Lokaltidningen
Nr 40, 1995
Hotet mot Danderyds sjukhus
Smygnedläggning eller okunskap?
Hon gav kampen ett ansikte
Lilian Andersson, avdelningsföreståndare på uppvakningsavdelningen på Danderyds sjukhus, har givit kampen för sjukhuset ett ansikte.
Många andra, som Mary Söderqvist, kämpar också för att få behålla sjukhuset och den unika DS-andan som patienterna så gärna talar om.
Överläkare Acke Nilsson, lilla bilden, misstänker att det är frågan om smygnedläggning.
Ekonomisk kris blir vårdkris?
Tisdagen den 3 oktober ska akutsjukvårdsutskottet fatta ett beslut vars konsekvenser kan bli en drastisk minskning av vårdresurserna vid Danderyds sjukhus.
Beslutande i sjukvårdsutskottet är Gunnar Skoglund (s), Elaine Christensson (2), Örjan Hultåker (m) och Folke Schött (m). Beslutet har tidigare skjutits upp. Skälet var då att MBL-förhandlingarna inte var slutförda och akutsjukvårdsutskottet ville granska beslutsunderlaget ytterligare.
Moderaterna i nordöstra sjukvårdsstyrelsen har tidigare uttalat sig om besparingsförslagen inom landstinget.
- Sjukvården är i ekonomisk kris. Inom kort kan denna ekonomiska kris övergå i en vårdmässig sådan. Inför den tilltagande krisen står den socialistiska politiska ledningen handfallen.
- Situationen är kaotisk med olika nedskärningsförslag som kastas fram utan att någon systematik kan ses utom att Danderyds sjukhus ständigt berörs. Det senaste exemplet är ett fullkomligt oacceptabelt förslag att lägga ner barnakuten.
Monica Antonsson
Överläkare kritisk till sparplanen ”Smygnedläggning”
Håller landstingspolitikerna på med en smygnedläggning av Danderyds sjukhus under täckmanteln besparingar? Eller är de helt enkelt okunniga om de ekonomiska analyserna?
Det undrar överläkare Acke Nilsson vid Anestesi- och intensivvårdskliniken. Sjukvårdsekonomin i Stockholms län befinner sig i kris. Därför ska tre miljarder kronor sparas de närmaste tre åren. Administratörerna vid Karolinska sjukhuset fick därför i uppdrag av hälso- och sjukvårdsnämnden att komma in med besparingsförslag. Om de går igenom blir resultatet kraftiga nedskärningar vid Danderyds sjukhus.
- Vi motsätter oss naturligtvis inte besparingar, säger Acke Nilsson. Men de måste vara baserade på fakta. Här råder totalt kaos i själva beslutsprocessen.
Kan bli ödesdigert
Han menar att det borde finnas en stor generalplan för hela länsdelen. Att politikerna borde söka en helhetslösning i stället för att hasta igenom ett beslut som kan bli ödesdigert.
- Vi försöker hela tiden skapa en effektivare vård men man får inga vinster över en natt.
Acke Nilsson anar att politikerna är dåligt insatta i ärendet och att de har köpt tjänstemännens förslag utan att ta del av de ekonomiska analyserna.
Politikerförakt
- Vi fick det intrycket av Elaine Christensson (s) i ABC-nytt, säger han. Hon visste uppenbarligen inte vad hon pratade om. Och vi når inte fram till politikerna för de lyssnar inte på oss. Det är sådant som skapar politikerförakt.
Acke Nilsson ifrågasätter det forcerade tempo som besluten om nedskärningar drivs igenom. Speciellt som sjukhusledning en har kommit fram till att de inte kommer att medföra några besparingar.
- Vi har skandalen med Medanalys i färskt minne. Där var de ekonomiska kalkylerna undermåliga. Och så stod politikerna där utan att någon vill ta ansvar. Ska det bli samma sak nu? Nedskärningarna här är en likartad parallell.
Spel för gallerierna?
Acke Nilsson tror att politikerna i slutänden vill stänga sjukhuset och att besparingarna bara är ett spel för gallerierna.
