallen för dryckenskap? Ja, se ofvan!

Såsom minderårig begått brott? Nej.

För hvilket brott första gången straffad? Vidstående. 

När och huru dömd? Se vidstående.

Hvilken anses orsaken varit till brottet? Låg moral och dryckenskapens verkan.

Under hvilka omständigheter begicks desamma? A hade dagen förut varit starkt berusad och under bakrusets inverkan fick han liderliga tankar och begick det hemska brottet. 

_______________

Var det någon som sa att det var bättre förr?