- Det pågår en illvillig förtalskampanj inom landstinget som säger att ”minkfarmen där främst golf- och ridsportsolyckor vårdas” hittills inte har sparat någonting. Det är naturligtvis fel. Vi sparar 18 procent av vårdresurserna 1995 vilket motsvarar 150 miljoner kronor.
- De nu aktuella nedskärningarna tycks inte medföra några besparingar alls. Snarare tvärtom. Politikernas agerande måste därför tolkas som början på en smygnedläggning av hela sjukhuset.
Monica Antonsson
Hon har givit kampen ett ansikte
Vi ger oss inte, säger Liljan
Lilian Andersson, avdelningsföreståndare på uppvakningsavdelning 51, har givit kampen för Danderyds sjukhus ett ansikte.
Rasande över besparingskraven försöker hon öppna norrortsbornas ögon för vad som är på gång.
- Vi ger oss inte, säger hon bestämt. Politikerna ska inte få förstöra vårt sjukhus. Hon är uppväxt i Täby, i Ensta närmare bestämt som då var en idyll med egen affär och järnvägsanhalt med stins och uppvärmd väntsal. Mörby lasarett var redan då en del av hennes liv. Föräldrarna var där då och då för struma och galla och själv hamnade hon i en sjukhussäng som fyraåring med ont i magen. I tolvårsåldern bröt hon benet och fick ligga i sträck sex veckor på en vuxenavdelning.
Blandades - På den tiden blandades patienterna lite hur som helst så jag delade rum med en cancersjuk kvinna på 80 år. Om nätterna låg hon och bad om att få dö. Det var inget skrämmande med det.
Redan när hon tog realen i gamla Viggbyholmskolan hade hon sällskap med Hans, maken som är Täbybo sedan födseln. Det stod inte länge på förrän barnen kom till världen, så gymnasiet fick vackert vänta.
- Jag var 24 när jag kom in vid Komvux. Där läste jag in studenten innan jag blev sjuksköterskeelev i Kevinge. Sedan blev det några år på kirurgen innan jag tog min intensivvårdsutbildning 1978.
Avdelningen trogen Sedan dess har hon läst in tio poäng här och tio poäng där och pluggar just nu 20 poäng i ledarskap- och organisationsutveckling på Vårdhögskolan. Hon gör det för att klara jobbet bättre och för att inte stagnera och bli ”tant”. Hon har varit uppvakningsavdelningen trogen sedan hon utexaminerades och dess avdelningsföreståndare de senaste sex åren.
- Det är världens roligaste jobb! Här händer saker hela tiden. Man måste ligga steget före och fatta snabba beslut. Patienterna vårdas mellan två och 20 timmar och körs sedan till respektive avdelning. De flesta minns knappt att de har varit här.
Av de 24 000 operationer som utfördes på Danderyds sjukhus förra året passerade 8 500 Lilians avdelning. Det gör 35-50 patienter per dygn på en avdelning dimensionerad för 16.
Ingen sysslolös - Vi delar personal med avdelning 50 och är ungefär 80 personer kvar nu sedan elva fick gå den första september. Dessbättre är ingen av dem sysslolös. En del har börjat plugga medan andra har omplacerats så någon egentlig besparing blev det väl inte.
Det var när kollegorna skulle avtackas som Lilian kände ett plötsligt raseri över de ständiga hoten om indragningar och nedläggning.
Blev förtvivlad - Jag blev förtvivlad för att vi norrortsbor håller på att mista vårt sjukhus, säger Lilian som satte sig ner och skrev en insändare som gav eko över hela Storstockholm så att till och med TV kom ut och gjorde reportage.
- Jag ville väcka folk. De flesta har ännu inte förstått vad som håller på att ske. Sjukhuset har redan dragit ner 25 procent av mottagningarnas verksamhet, i år totalt 140 platser på exempelvis kirurgen, kvinnokliniken och BB.
Nu har vi ungefär 600 platser kvar på hela sjukhuset. Men går politikernas förslag igenom på tisdag den tredje oktober så mister vi hälften av dem redan nästa vecka! Då får vi bara behålla 49 procent av hela verksamheten. Och nästa år ska vi spara ännu mer! Lilian tar barnkliniken som ett exempel.
- Karolinska kan suga upp 5000 av våra 9000 sjukfall per år. Vad händer med de resterande 4000? Som mormor och farmor måste man reagera. Och vad vi förstår medför det inte ens några besparingar.
Lilian kämpar i medvind och känner starkt stöd från både patienter och arbetskamrater. Samtidigt känns det som en kamp mot jätten Goliat.
- Jag stod inte på barrikaderna 1968, då födde jag barn och hade annat för mig. Det tar jag igen nu! Får vi bara med oss norrortsborna så borde vi kunna rädda sjukhuset.
Monica Antonsson
Utan Danderyds sjukhushade jag inte varit i arbete idag
- Utan Danderyds sjukhus och den unika DS-andan hade jag inte varit i fullt arbete idag.
Så säger Ture Jonsson, lärare vid Hjälmstaskolan i Vallentuna och svensk mästare i proteser. Ture Jonsson är stammis på Danderyds sjukhus, patient på såväl ortopeden och infektionskliniken som dialysavdelningen, reumatologen och smärtkliniken. Tack vare bra omvårdnad är han trots sina ovanligt svåra krämpor i fullt arbete samtidigt som han pluggar datatekning för att förkovra sig själv.
Älskar sjukhuset - När jag kommer till Ragnar och Uffe på ortopeden, Lolo på smärtkliniken, Håkan på reumatologen, Agneta på infektion och Varholm på 71:ans dialysavdelning så är det som att komma till mina kompisar fast de är klinikchefer allihop. Vi pratar om ditt och datt och inte bara om mina krämpor. Det är det som är den unika DS-andan, en fantastisk stämning mellan personal och patienter som är som balsam för själen. Därför älskar jag Danderyds sjukhus och ser det som mitt andra hem.
Svårt skadad Norrlänningen Ture Jonsson blev skogsarbetare vid 13 års ålder och skadades svårt i en olycka i jobbet vid 25. Hans knä blev klämt av en stock och skadan ville aldrig läka. Till sist fick han även reumatism.
När Ture flyttade till Stockholm med stelopererat knä valde han med omsorg vilken kommun han skulle bosätta sig i. Han ville nämligen tillhöra Danderyds sjukhus som då statistiskt sett hade minst infektioner. I början fick han kryssa mellan stans olika sjukhus för att få sina krämpor omsedda men för några år sedan lyckades han samla allt under ett tak.
Hemsjukhus - Jag har lyckan att ha ett hemsjukhus som klarar av att ta hand om alla mina svåra krämpor, säger han. Bara därför kan jag fortfarande vara i fullt arbete.
Han vet vad han talar om, har 27 operationer bakom sig och här svensk mästare i antalet proteser sedan han tvingats byta ut sina leder en efter en.
- Jag har två nya höfter, två nya knän, en fotled, en armbåge och en handled. Jag är dessutom njurtransplanterad, säger Ture. Och då har han ändå inte räknat med allt.
Han har en ryggskada också som gör att han hellre åker rullstol än går på grund av smärtorna. Därför väljer han numera hellre färdtjänst än egen bil.
Dyr färdtjänst - Om klinikerna ska flyttas ut till andra sjukhus så behövs det bara tio som jag för att äta upp alla ”besparingar” vid exempelvis njursektionen. Tänk vad all färdtjänst kostar och om patienter som jag inte kan fortsätta jobba.
Ture omskolade sig tidigt till lärare och i det yrket har han blivit kvar. Idag är han en omtyckt speciallärare i Hjälmstaskolan och kan, tack vare smärtklinikens insatser, leva ett förhållandevis normalt liv utan bedövande droger.
- En annan bra sak med Danderyd är att där finns en fungerande barnklinik, att det sitter familjer i cafeterian, att det är liv och rörelse. Det är viktigt för tillfrisknandet att patienterna trivs och känner sig hemma. Politikerna bör hålla fingrarna borta från Danderyds sjukhus.
Monica Antonsson
Danderyd bassjukhus ända sedan 70-talet
Stockholms läns centrallasarett med 118 platser invigdes 1922. Redan i början av 1930-talet byggdes det ut och fick en rad specialavdelningar. Fjorton läkare, 24 sköterskor, 35 biträden och tre administratörer gav vård åt 259 patienter. På den tiden tjänade en överläkare 11 000 kronor om året medan en avdelningssköterska fick nöja sig med 1 300 och biträde 600 kronor. Landstingsskatten var en krona och 85 öre.
Under krigsåren blev Mörby beredskapssjukhus med skyddsrum i källaren. Statens livsmedelskommission beordrade potatisodling i trädgården och krigsskadade soldater från Finland fick specialvård.
Kvinnoklinik Några år senare – 1953 – tvingade polioepidemin fram en utrymning av en medicinavdelning. Samma år öppnades kvinnokliniken och några år senare infektionskliniken och intensivvårdsavdelningen. Sjukhuset hade totalt 400 platser.
Det glada sextiotalet förde med sig stora utbyggnader och då passade lasarettet på att byta namn till Danderyds sjukhus. Den nya anläggningen invigdes 1964. Nya arbetsmetoder och stordriftstankar tog vid liksom datorisering. Så småningom kom även läkarutbildningen igång inom gynekologi, infektion och psykiatri.
Bassjukhus På 1970-talet var Danderyd ett storsjukhus med 30 kliniker och 1250 vårdplatser. Därför blev det också bassjukhus i Nordöstra förvaltningsområdet.
Så kom 1980-talet med överbeläggningar, personalbrist och budgetåtstramningar. Läkarutbildningen utökades liksom forskningen. Samtidigt minskades vårdtiderna. De första patienterna med Aids diagnostiserades 1983.
Tre år senare fick sjukhuset på grund av ansträngd ekonomi för första gången dra ner på sjukvårdsplatser, en utvecklings om dessvärre har fortsatt.
Resultatenhet Upptagningsområdena slopades i början av 90-talet och patienterna fick välja vårdgivare själva. 1992 ersattes den traditionella anslagsfinansieringen med patientrelaterade intäkter som innebär att sjukhuset som resultatenhet får betalt efter diagnoser och behandlingar.
Strukturförändringarna fortsatte och
1994 hade sjukhuset totalt 700 dagvårdsplatser för de 250 000 som bor i upptagningsområdet, 4 100 anställda varav 390 läkare och 1 360 sjuksköterskor tog tillsammans hand om 410 000 patientbesök i öppen vård varav 60 000 akuta. Samtidigt behandlades 34 000 i sluten vård, 24 0000 operationer genomfördes varav 8 500 i öppenvård. 435 patienter vårdades för hjärtinfarkt och 300 för aids eller HIV medan 4 800 förlossningar genomfördes. Medelvårdtiden var 5,6 dygn per patient.
En halvering Neddragningarna 1995 omfattar hittills 25 procent av öppenvården och totalt 140 platser.
Det aktuella nedskärningsförslaget, som politikerna kan ta eller förkasta den 3 oktober, medför en halvering av dagens Danderyds sjukhus. Monica Antonsson
Politikerna manar kollegor att säga nej
Kommunalråd och politiker från hela nordostsektorn mobiliserar sig nu i kampen för Danderyds sjukhus.
- Vi uppmanar ansvariga sjukvårdpolitiker att säga nej till förslagen som innebär nedläggning av viktiga delar av Danderyds sjukhus, skriver kommunalråden Birgitta Almlöf (m) och Leif Pettersson (s) i ett pressmeddelande på uppdrag av politiker i nordostkommunerna.
”I nordostsektorn bor för närvarande 200 000 människor. Av dessa är 30 000 under tio år. Detta befolkningsunderlag är tillräckligt för att driva ett effektivt och väl fungerande sjukhus med ett utbud som tillgodoser merparten av befolkningens behov av akutvård och sjukvård. Danderyds sjukhus är ett modernt sjukhus som idag uppfyller dessa krav.
De förslag om att lägga ner barn- och ungdomsmedicinska kliniken, öron-hörsel och talkliniken, reumatologiska sektionen och njursektionen (inklusive dialysverksamheten) innebär att Danderyds sjukhus inte kommer att tillgodose ovan nämnda krav.
Ifrågasätter Vi ifrågasätter dessutom starkt om en överflyttning av dessa verksamheter till Karolinska sjukhuset i verkligheten ger de tänkta effektiviserings- och besparingseffekterna. Den utredning som gjorts av sjukhusledningen på Danderyds sjukhus tyder på att vinsterna blir ytterst marginella. Om man i dessa beräkningar också tar med de ökade kostnader som uppstår i form av längre transporter, dålig läkarkontinuitet och så vidare är de samlade samhällsekonomiska effekterna med stor sannolikhet negativa.
Dubbla restider Vi har också svårt att förstå att det ska vara befolkningen i ”kranskommunerna” som ska drabbas i ekonomisk kärva tider. Upptagningsområdet till Danderyds sjukhus kan med lätthet utökas. Restiden med kollektiva transportmedel från centrala Stockholm till Danderyd är ca 15 minuter, obetydligt längre än motsvarande restid till Karolinska sjukhuset. För invånarna i nordostsektorn förlängs däremot restiderna med minst det dubbla om man ska resa till Karolinska sjukhuset i stället för till Danderyds sjukhus.
Verkliga besparingar Självklart är vi beredda att stödja effektiviseringar och besparingar inom sjukvården. Förutsättning är dock att dessa leder till verkliga besparingar och inte till drastiska nedskärningar som enbart försämrar vården och skapar oro hos patienter och personal.
Företrädare från olika partier i kommunerna Danderyd, Täby, Vaxholm och Österåker har på ett gemensamt möte givit undertecknade i uppdrag att framför vår samlade uppfattning om de planer som diskuteras angående Danderyds sjukhus och vi uppmanar ansvariga sjukvårdspolitiker att säga nej till förslagen som innebär nedläggning av viktiga delar på Danderyds sjukhus”, avslutar kommunalråden Birgitta Almlöf (m) i Vallentuna och Leif Pettersson (s) i Österåker.
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
Stoppade bondetåg mot stadshuset
(VALLENTUNA)
Oppositionslandstingsrådet Elwe Nilsson (m) stoppade Vallentunaföretagares bondetåg mot Stockholms stadshus den 4 oktober.
- Och jag som hade sett fram emot att gå jämsides med kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) med en påse ruttna tomater, sa företagarföreningens ordförande Carl-Axel Olsson vid ett tidigt frukostmöte på Företagarcentrum. Det var när Carl-Axel Olsson informerade Elwe Nilsson om vad som var på gång som oppositionslandstingsrådet satte stopp för planerna på ett moderna tiders bondeuppror i kampen för Arningevägen. För det var det saken gällde. Företagarna börjar bli rejält trötta på den väg som hägrar i framtiden men som ständigt skjuts upp.
Två miljarder - Folk tycks ha glömt att vi lyckades pressa in Arningevägen i länstrafikplanen för några år sedan och påskynda den ännu mer genom att förskottera medel till den. Att den sedan fastnat i Stockholms stadshus beror på en rad olyckliga omständigheter.
Enligt Elwe Nilsson har moderater och folkpartister gått med på att straffbelägga bilisterna genom vägtullar av ett enda skäl, att tullarna ger inkomster på två miljarder kronor per år som kan användas till nya vägbyggen.
- Bilisterna ska känna att de får något för pengarna. Men politikerna i Stockholms stadshus, den så kallade rödgröna röran med socialdemokraterna i spetsen, har gång på gång skickat ärendet på återremiss. Alla tidsplaner har spruckit och nu har regeringen frusit alla pengar till trafiken. Det blir inte en krona till vare sig bussar, tunnelbana eller Arningevägen förrän norra länken är klar och biltullarna har öppnat.
Släpps samma dag Regeringen har, enligt Elwe Nilsson, garanterat att pengarna släpps samma dag som politikerna i Stockholms stadshus tar beslut om vägtullarna.
- Om tidplanen håller kommer beslut att tas i Stockholms fullmäktige den 27 november. Redan dagen därpå sätter vägverket spaden i jorden och kör igång med Arningevägen. Senast 1 januari 1999 står fina kurer klara vid Stockholms alla infarter. Där ska vi som kör bil betala pengar motsvarande ett halvt paket cigarretter om dagen.
30 miljoner mer Elwe Nilsson berättade att kostnaden för Arningevägen hr stigit med omkring 30 miljoner kronor. Men det beror på ”normen” som ”några tjänstemän i Borlänge” har hittat på.
- Så här går det till: ”Vi måste ha en norm, grabbar”, säger de. Och så gör de en. ”Då räcker inte pengarna”, invänder kommunerna varpå de svarar: ”Sorry, men det är normen.”
Ränteläget är viktigt för kostnaderna. En procent hit eller dit motsvarar mycket när det gäller lån av miljonbelopp.
Måste ha visioner - Ändå måste man ha visioner, sa Elwe Nilsson. Sedan får man ändra dem efterhand. Börjar de strula nu så får vi ta i med hårdhandskarna sedan.
Något bondeuppror bland Vallentunaföretagen blev det alltså inte den här gången. Företagarna får se framtiden an och avvakta den 27 november.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
”S vill lägga ner sjukhuset” - Varför djävlas sossarna med Danderyds sjukhus?
Det undrar landstingsrådet Elwe Nilsson (m) som menar att socialdemokraterna uppenbarligen har bestämt sig för att lägga ner sjukhuset.
- Alla som följer vad som pågår ser att just nedläggning måste vara fallet, säger han. - Beslutet betyder att 25 procent av sjukhuset antingen läggs ner eller blir annex till Karolinska sjukhuset. Att det inte blir några besparingar av att bara flytta patienter till Huddinge eller Karolinska kan ju vem som helst räkna ut. Socialdemokraternas gamla tro på besparingar genom stordrift och koncentration av makt ger endast besparingar på pappret.
Det har talats om att det finns en överkapacitet inom sjukvården som motsvarar ett stort sjukhus. Det är troligen sant – och då väljer sossarna att smygnedlägga ett sjukhus i stället för att ta en ärlig och öppen debatt.
- Men varför just Danderyds sjukhus? Det ligger nära till hands att tro att partistrategerna har haft ett finger med i spelet. Upptagningsområdet har en mycket stark borgerlig prägel. Att lägga ner sjukhus är en impopulär åtgärd och man riskerar att förlora röster. Väljer man ett sjukhus där det inte bor så många sossar, så tappar man färre röster vid nästa val.
Det här låter lite väl djävligt men vad finns det för andra skäl? Ingen klagar på sjukhuset. Man får bra vård av trevlig personal till samma kostnad som på annat håll. Lokalerna är bra och inte särskilt dyra i drift. Södersjukhuset har till exempel större behov av upprustning. Varför inte spara pengar och stänga det i stället?
Alltmer förvirrat
- Spelet blir mer och mer förvirrat. Tillsammans med (mp) och (v) fattar sossarna beslut som försämrar vården och låter köerna växa.
Det bästa måste vara att minska kapacitet på alla håll och låta patienterna avgöra på vad. Såväl Danderyd och Karolinska som Södersjukhuset och Huddinge kan fungera som fullvärdiga sjukhus utan att vara så stora som idag. Det är fullkomligt snurrigt att lägga ner hela avdelningar och tvinga patienter från Vallentuna att åka till Huddinge. Det är dålig service!
Gärna aktiebolag - Ska man lyckas med sådana grepp måste man först göra om organisationen. Sjukhusen måste få en fristående ställning, gärna i aktiebolagsform. Cheferna blir en slags koncernledning under en ny chef utanför hälso- och sjukvårdsnämnden som för övrigt bör läggas ner.
Man ska skapa samförstånd och då sparar man lätt cirka 20 procent på till exempel en fyraårsperiod. Samförståndslösningen ska sedan förankras både uppåt och nedåt i organisationen så att alla drar åt samma håll. Ingen ska inbilla mig att just sjukvården är så kostnadseffektiv att inget mer går att spara utan att ta bort verksamheter i det sista ledet – det som patienterna träffar på.
Mod saknas - Nu är det dags att kasta gamla socialistiska dogmer om stordrift och politisk toppstyrning i papperskorgen. Det måste skapas en organisation med fristående, fritänkande människor som både har befogenheter och ansvar. Låt professorerna utföra sjukvården och skaffa duktiga ledare, gärna från näringslivet, som kan organisera och administrera en verksamhet som omsätter nästan 18 miljoner kronor.
Det är inte pengar som fattas i sjukvården, avslutar Elwe Nilsson.
Det är nytänkande och mod.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
Protester räddade akuten
Folkopinionen och 33 000 namnunderskrifter räddade barnakuten kvar på Danderyds sjukhus de närmaste åren.
Vänsterblocket i landstingets sjukvårdsutskott lade däremot ner såväl öron-näsa-hals som infektion och reumatologen.
- Vi har fått en liten frist när det gäller barnkliniken, konstaterar avdelningsföreståndare Lilian Andersson. Nu måste vi kämpa vidare!
Barnakuten blir alltså kvar på Danderyds sjukhus i väntan på att Barncentrum Nord ska byggas klart på Karolinska. Den temporära flyttningen till St Görans sjukhus blir alltså inte av. Det har folkopinionen sett till, Eva Norstedt och en handfull andra föräldrar som jobbat hårt i ett halvår för att skapa opinion. Den senaste veckan har varenda bensinmack och restaurang värd namnet i Norrort haft protestlistor tillgängliga och folk har mer än gärna skrivit på.
Hårt tryck
Trycket på politikerna blev till slut så hårt att de gav med sig vad gäller barnakuten. Men bara till en del. Från och med nu kommer den att sortera under en klinikchef på Karolinska.
- Det är bra för patienterna, säger Lilian Andersson. Men vad händer när Karolinska måste spara? Då skär de förstås ner på avdelningarna här hos oss. Politikerna har berövat Danderyds sjukhus sin identitet. Vi har fått en obegriplig organisation i organisationen.
Patienterna vid övriga nedläggningshotade avdelningar hann inte skapa samma opinion i tid. Politikerna drev därför igenom att all slutenvård – operationer och patienter inlagda för vård – på öron-näsa-hals och reumatologen förs över till Karolinska medan infektion flyttas till Huddinge sjukhus. Öppenvården på samma avdelningar blir kvar men under ledning av Karolinska som också tar hand om administrationen.
Njurmedicin klarade sig undan med blotta förskräckelsen och blir följaktligen tills vidare kvar på
Danderyd. Beslutet kan inte överklagas i någon enda instans, enligt Kenneth G Forslund, pressansvarig hos socialdemokraterna.
- Det är hemskt att vi mister vårdavdelningarna, säger Lilian Andersson. Jag är säker på att Danderyds sjukhus behövs i sin nuvarande omfattning. Och varför förstöra ett väl fungerande sjukhus när det inte medför några besparingar? Och värst av allt, det är socialdemokraterna som gör det, partiet som säger att de bryr sig om folket. Nu visar de vad de går för. Det känns som ett enda stort svek.
De fattade beslut
Beslutet om nedskärningarna vid Danderyds sjukhus fattades av Gunnar Skoglund (s), Elaine Christensson (s) och Gunnar Ågren (v) i landstingets sjukvårdsutskott. Moderaterna Folke Schött och Örjan Hultåker röstade emot.
På tisdag, den 10 oktober sammanträder Stockholms läns landstingsfullmäktige i landstingshuset klockan 9.30. Då ska Anna Liliehööks (m) interpellation om majoritetens stegvisa nedläggning av Danderyds sjukhus besvaras. Hela debatten sänds i innerstadssändaren, Radio Sydväst och Ekerösändaren.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
”Omöjligt spara med anställningsgaranti”
Nu jäser det i norrortskommunerna mot nedskärningarna vid Danderyds sjukhus.
- Det är svårt att befria sig från misstanken att vänstermajoriteten i landstingets sjukvårdsnämnds anställningsgaranti tystade opinionen, säger Stig Nyman (kds) fd sjukvårdslandstingsråd. Stig Nyman har länge försökt skapa opinion mot nedläggningarna vid Danderyds sjukhus. Han har förvånats över uteblivna reaktioner från såväl sjukhuspersonal som fackliga företrädare.
- De vaknade upp alldeles försent, säger Stig Nyman som dock gläder sig åt att barnakuten får vara kvar i väntan på Barncentrum Nord på Karolinska.
Enligt Stig Nyman nära nog halverades sparkravet inom sjukvården i slutet av juni från drygt 800 miljoner kronor till omkring 500 miljoner kronor. Han påminner om socialdemokraternas vallöfte att inte avskeda en enda person under mandatperioden. Det ledde vidare till en anställningsgaranti för alla tillsvidareanställda som fick sitt jobb tryggade till 1998.
- För att få anställningsgarantin måste de anställda få beteckningen ”övertalig” och för att bli ”övertalig” måste någon bestämma att de inte behövs inom vården. Det betyder att vi i praktiken betalar ut löner till så kallat ”övertaliga” för 400 miljoner om året, det vill säga 80 procent av sjukvårdens hela sparbeting. Varför protesterar inte sjukvårdspersonalen?
Moderaternas gruppledare i nordöstra sjukvårdsstyrelsen, Anna Liliehöök, menar att anställningsgarantin gör det omöjligt för landstinget att spara. Verkliga kostnadsminskningar kan bara göras genom minskning av personal och lokaler. Nu står nyreparerade lokaler kvar liksom den ”övertaliga” personalen som i stället för med vård sysselsätts i så kallade kompetenscenter. Det är bara patienterna som försvinner.
Nu har Bosse Ringholms s-, v- och mp-regering styrt Stockholms landsting i ungefär ett år, säger Stig Nyman. Det går inte längre att skylla problemen på den förra fyrklövermajoriteten. Vi betalar 400 miljoner kronor till folk för att de inte ska jobba med sjukvård. Det vore bra mycket bättre att hålla dem i jobb i de yrken de kan inom vården.
Stig Nyman bjuder på en rad alternativa besparingsförslag. Dels kan alla friska stockholmare som har jobb betala lite mer för månadskortet på SL och del kan kommuner som behöver ekonomiskt stöd helt och hållet ingå i det statliga systemet för kommunal kostnads- och inkomstutjämning.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Vecka 44, 1995
Vården kvar på Danderyds sjukhus - Vården finns kvar på Danderyds sjukhus – trots att 20 procent av den organisatoriska verksamheten har förts över till Karolinska.
Det säger informationschef K-G Fridman vid Danderyds sjukhus som uppmanar patienterna i nordöstra sjukvårdsområdet att besöka sjukhuset precis som vanligt. Personalen på Danderyds sjukhus har slagit larm om att patienter inte längre tycks veta vart de ska ta vägen. Nedläggningar och överföringar av kliniker till akutsjukhus förvirrar. Men den dagliga vården finns alltså kvar på Danderyds sjukhus trots att vissa avdelningar organisatoriskt sett förts över till Karolinska och Huddinge.
Mer att göra
- När det gäller ögon, näs- och halssjukdomar flyttas all slutenvård över till Karolinska sjukhuset den första januari, säger K-G Fridman.
Men öppenvården och dagkirurgin stannar kvar på Danderyd som dessutom får ta över Karolinskas patienter. Det innebär att vi får mer att göra på den kliniken framöver. Det är bara de s om måste läggas in och stanna kvar över natten som hamnar på Karolinska.
Samma sak gäller Reumatologens 1500 patienter. Öppenvården är fortfarande kvar på Danderyds sjukhus medan slutenvården hör till Karolinska.
Märker inget - Barnkliniken slås organisatoriskt ihop med St Göran från och med årsskiftet under ledning av vår klinikchef Peter Herin. Men det kommer patienterna inte att märka något av. Mottagningen blir kvar på Danderyd i åtminstone två år innan Barncentrum Nord står klart på Karolinska. Den enda förändringen som märks är att de har fått nya fina lokaler.
Förändringarna bottnar i sjukvårdspolitikernas tro på att koncentrerad och sammanförd kompetens ska spara pengar.
Märkligt - Vi tycker det är märkligt, säger K-G Fridman. Verksamheterna är så stora och rationella på både Danderyd och Karolinska att det inte kan bli några besparingar genom den här omorganisationen. Men det är politikerna som bestämmer och de lyssnar inte på oss.
Det viktigaste är därför att nå ut till patienterna med information om vart de ska ta vägen. Vården finns kvar på Danderyds sjukhus och de är som alltid välkomna hit.
Monica Antonsson
Jag vet just ni inte hur det gick. Hoppas jag hittar resultatet bland mina klipp.
Och jag undrar just hur det står till på Danderyds sjukhus idag 25 år senare!
Akuten har ju varit ett veritabelt elände.
Blev den nya akuten bättre och hur många vårdplatser finns det? Någon som orkar ta reda på det?
